# ID: svediakorp-gov426676
# author: Görlach (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 839
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Innan jag går in på Sapardbetänkandet i den gemensamma debatten vill jag säga några ord om utvidgningsförhandlingarna.
Parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling stöder uttryckligen kommissionens linje i fråga om jordbruksförhandlingarna med kandidatländerna.
Vi vädjar till rådet och särskilt några medlemsstater att stödja kommissionen i sin förhandlingslinje på jordbruksområdet.
Jag är som bekant sedan många år tillbaka en engagerad reformpådrivare i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.
Så kommer det att förbli och vi väntar med spänning på kommissionens meddelande.
Men en sak är säker, diskussionen om reformen får inte störa anslutningsförhandlingarna.
Inga förhastade beslut får nu fattas som kan försena anslutningsförhandlingarna.
Omvänt gäller förstås att anslutningsförhandlingarna och de krav som begripligt nog dyker upp från kandidatländernas sida inte får stå i vägen för diskussionen om reformerna.
Diskussionerna kommer att löpa parallellt men får inte blockera varandra.
Det ser vi som en helt avgörande punkt.
Givetvis uppstår det tvister, vissa medlemsstater vill alls inte ha några direkta betalningar, de nya länderna vill helst ha 100 procent och - vilket jag säger adresserat till kandidatländerna - de kommer att bli tacksamma för kommissionens förslag.
När det då gäller Sapardprogrammet: Samtidigt som vi alltså tvistar om storleken på betalningarna i anslutningsförhandlingarna utnyttjar vi inte fullt ut de förberedelsestöd som finns i Sapard.
Vi skjuter liksom stora summor framför oss med en snöskovel.
Det finns förstås skäl till detta.
Det handlar inte om att skuldbelägga någon, utan om en tydlig analys om vad det beror på och vad vi kan göra åt det.
Den decentraliserade programhantering som valdes är förstås en mycket krävande metod.
Helt säkert skulle pengarna ha nått ut till projekten snabbare om de hade administrerats centralt och förvaltats av kommissionen.
Så skedde inte av goda och välvilliga skäl.
Vi måste dock inse att vi borde ha vetat att detta generösa tillmötesgående med decentraliserat och ökat eget ansvar för kandidatländerna inte skulle ge så snabba resultat som vi hade önskat.
Vi hoppas kunna ta ett stort steg framåt i år.
Däremot kommer vi tyvärr inte att kunna ta igen förlorad tid.
Därför gick utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling redan förra året ut med följande rekommendation till kommissionen: När vi nu utformar förvaltningen av programmen så att de skall omfatta en lärdomseffekt inför den kommande tiden med fullvärdigt medlemskap, varför då inte genomföra även andra element som vi har utnyttjat framgångsrikt på landsbygdsområdet inom den nuvarande unionen?
Varför inte införa ett program liknande Leader; vi har döpt det till Inpard (Innovative Participatory Rural Development)?
Som motargument säger man följande: Snälla vänner, det är verkligen för sent för det - vi saknar det rättsliga underlaget.
Det är ett populärt argument från kommissionen när det är något kommissionen inte vill!
Om vi nu inför ett program liknande Leader för att sporra organisationerna och befolkningen att själva bli kreativa och utveckla idéer på landsbygdsområdet, så är det ju mycket möjligt att detta tar fart först när de är fullvärdiga medlemmar.
Men även då skulle tidsvinsten vara ett faktum om vi försöker engagera dem redan nu.
Och kanske ger ett sådant program oss möjlighet att förhindra att alla förlorar pengar - förhindra att pengarna kastas i Rhen kan jag väl inte säga - men i alla fall förhindra att de flyter tillbaka ner i finansministrarnas kassakistor.
Vi är inte nöjda, alla är inte det, det vet vi!
Kommissionen kan heller inte vara nöjd med att Sapardmedlen inte har använts så som avsikten var.
Men låt oss spurta ordentligt så att det syns åtminstone de sista metrarna, så att alla medlemsstater - det finns ju skillnader i Sapardprogrammet mellan de enskilda kandidatländerna - känner effekterna av EU och får hjälp med de pengar som är så bittert nödvändiga för att skogsplantagen runt om jordbruket, slakterierna och mjölkproducenterna skall kunna hålla en sådan kvalitet på produkterna att de blir konkurrenskraftiga på den europeiska hemmamarknaden.
Man måste också göra klart för kandidatländerna att det inte bara handlar om vilken kvalitet de skall hålla på EU: s inre marknad när de blir fullvärdiga medlemmar.
Vi kan inte göra någon skillnad i kvalitet på jordbruksprodukter beroende på om de skall användas på den inre marknaden eller gå på export.
Ni får inte låta er uppröras av ursäkterna från vissa kandidatländer, för argumentet att man ju för närvarande inte har någon export till EU och till och med köper varor i Ukraina och Ryssland, gäller då inte längre.
Vi tillåter inte det.
Det behövs pengar och snabb hjälp.
De pengar som nu betalas ut till kandidatländerna via Sapard och andra program är pengar som vi sedan sparar in när de har blivit fullvärdiga medlemmar.
Låt oss försöka göra det bästa av detta!
(Applåder)
