# ID: svediakorp-gov426553
# author: Bonde (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 469
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag kan stödja att utrikes- och säkerhetspolitiken avskiljs från det övriga samarbetet inom Europeiska unionen, och att det sker en begränsning när det gäller rådets sammansättning, men jag måste ta avstånd från alla försök att ge de större länderna en större andel när det gäller ordförandeskap och poster.
Alla länder måste vara jämställda i Europeiska unionen såväl före som under och efter toppmötet i Sevilla.
Den föreslagna öppenhetsreformen ger i själva verket inte allmänheten, och faktiskt inte ens de folkvalda i Europaparlamentet och de nationella parlamenten, någon inblick i ministerrådets arbete.
Man vill ha en öppen diskussion om kommissionens förslag redan första gången kommissionen lägger fram förslaget, och det är rätt att öppenheten skall omfatta alla förslag.
Någon insyn i omröstningarna kommer emellertid inte att ges förrän i sista hand, men eftersom man i praktiken endast röstar om ett litet antal förslag får detta moment endast en kosmetisk betydelse.
Vi får inte veta mer än i dag, när rådet offentliggör omkring 50 omröstningsresultat om året.
Problemet är att 70 procent av besluten färdigbehandlas i rådets arbetsgrupper, 15 procent av ambassadörerna i Coreper, och bara 15 procent av förslagen läggs fram för rådet.
Vi har ingen uppgift om hur stor procent av besluten som ministrarna faktiskt ser.
Här måste kravet vara att åtminstone alla folkvalda skall ha fri tillgång till de dokument som rör lagstiftningsprocessen.
Kommissionen har givit oss ett löfte om att vi skall få tillgång till ledamöternas bidrag till rådets arbetsgrupper.
Jag är glad för att den spanske utrikesministern Piquet i går på talmanskonferensen gav oss ett löfte om full insyn i rådets arbetsgrupper under det gemensamma beslutsfattandet; det är i varje fall en bra början.
Varför kan vi inte besluta att varje förslag inom Europeiska unionen skall läggas fram för de nationella parlamenten och gå igenom samma behandling som nationella lagförslag.
Ett renodlat nationellt lagförslag kan alltid ändras, medan ett EU-förslag aldrig kan ändras.
Just därför bör EU-förslagen inte behandlas mindre grundligt än de förslag där det är möjligt att göra snabba justeringar avseende fel eller oavsiktliga konsekvenser.
Man borde kunna utgå ifrån att vetorätten enligt Luxemburgkompromissen fortfarande gällde, kanske i den variant som föreslagits av Georges Berthoin, Monnets högra hand, enligt vilken det åligger statsministern att försvara vetot vid det efterföljande toppmötet.
Man skulle också kunna kräva att det nationella parlamentet beslutade sig för att tillämpa sitt veto vid ett öppet beslutsfattande.
Det skall inte vara lätt att blockera ett beslut men det skall finnas möjlighet att göra det, om Europeiska unionen skall vara ett samarbete mellan fria länders parlamentariska demokratier.
Detta är vår önskan i demokratiernas och mångfaldens Europa.
