# ID: svediakorp-gov426677
# author: Olsson (ELDR) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 624
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, rådsordförande och kommissionär!
Jag tror att vi ibland skulle behöva stanna upp och nypa oss själva i armen och fundera över hur privilegierade vi är som får lov att arbeta med Europafrågor just nu.
Att ena Europa, att äntligen införliva länderna i centrala Östeuropa i den europeiska unionen är vår tids historiska utmaning.
Ibland upplever jag detta som overkligt, eftersom jag under mycket lång tid vant mig vid att det fanns en skiljelinje tvärsigenom Europa som skulle bestå.
Lyckligtvis gjorde den inte det.
Nu känner jag däremot att det tar för lång tid - det har redan gått många år sedan skiljelinjen försvann.
Såsom ledamot Brok sa finns det inte längre någon ursäkt för att fördröja utvidgningen.
Att förse sitt folk med näringsriktig och säker mat har alltid varit en viktig ambition för alla stater.
Därför spelar jordbruks- och livsmedelspolitiken en sådan stor roll, både i områden i världen med överskott och med underskott.
Jordbrukspolitiken är en knäckfråga i anslutningsförhandlingarna.
Unionen kan rimligen inte tillmötesgå kandidatländernas samtliga önskemål.
Vi måste dock i förhandlingarna skapa en känsla av förståelse och gemenskap inom ramen för EU: s långsiktiga ekonomiska och politiska åtaganden.
Rådet (allmänna frågor) kunde inte uppnå enighet i fråga om direktbetalningarna.
Jag vill vid detta tillfälle tydligt deklarera att jag inte stöder den svenska regeringens uppfattning, utan tillstyrker kommissionens linje när det gäller infasningen av direktstöd.
I vårt betänkande föreslår vi i en punkt att kommissionen skall stödja och hjälpa till i fråga om Rumäniens och Bulgariens fortsatta arbete för anslutning.
Därför vill jag tacka kommissionären för att han redan inledningsvis förklarade att man skulle göra det.
Det är roligt när vi är överens i våra strävanden.
Vi tar även upp några punkter som kanske kan göra förhandlingarna lite mjukare.
Det är möjligt att tankarna redan finns hos kommissionen.
Beträffande fastställandet av kvoter och volymer anser vi att man bör ta hänsyn till kandidatländernas situation under referensperioden, till deras produktionspotential och konsumtionsutveckling, inom ramen för de kvoter och volymer som kommissionen föreslår.
Vi anser också att man inte skall missgynna de länder som av olika skäl har utsatt sitt jordbruk för en hård marknad under dessa år.
I länder med låga direktstöd före anslutningen borde man dessutom kunna öppna möjligheten att överskrida denna nivå.
Jag säger inte att detta borde gälla generellt, eftersom det är rimligt att inte tillåta någon ökning utöver tidigare nivåer.
Det borde dock finnas en möjlighet, ett utrymme för diskussion om att i de fall ekonomin så tillåter och konkurrenssituationen inte störs, kunna överskrida denna nivå.
Med tanke på att kandidatländerna är inne i en stor omställning vore det också lämpligt att efter ett tag se över hur den gemensamma jordbrukspolitiken skall tillämpas.
Rådsordföranden har rätt i att utvidgningen är en sak, jordbrukspolitiken en annan.
Det finns emellertid samband, och vi anser att det är angeläget att både EU-länder och kandidatländer omedelbart börjar samtala om hur en kommande jordbrukspolitik skulle kunna se ut.
Vi är alla medvetna om att den måste förändras, och sådana samtal skulle kanske underlätta ett godkännande från kandidatländerna.
Jag tror att EU har ett centralt intresse av att i enlighet med de diskussioner som nu förs i världslivsmedelskonferensen och i enlighet med WTO: s ambitioner kunna sälja sina livsmedel på en fungerande världsmarknad.
Förhoppningsvis skall det bli möjligt att då utnyttja produktionspotentialen.
Jag vill lämna en rekommendation till rådet och kommissionen: Förhandla med kunskap, känsla och kärlek så når vi ett gott resultat.
