# ID: svediakorp-gov426673
# author: Böge (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 758
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Budgetutskottet vill i dag ur sin synvinkel ge två signaler till kommissionen, rådet, den europeiska allmänheten och kandidatländerna.
Låt oss för det första meddela att vi vill skapa de budgetmässiga förutsättningarna för att utvidgningen skall kunna inledas med tio kandidatländer 2004.
För det andra vill vi förtydliga för kommissionen och rådet att anpassningen av budgetplanen enligt artikel 25 i det interinstitutionella avtalet och på grundval av artikel 272, skall genomföras av parlamentet och rådet gemensamt efter förslag från kommissionen, närmare bestämt med kvalificerad majoritet i rådet, majoritet i kammaren samt med tre femtedelar av de avgivna rösterna.
Och jag tillägger: Alla inblandade bör arbeta för att resultatet slutligen skall få majoritet såväl i gamla EU som i de nya länderna.
Detta är en enorm utmaning och skyldighet för oss.
Den ursprungliga budgetplanen innehåller en indikativ finansram för ursprungligen sex nya länder från 2002.
Denna ram bör dock tjäna som grund för förhandlingarna så att besluten från Berlin, Agenda 2000 och gemenskapens regelverk respekteras.
Med utgångspunkt i besluten i plenum i september 2001 välkomnar vi uttryckligen försöket till en stegvis integrering av jordbruks- och strukturpolitiken, helt enkelt med hänsyn till erfarenheterna från förberedelserna, budgetdisciplinen, WTO-reglerna men även på grund av den interna situationen i kandidatländerna.
Vi välkomnar också att det nuvarande jordbruksstödet införs gradvis i de nya länderna för att 2013 nå 100 procent av de nivåer som då gäller för stödet.
Helt klart måste vi i dag även diskutera unionens fortsatta utveckling efter 2006.
Kommer budgetplanen att förlängas eller omarbetas?
Hur skall vi gå vidare med jordbrukspolitiken, med strukturen för de direkta utbetalningarna, landsbygden, och samhällets nya krav utifrån internationell konkurrenskraft och Världshandelsorganisationen?
Frågan om att inleda en omfattande reform av mekanismen för strukturfonderna på grund av erfarenheterna av upptagningen av medlen, förenklade förfaranden, större hänsyn till händelser på lokal nivå - allt detta är nödvändigt.
Låt mig upprepa vad ordförandegruppen sade: Låt oss inte överbelasta anslutningsförhandlingarna och låt oss tänka efter ännu en gång.
Att fatta beslut för tiden efter 2006 redan i dag är att föregripa konventets rekommendationer i fråga om Europeiska unionens framtida författning.
Detta ser jag som oacceptabelt.
Den förenklade modellen för direkta betalningar till jordbruket liksom funderingarna kring särskilt stöd ur en separat administrerad sammanhållningsfond med särskilt gynnsamma villkor för de nya länderna är bra initiativ.
Jag vill dock tillägga följande: Tillsammans med ett bättre utnyttjande av medlen för strukturfonderna i kandidatländerna måste man även tala om att gradvis avveckla de särskilda villkoren.
Vi stöder uttryckligen Verheugens uttalande om stödet till de nya länderna när det gäller de administrativa bidragen och bidrag för nedläggning av kärnkraftverk, där det krävs definitiva nedläggningskriterier för att få dessa bidrag.
Nya medlemsstater betyder också nya yttre gränser, vilket betyder nya partner vid våra yttre gränser, och därmed uppkommer nya frågor för det gränsöverskridande samarbetet och EU: s utrikespolitik vilket skapar nya effekter för kategori IV, budget, och vi vill därför bli tillfrågade i dessa frågor i god tid.
Något som vi absolut kommer att stödja för att förhindra en situation med nettobetalare de första åren, är en utjämning av kandidatländernas budget genom till exempel ett tidsbegränsat och gradvis sjunkande schablonbelopp på utgiftssidan.
En oro medför automatiskt att administrationskostnaderna kan komma att tangera de övre gränserna i budgetplanen, och vi kommer att tvingas undersöka om vi kan hålla oss inom gränsen genom att strama upp arbetsprocessen och ansvarsfördelningen.
Eller kommer vi att behöva ta till de i runda tal 500-600 miljoner euro som kommissionen har kallat tilläggskostnader för de första åren?
Låt mig avslutningsvis ta upp en mycket viktig punkt.
Om det finns så kallade nettobetalande länder som tror att man redan i dag måste slå fast hörnpelarna på alla politiska områden för tiden efter 2006, så vill jag påminna om följande: En budgetplan, hur den än ser ut, beslutas enhälligt och i samförstånd, och därmed klarlägger man att man även i framtiden kommer att kunna garantera budgetdisciplin för utvidgningsprocessen på grundval av kommissionens förslag.
Samtidigt har man ansvar för att nå en balanserad lösning på förhandlingsprocessen, en lösning som både respekterar de gamla medlemsstaternas intressen och går kandidatländernas berättigade intressen till mötes.
Låt oss alla arbeta med detta för ögonen.
(Applåder)
