# ID: svediakorp-gov426554
# author: Cappato (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 543
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill ta upp den första frågan som ordförande Prodi talade om, bättre lagstiftning och bättre organisation.
I privata företag kan man tänka sig att en bättre organisation kan vara någonting avgörande för företagets liv och framtid, men jag tror inte att det viktigaste för en demokratisk institution är att få smidigare, öppnare och effektivare förfaranden, utan helt enkelt att få mer demokratiska förfaranden.
Står dessa saker i motsatsförhållande till varandra?
Nej, i sig finns det ingen motsatsställning, men det är dock en fråga om prioriteringar.
Jag tror att uttryck som? förbättra och förenkla lagstiftningen?,? göra medborgarskapet mer konkret?,? förbättra lagstiftningstekniken?, och? arbeta bättre och snabbare? riskerar att bli tomma ord, och att rent av bli fikonlöv som döljer bristen på demokrati i lagstiftnings- och beslutsprocessen i Europeiska unionen.
Jag tycker att parlamentet borde kräva en och endast en sak: att ministerrådet upphör att vara det enda lagstiftande organ inom så kallade demokratiska institutioner i världen som inte har offentliga sammanträden.
Det är detta som är poängen!
Inte bara vi, parlamentet, utan också den europeiska medborgaren saknar insyn i lagstiftningsprocessen i rådet.
Om detta kunde ändras skulle det vara ett framsteg.
Om det inte ändras kommer inte allt det andra - högre effektivitet, bättre organisation etc. att vara tillräckligt för att inverka på beslutsprocessen inom Europeiska unionen.
En annan punkt jag skulle vilja ta upp är de utrikespolitiska och inrikespolitiska aspekterna på koalitionen mot terrorism.
Också här tycker jag att de europeiska institutionerna sedan alltför många månader tillbaka har tappat demokratin och rättsstaten ur sikte i terroristbekämpningens namn.
Vi är alla överens om att vi måste hitta en balans mellan dessa båda, men jag tycker emellertid inte att vi har hittat denna balans i tillräcklig omfattning.
Jag skall bara nämna ett namn i detta sammanhang: Tjetjenien.
Europeiska unionen, medlemsstaterna och kommissionen har visat sig vara oförmögna att tala klarspråk om Tjetjenien.
Sedan skulle man kunna tala om annat, om åtgärderna mot terrorism, de åtgärder som har införts: det som har gjorts har gjorts på ett oroande obalanserat sätt.
Man har anfört säkerheten som motiv, och mycket ofta har man glömt bort frågan om mänskliga rättigheter, samhälleliga friheter och demokrati.
Den sista punkten är invandringen.
Jag uppskattar de ansträngningar som görs, men jag tror att det finns ett prioriteringsproblem även här.
Vi kan inte fortsätta att frysa tillgångar, tillgångar i form av jordbruk och bashantverk i världens fattigaste utvecklingsländerna, och samtidigt inbilla oss att vi hanterar problemet med invandring och olaglig invandring.
Vi befinner oss fortfarande i en situation där de tullavgifter som världens fattigaste länder betalar är högre än det bistånd vi ger dem.
I denna situation finns det en risk för att invandringsfrågan blir en oberäknelig bomb, och då riskerar vi att också de åtgärder som i sig kanske är lämpliga för säkerhet och kontroll, i verkligheten skapar ännu fler olagliga invandrare och gör oss än mindre förmögna att hantera denna företeelse.
