# ID: svediakorp-gov426665
# author: Schroedter, Elisabeth (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 463
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det tycks verkligen ha fallit i glömska i medlemsstaterna att utvidgningen är fortsättningen på det historiska projekt som inleddes i och med Berlinmurens fall.
Jag delar kommissionärens åsikt och särskilt hans oro för att det tydligen beror på brister i medlemsstaternas ansvarskänsla att projektet haltar.
Känner medlemsstaterna verkligen först nu till att det på jordbruksområdet finns problem som det främst är upp till Europeiska unionen att finna en lösning på?
Och känner de inte till att förseningar i tidsplanen ger vatten på kvarnen just åt de nationalistiska krafterna, som därmed tillåts mobilisera sig i dessa länder?
Därför uppmanar jag alla demokratiska krafter i parlamentet, i medlemsstaterna och i kandidatländerna att inte göra det historiska projekt som så många i Europa har arbetat för till ett slagträ för valpropaganda.
I Lettland har jag haft möjlighet att se hur svårt det har varit att bit för bit arbeta sig fram till Köpenhamnskriterierna.
På grund av historien och de ansträngningar som har gjorts i Lettland går det inte att komma till befolkningen och säga att medlemsstaterna inte är beredda att fullfölja sina uppgifter.
Det är klart att den uppenbart galna utvecklingen i den europeiska jordbrukspolitiken inte kan bestå utan förändringar i all evighet.
Det är också klart att Europa behöver en författning.
Det är mycket viktigt att detta görs parallellt med anslutningen och att anslutningen inte försenas.
För det var utvidgningen av Europeiska unionen som var den avgörande impulsen för att ingjuta mod i de europeiska reformkrafterna att äntligen utveckla ett demokratiskt Europa.
Låt mig ta Lettland som exempel.
Trots att majoriteten av den politiska eliten tyckte annorlunda, ändrade Lettland en vallag och gjorde därmed den ryskspråkiga befolkningen valbar utan förbehåll.
Sådant är självklarheter i våra stater.
Men i Lettland var frågan lika känslig som jordbrukspolitiken är för oss.
Om Lettland kan, varför kan då inte vi?
Jämförelsen kanske inte verkar relevant.
Men när det gäller kandidatländernas förväntningar så är den det.
Det vi förväntar oss av er måste vi själva visa prov på, nämligen integrationsvilja och ett reformvänligt agerande.
Utan en författningsreform och utan finansiell solidaritet kommer vi inte vidare i Europa.
De uppgifter som skall lösas måste lösas här.
Det duger inte att hytta med pekfingret åt utvidgningsländerna och säga att de har det och det kvar att göra så, länge vi som själva inte är kapabla att göra samma sak.
I alla händelser rekommenderar jag en anslutning för Lettland till årets slut, för jag tror att landet kan lösa de problem som kvarstår.
Decentralisering och en folknära politik måste drivas vidare även från kommissionens sida om processen skall lyckas.
