# ID: svediakorp-gov426660
# author: Souchet (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 392
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den logiska följden av utvidgningen är givetvis, inom jordbruket precis som inom andra områden, att samma spelregler skall gälla i de gamla och nya medlemsstaterna, samtidigt som man dämpar den nödvändiga övergången, för att på båda sidor undvika destabiliserande effekter när denna historiska och nödvändiga politiska händelse genomförs konkret.
Inom jordbruksområdet finns det två särskilt känsliga problem.
Först och främst frågan om att öppna marknaderna i väst för varor från öst.
Detta öppnande måste genomföras branschvis och från land till land, i takt med att producenterna är i stånd att släppa ut produkter på marknaden som uppfyller samma kvalitets- och säkerhetsnormer som vi redan ålägger våra egna producenter.
Den andra frågan är den så kallade första gemenskapspelaren inom den gemensamma jordbrukspolitiken, det vill säga marknadsstöd och kompensationsstöd.
Här är det nödvändigt att de principer som styr den gemensamma jordbrukspolitiken, och det stöd och det bistånd som motiveras av de skyldigheter och krav vad avser miljö, hälsa och hygien och sociala aspekter som åligger våra jordbrukare, utan diskriminering skall tillämpas på gamla och nya medlemsstater, så snart de nya medlemsstaterna uppfyller dessa skyldigheter.
Hur lång tid kommer det att dröja innan de gör det?
Med andra ord, hur lång skall övergångsperioden vara?
Kommissionen föreslår oss en helt enhetlig övergångsfas för samtliga länder vad avser tidsplan och villkor.
Konsekvenserna skulle till en början bli en ytterst brutal och smärtsam omstrukturering för de länder som har ett stort antal gårdar.
Vi tycker istället att man skall hantera denna fråga från land till land, och ta hänsyn till den särskilda situationen och den specifika strukturen hos jordbruket i varje land, de sociala konsekvenserna av att länderna övergår till den gemensamma jordbrukspolitiken, den takt som är önskvärd, som önskas och som är möjlig att bära för var och en av ländernas jordbrukare.
Att enbart betrakta detta problem ur ett sifferperspektiv, som vissa medlemsstater i dag tenderar att göra, exempelvis Tyskland och Nederländerna, vittnar om en trångsynt inställning som är farlig för unionens framtid, eftersom det handlar om frågor som är avgörande för kandidatländernas framtid och för jämvikten i deras samhällen.
Herr talman!
Fienden till morgondagens utvidgade EU är viljan till likformighet.
