# ID: svediakorp-gov426666
# author: Souladakis (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 536
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Jag är optimistisk och säker på att det som kommissionär Verheugen har sagt upprepade gånger skall förverkligas, nämligen att de första avtalen om anslutning av de nya länderna till Europeiska unionen skall undertecknas i början av nästa år nedanför Akropolis, på Pnyx, folkförsamlingens mötesplats i den omedelbara demokratins kommun, nämligen Aten, där aposteln Paulus undervisade.
Jag är säker på att den nya historiska kompromissen som är positiv för oss alla skall innebära en blick mot framtiden, och att alla primitiva uttalanden som har hörts den senaste tiden av oss alla kommer att ses som en betydelselös utvikning.
Under detta skede har vi många huvudrollsinnehavare.
Vi har de tolv kandidatländerna varav tio kommer att vara med oss nästa år, åtminstone kommer de att ha undertecknat avtalen.
De två andra hoppas jag skall vara med oss litet senare.
Under denna period av utveckling har vi sett både folk och regeringar medvetandegöras.
Jag skulle emellertid vilja framhålla vissa länders särskilda ansträngningar.
Cypern ligger i främsta ledet av alla kandidatländerna.
Landet är exemplariskt beträffande ekonomi och demokrati samt i fråga om hur landets institutioner fungerar.
I detta avseende kan hela den här utvecklingen hjälpa till att lösa även regionala problem som har att göra med krafter som inte fungerar särskilt positivt.
Malta, denna säregna Medelhavsö, för vilken det nyligen blev klart att den inte kommer att bli medlem av Europeiska unionen än på ett tag, denna ö bör vi bemöta med känslighet och på ett särskilt sätt.
När det gäller Litauen är jag föredragande.
Landet har gjort betydande framsteg när det gäller problemlösning, eftersom man faktiskt har lämnat ett centraliserat ekonomiskt system och övergått till ett system med en fri marknad.
Landet har på ett positivt sätt tagit itu med väldigt många frågor.
För att fatta ett sådant beslut som kommissionär Verheugen nämnde tidigare, om kärnkraftverket i Ignalina, så inser den som faktiskt känner till det ekonomiska beroendet av och den regionala strukturen för områdets energinät, att det krävdes ett stort politiskt mod för att fatta detta beslut.
Det finns två problem: Det främsta är det för dessa länder klassiska problemet med jordbruket.
Jag hoppas att vi skall visa det mod och den vilja som krävs, så att sådana frågor inte skall leda till att utvecklingen av utvidgningen försenas.
Det andra problemet är den stora politiska fråga som rör Kaliningrad.
Det är uppenbart att alla dessa politiska frågor, och andra problem som finns i Europa, inte bör vara underkastade en känslomässig påverkan från det förflutna.
De bör vara underkastade framtidens behov.
I detta avseende skall Europeiska unionens politiska vishet bedömas i Kaliningrad; dess särdrag bör EU verkligen inte förneka, men EU bör förstå att den historiska kompromiss som har skett mellan de 15 länderna samt mellan de 25, 27 och 28 länderna bör utgöra element i en fortgående historisk kompromiss, i ett Europa med fred, samarbete och utveckling för oss alla.
Ett Europa som skall vara vårt hem.
