# ID: svediakorp-gov426556
# author: Swoboda (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 740
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
Det är inte bara ledamöterna i kammaren, utan även den europeiska befolkningen som av Europeiska rådets möte i Sevilla förväntar sig tydliga och begripliga signaler på området beviljande av asyl, invandring och integrering av våra invandrare.
Av moraliska skäl måste Europa fortsätta att stödja principerna i en asylpolitik som styrs av ett humanitärt synsätt.
Vi måste också förklara för medborgarna att vi behöver invandringen.
Och lika mycket måste vi bevisa att vi kan styra och kontrollera invandringen.
Detta kräver våra grannländers medverkan - det har det spanska ordförandeskapet rätt i - särskilt de länder som utgör källan eller som är transitländer för den olagliga invandringen.
Men framför allt måste vi tillsammans bekämpa dem som gör stora vinster på människohandel.
Rosa Díez González talade om det spanska ordförandeskapets trumvirvel.
Antagligen gäller det oss alla med tanke på den trumvirvel som vi slår här och där.
Men om vi tittar konkret på vad Europeiska unionen som helhet har gjort för att bekämpa människohandeln är det väldigt lite.
Några ledamöter i kammaren reste till Bukarest tillsammans med nationella parlamentariker och besökte till exempel ett centrum mot gränsöverskridande kriminalitet.
Stödet till detta centrum kommer från vissa medlemsstater och från USA, men några pengar från EU får man inte.
Än värre är det att man först nu så sakteliga börjar knyta kontakter med Europol, att Europol först nu så sakteliga börjar agera.
Jag tror att Europas medborgare förväntar sig att vi för en positiv invandringspolitik, men att de samtidigt tydligt motsätter sig en utveckling som går mot människohandel och andra kriminella handlingar.
Men vi måste också ge dem som uppehåller sig hos oss en möjlighet att integreras i vårt samhälle.
För genom att dessa människor skapar sig en grund att stå på hos oss - många är ju till exempel delaktiga i grundandet av nya företag - ökar också vårt gemensamma välstånd.
Det är inte fråga om ett nollsummespel, att det antingen är invandrarna eller den inhemska befolkningen som vinner, utan vi vinner alla på en förnuftig och målinriktad invandrings- och integrationspolitik, om vi nu bara tar tag i detta och om rådet verkligen genomför kommissionär Vitorinos alla förslag.
Det har redan nämnts att vi förväntar oss att toppmötet i Sevilla även skall ge oss en signal om hur det går med reformen av rådet.
Poettering har redan nämnt att det har blivit lite tystare kring detta, och det finns rykten som gör gällande att man egentligen inte har någon vidare lust att göra något konkret.
Medlemmarna i rådet vet ju själva att rådet är i stort behov av reformer, främst rådet som lagstiftare.
Framför allt gäller det att skapa större effektivitet och mer insyn.
Jämför bara öppenheten och tillgängligheten i parlamentet med situationen i rådet.
Åtminstone några steg i riktning mot öppenhet och närhet till medborgarna skulle nämligen gagna inte bara rådet utan även acceptansen för hela den europeiska lagstiftningen ute bland Europas medborgare.
Avslutningsvis vill jag även nämna att parlamentet och min grupp är beredda att fortsätta reformen av den europeiska lagstiftningen.
Nu har kommissionen lagt fram några förslag kring detta - vilket kommissionens ordförande nämnde.
Herr kommissionsordförande, jag vill särskilt tacka er och era medarbetare för att ni har tagit fasta på så många, inte alla, men faktiskt många av de tankar och idéer som stammar från parlamentet.
Nu gäller det dock - även detta har nämnts - att inrätta en interinstitutionell arbetsgrupp och träffa en överenskommelse.
För detta behöver vi även rådets medverkan.
Herr rådsordförande, jag förstår inte, vi är många här i kammaren som inte förstår att premiärminister Aznar står här i kammaren och klart och tydligt bekräftar att ni har gett ett entydigt löfte, samtidigt som de diplomatiska och tjänstemannamässiga företrädarna för det spanska ordförandeskapet fortfarande inte vidtar några som helst åtgärder, utan hittills till och med har blockerat inrättandet av en sådan arbetsgrupp.
Som parlamentariker frågar jag mig: Vad är det som gäller?
Gäller löftet och uttalandet från rådets ordförande, från er själv, eller är det tjänstemännens blockeringar av själva genomförandet som gäller?
Jag menar faktiskt att det är de politiska beslutsfattarna som skall ha det sista ordet.
