# ID: svediakorp-gov426655
# author: Watson (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 746
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tackar rådets tjänstgörande ordförande och kommissionären för en bra introduktion till denna debatt, och gratulerar föredragandena till deras förtjänstfulla arbete med de betänkanden som vi har framför oss i dag.
Jag tar också tillfället i akt att till kammaren välkomna de parlamentariker från den liberala familjen i kandidatländerna som följer debatten från åhörarläktaren och som har kommit hit denna vecka för att diskutera dessa frågor.
Det faktum att parlamentariker från Bulgarien och Rumänien är här i dag är en välkommen påminnelse om att vi förhandlar om utvidgning med tolv kandidatländer, även om tidsplanerna för anslutning kan skilja sig åt en aning.
De av oss som kommer från länder som inte var med och grundade Europeiska gemenskapen kommer alltför väl ihåg den ängslan och känsla av förväntan som omgav våra inträdesförhandlingar och besluten att ratificera vår ansökan.
Eftersom jag kommer från ett land vars ansökan två gånger blev föremål för veto, känner jag till den bestående skada som uppfattningarna om europeisk integration åsamkas när ett land avvisas.
Vi bör ha detta i minnet när vi bedömer de aktuella kandidaterna.
Vi måste erkänna att kandidatländerna har arbetat hårt under de senaste åren för att reformera sina ekonomier och stärka demokratin för att gå med i unionen.
På samma gång som vi förväntar oss att de skall fördubbla sina ansträngningar i ansatsen till och under tiden efter anslutningen, måste vi även belöna dessa ansträngningar.
Det är anledningen till att liberaldemokraterna insisterar på att både kriterierna och tidsplanen måste respekteras.
Vi bör inte tillämpa striktare normer än vid tidigare utvidgningar, och inte heller göra gällande att allt i vår egen trädgård är lockande.
Utvidgning innebär en process av kontinuerlig bedömning, inte ett engångsprov.
Det finns brushuvuden och ynkryggar på båda sidor som kommer att försöka utnyttja svårigheten med att uppfylla Köpenhamnskriterierna.
Vi får inte låta dem sätta käppar i hjulen för utvidgningen.
Det är långt bättre att övervinna olösta problem genom utvidgningsprocessen.
Det som är viktigt för ett lands välgång är den riktning i vilken det vänder ansiktet, och kontrollen av att de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna respekteras måste vara en fortgående process, en del av en mer omfattande granskning av alla medlemsstater - gamla som nya - i Europeiska unionen med stadgan om de grundläggande rättigheterna i centrum.
Liberaldemokraterna beklagar djupt att utvidgningsförhandlingarna missbrukas för att åter öppna gamla sår och gammal fientlighet.
De illa beryktade Benesdekreten är ett bra exempel på detta.
Det tjänar inget gott syfte att förvärra spänningarna i denna fråga, vilket är anledningen till att min grupp har lagt fram ändringsförslag till Broks betänkande i ett försök att sänka temperaturen på debatten.
Vägran av fyra regeringar - däribland Murphys - vid rådets (allmänna frågor) möte nu i veckan att enas om en gemensam ståndpunkt om jordbruket stammar delvis från otillräckligheten hos det finansieringspaket som man enades om i Berlin.
Vi är tvungna att leva inom Berlinbegränsningarna, men om en uppgörelse skjuts upp till hösten - vilket somliga föreslår - skulle det äventyra utsikten att släppa in nya medlemsstater i tid för valet till Europaparlamentet år 2004.
Vi stöder kommissionens förslag om att gradvis införa direktbetalningar, men så snart utvidgningen är beslutad måste vi få till stånd en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Vi måste flytta vårt fokus från producenten till konsumenten, från kvantitet till kvalitet.
När det gäller den kontroversiella frågan om fri rörlighet för personer uppmanar jag alla medlemsstater att följa Danmarks, Sveriges, Irlands och Nederländernas exempel, eftersom dessa länder har sagt att de inte kommer att tillämpa några restriktioner på fri rörlighet.
Det finns inga rationella skäl att tro att utvidgningen kommer att följas av någon massmigration, vilket våra medborgare ibland är rädda för.
Det är just denna rädsla som vi, som politiker, måste gripa oss an utan omsvep.
Vi har en plikt att plädera för utvidgning för våra väljare och får inte skygga för den uppgiften.
Antagandet av det betänkande som vi kommer att rösta om i morgon kommer att ge utvidgningen grönt ljus.
Den historiska utsikten är en större och starkare union - ett bålverk för frihet och demokrati i en osäker värld.
Låt det inte bli vår generation som försummar detta tillfälle.
(Applåder)
