# ID: svediakorp-gov426675
# author: Turco (NI) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 814
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Efter de goda föresatserna för det Europa vi drömmer om övergår vi nu till de dåliga nyheterna om det Europa vi är, eftersom jag i det betänkande som jag är föredragande för granskar tre årsrapporter från kommissionen för år 2000: om strukturfonderna, om sammanhållningsfonden och om det strukturpolitiska föranslutningsinstrumentet.
Om kommissionär Barnier, som är ansvarig för regionalpolitiken, hade varit här skulle jag ha velat läsa upp för honom vad han sade till oss i denna kammare under år 2000.
Eftersom han är frånvarande skall jag inte göra det.
År 2000 var det första året då man tillämpade en samordning av strukturfondernas och sammanhållningsfondens insatser enligt de förordningar som antogs 1999.
Mot bakgrund av kommissionens rapport och revisionsrättens årsrapporter och särskilda rapporter kan vi konstatera att den förenkling och uppsnabbning av förfarandena för utnyttjande av strukturfonderna som kommissionen utlovade i Agenda 2000, och som sattes i verket i och med att de nya förordningarna antogs, inte har haft någon som helst effekt.
Som kommissionen själv har påpekat föreligger det liknande förseningar som 1994 när det gäller genomförandetakten för strukturfondernas mål totalt sett.
Det är bara tack vare mekanismerna med ett förskott på 7 procent och de automatiska årliga åtagandena som 13 procent av åtagandena och 5 procent av betalningarna har kunnat genomföras.
Om vi betraktar målen, gemenskapsinitiativen och de nyskapande åtgärderna som helhet, har endast 58 procent av de tillgängliga medlen för 2000 använts, för att inte tala om läget för de nya gemenskapsinitiativen, som verkligen är otroligt.
Trots att gemenskapsinitiativen har koncentrerats och förenklats för att på så sätt skapa större effektivitet, och således reducerats till fyra: Leader, Interreg, Equal och Urban, har budgetgenomförandet varit 0 procent, både för åtaganden och betalningar, eftersom inga insatser har godkänts.
Dessutom antogs inte riktlinjerna för de nyskapande åtgärderna förrän i början av 2001.
Det är klart att vi, mot bakgrund av dessa uppgifter, ställer oss den enkla retoriska frågan om de nya planeringsreglerna verkligen kan garantera en insyn i budgethanteringen, och om vi kan undvika att likviditeten stryps.
Vi kan inte annat än uttrycka våra farhågor för att de ackumulerade förseningarna avseende användningen av resurserna i strukturfonderna och i sammanhållningsfonden under 2000 kan komma att inverka på garantin att de mål som har uppställts för den avgörande perioden 2000-2006 skall uppnås.
För att sedan inte tala om insatserna under tidigare perioder.
Vi har till vår förvåning noterat att hela 35 program från perioden före 1989 fortfarande var oavslutade vid slutet av 2000, elva år efter det att åtagandena upphörde och nio år efter fristen för betalningsbemyndigandena.
För övrigt finns det hela 73 program från perioden 1989-1993 som fortfarande pågår.
Vad skall man säga?
Vi kan konstatera att man än en gång inte har brytt sig om de ovillkorliga frister och hot om stränga tvångsåtgärder som kommissionen flera gånger har föreslagit.
Låt oss nu övergå till kontrollen och utvärderingen.
I sin årsrapport för 2000 och sin särskilda rapport för 2001 påpekade revisionsrätten allvarliga brister som ibland kvarstod i kommissionens och medlemsstaternas hantering och kontroll.
Antalet konstaterade fel i anmälningar av förskottsbetalningar har inte förändrats jämfört med tidigare år och de mest frekventa felen är av samma slag som de som tidigare har konstaterats i olika stater.
Slutligen håller vi med om revisionsrättens åsikt att man borde tillämpa internationellt erkända standarder på kontrollerna, enligt vilka bland annat den som utför kontrollerna skall vara oberoende av den som genomför projektet.
Så är inte fallet i dag.
Jag skall avsluta med ISPA, som tydligen måste vara skälet till att mitt betänkande har buntats ihop med betänkanden om utvidgningen.
Vi noterar att kommissionen under det första planeringsåret har använt cirka en tredjedel av avsatta medel för 2000, och vi hoppas att genomförandet kan ökas betydligt så att dessa resurser utnyttjas till fullo.
De är avgörande för att kandidatländerna skall få en balanserad utveckling.
Avslutningsvis är jag, när vi talar om utvidgningen och om Ungern, verkligen förbluffad över att inte en enda kollega har påpekat att Ungern den 7 september 2001 fanns med på den uppdaterade listan med länder och territorier som inte samarbetade med FATF, det vill säga Internationella Finansiella Aktionsgruppen mot Penningtvätt: en grupp som ingår i OECD, som är ett organ som också Europeiska unionen är medlem i.
Nåväl, vi har inte märkt vad som har hänt i Ungern: Vi fortsätter att låtsas att allt är väl, och att det Europa vi drömmer om, och som jag har rapporterat för er om, kommer att bli bättre än det är i dag.
