# ID: svediakorp-gov426680
# author: Oostlander (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 614
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Vi talar i dag åter om en mycket djupt närd önskan som är på väg att uppfyllas.
Många inser detta.
Andra spekulerar hellre över osäkerhet, rädsla och så kallat missnöje.
Det är mer än någonsin politikernas ansvar att inte ge efter och låta sig förledas av denna populism.
Det är vår och mediernas uppgift att ge medborgarna en sann bild av verkligheten, vare sig det nu lönar sig eller inte.
Parlamentet och kommissionen är i stort överens om den politik som skall följas.
Jag vill i synnerhet tacka kommissionär Verheugen för hans mycket engagerade anförande.
Han har tagit itu med den här frågan på ett grundligt sätt, med kritisk förmåga och med stor ansvarskänsla för Europeiska unionen och för kandidatländerna.
Det är detta vi som parlament gärna hade velat se, och så har det också varit under alla dessa år.
Utvärderingen av framåtskridande och brister i kandidatländerna har alltid varit tydlig och ingående.
Med tanke på utvidgningsprocessen har vi konstant påpekat för våra vänner i kandidatländerna att vi vill se vad deras elände bottnar i.
Vi kan använda kunskapen om detta för att ge vår politik en ändamålsenlig inriktning.
Vi påpekar att det fortfarande finns en hel del att uträtta inom sektorn för medborgerliga fri- och rättigheter.
Rättsstaten har med rätta angetts som förutsättning, och att detta prioriteras i sammanhanget är en självklarhet.
Det har lagts ned mycket pengar och det läggs fortfarande ned mycket pengar på att förbättra myndigheternas förmåga att också upprätthålla och tillämpa sin anpassade lagstiftning.
I det färska meddelandet från kommissionen angående den administrativa och rättsliga kapaciteten omnämns en hel del nödvändigt arbete.
Jag vill fråga kommissionären hur utsikterna är för att den nödvändiga förbättringen och den fortsatta uppbyggnaden av rättsstaten i kandidatländerna skall kunna avslutas i tid, så att de verkligen kan fungera bra efter ett och ett halvt till två år.
Det finns också en viktig uppgift i framtiden för kommissionären, i synnerhet kommissionären för rättsliga och inrikes frågor, inom området för övervakning och för att garantera ett gott förfaringssätt.
Det kommer förmodligen att delas ut gula kort oftare på det här området i framtiden än vi är vana vid från tidigare.
Tanken på att permanenta de stängda dörrarnas politik genom att anställa en hög tjänsteman för denna politik vid rådet anser jag vara högst besynnerlig.
Jag ser det som ett slag i ansiktet på kommissionen och parlamentet.
Vilken sorts förebild kommer detta att bli för kandidatländerna?
Det är uppenbarligen en innerlig önskan hos rådet att undvika parlamentarisk kontroll, och i synnerhet i form av en möjlighet att avsätta en politisk funktionär.
Slutligen, herr talman, talar man fortfarande i vissa länder om en folkomröstning.
I början av hela processen hade en folkomröstning möjligtvis varit på sin plats, men då var opinionsundersökningarna så positiva att ingen någonsin tvivlade på att den europeiska medborgaren gärna ville ha den här utvidgningen, som en gottgörelse av en hedersskuld till Centraleuropa.
En opinionsundersökning nu skulle vara mycket besynnerligt, för det skulle ge intrycket av att man efter denna enorma mängd arbete - som ofta också har varit ett mycket impopulärt arbete - efter att ha uppfyllt alla krav ännu en gång skulle kunna konfronteras med ett? nej? från medlemsstaterna via en mycket svårtolkad folkomröstning.
Därför tror jag att vi som politiker måste finna vår väg till medborgarna på det sätt som vi alltid har gjort, med det kritiska sinne som vi alltid har haft med oss.
