# ID: svediakorp-gov426551
# author: Jové Peres (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 724
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Även om jag verkligen uppskattar de Miguel beklagar jag att han i dag ersätter rådsordförande Aznar.
Jag beklagar detta därför att det utan tvekan är han som är upphovsman till detta första EU-ordförandeskap av variabel geometri.
Jag har sett över mina anteckningar och inläggen från inledningen av ordförandeskapet, och förvånats över den svaga koppling som finns mellan Aznars framställning av prioriterade frågor och EU: s verksamhet det senaste halvåret.
Jag vet inte om det rör sig om en raffinerad strategi för att nå det outtalade syftet att komma fram till en gemensam ståndpunkt beträffande den lagliga och olagliga invandringen, eller om detta syfte tillkommit för att täcka över andra brister och för att rida på den våg av främlingsfientlighet som går över Europa.
Det vore önskvärt att slutsatserna från toppmötet i Sevilla inte enbart fokuseras kring polisiära och repressiva aspekter, utan att även de positiva effekterna av invandringen tydligt framkommer.
Jag hoppas att man på mötet i Sevilla formulerar en invandrings- och flyktingpolitik som respekterar mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt garanterar invandrarna en lika behandling.
Ett annat problem som invandringsfrågans införlivande på dagordningen lett till är att den har kamouflerat bortfallet av viktiga frågor som utvidgningen.
I januari använde rådsordförande Aznar uttrycket? mer Europa? för att syfta på utvidgningen.
I dag går det inte att dölja att det finns en viss besvikelse, åtminstone fram till dags dato.
Det gnidna förslag som kommissionen har lagt fram förkastas av flertalet länder.
Den blockering som fyra stater gjorde av ett beslut i rådet (allmänna frågor) i måndags ger en indikation om problemets storleksgrad.
Ett stort antal medlemsländer vill ha en större marknad men inte? mer Europa?.
Skälen är budgetmässiga, och målet är att de få gemensamma politikområden som finns skall överges.
Ja, de Miguel,? mer Europa? är ett större Europa, men inte ett Europa helt utan innehåll.
På samma sätt uttryckte Aznar i januari en tydlig avsikt att skapa ett område med större ekonomiskt välstånd som skulle trygga den europeiska sociala modellen, men Europeiska rådet i Barcelona och de principer som Aznars regering avser att tillämpa i Spanien bevisar motsatsen.
I dag kan vi tyvärr bekräfta de farhågor som vi hade före toppmötet i Barcelona.
Ordförandeskapet har gått i spetsen för en vision av ett Europa där man undviker att ta upp tanken på samhällsservice i byggandet av Europa, som egennyttigt rör ihop privatiserings- och avregleringsprocesser med liberaliseringsåtgärder, som satsar på en sysselsättningspolitik som i praktiken ger en regressiv distribution av den sociala produkten, mindre anställningstrygghet, medverkar till att skapa fickor av marginalisering och undersysselsättning samt prioriterar ett nollunderskott på bekostnad av att sociala brister permanentas.
Från Barcelona till Sevilla har man utlyst en generalstrejk i protest mot regeringen.
Det är logiskt, eftersom regeringens arbetsmarknadsreform, som beskär arbetslöshetsskyddet och gör det billigare att avskeda människor, är ytterligare ett exempel på vad det spanska ordförandeskapet menar med en flexiblare arbetsmarknad.
Det är en modell som långt ifrån att främja samarbete och socialt deltagande till förmån för den allmänna välfärden i stället ökar trycket på de mest utsatta grupperna, skuldbelägger de offer som själva modellen genererar och ökar riskerna för social utslagning och marginalisering.
Beträffande den ekonomiska otryggheten i arbetet är det nödvändigt att medlemsländerna fattar överenskommelser och samordnar sina ekonomiska riktlinjer för att blåsa nytt liv i ekonomin, få till stånd flexiblare budgetramar och stärka sammanhållningen och den europeiska sociala modellen.
Europeiska unionen skulle kunna vara en viktig referens för en global ekonomisk tillväxt, men för att bli det och för att ekonomin skall komma igång igen bör den ekonomiska politiken ändra inriktning.
Euron, den inre marknaden, de gemensamma politikområdena och en bredare gemenskapsbudget bör kunna bidra till ett effektivt europeiskt ekonomiskt styre som kan främja ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling, en bättre fördelning av inkomsterna och full sysselsättning.
Det går inte att ropa? mer Europa? om socialpolitiken samtidigt försämras eller om de gemensamma europeiska politikområdena inskränks.
Herr de Miguel, vi behöver mer Europa, men också, och framför allt, ett bättre Europa.
