# ID: svediakorp-gov426548
# author: Díez González (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 770
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som framgått både av ordförandeskapets inlägg och av de talare som haft ordet är toppmötet i Sevilla det sista under det spanska ordförandeskapet.
Även om tiden ännu inte är inne för en slutsummering är det dags att göra en liten översikt över hur vi ligger till med våra uppgifter, och jämföra med tidsschemat för att se om vi kan få godkänt eller kanske till och med väl godkänt för våra insatser.
Man skulle kunna säga att de här fem månaderna har kännetecknats av onödigt mycket väsen kring de frågor som angetts som prioriterade områden för perioden.
Mycket väsen om utvidgningen, invandringen, Medelhavspolitiken, fiskeripolitiken och reformen av jordbrukspolitiken, utrikespolitiken, de transatlantiska förbindelserna osv.
Det kan inte förnekas, herr talman, att vi har talat om allting: hållbar utveckling, Lissabonandan, EU: s institutionalisering, randområdena ... men om vi ser till de framsteg som gjorts, inom vilket som helst av de nämnda områdena, kommer vi fram till att det råder stor asymmetri mellan vad som sagts och vad som gjorts.
Som man brukar säga, herr talman, har det varit mycket väsen och lite handling.
Jag vet att ordförandeskapet har alibi för vissa frågor, kanske för en hel del, men det är i alla fall så att vi i slutändan har en mer komplicerad och mer förvirrad dagordning än när vi började.
När det till exempel gäller invandrings- och asylfrågan har vi i mer än en månad oupphörligen upprepat rådets slutsatser i Tammerfors, åtaganden som rådet inte har kunnat genomföra på grund av bristande politisk vilja.
Det sägs ingenting nytt.
Allt är redan sagt och överenskommet, men man slår så högt på trumman att det verkar som om vi håller på att hitta på något nytt inför toppmötet i Sevilla.
Beträffande sysselsättningspolitiken är det enda man med rätta kan säga att Lissabonandan kom på avvägar i Barcelona.
Man uppmärksammade inte att Lissabon hade fler strategiska syften än skapandet av ett framgångsrikare och mer konkurrenskraftigt ekonomiskt område.
Parallellt med det syftet hade man målet med full sysselsättning och en större social sammanhållning, och på det området har det skett en tillbakagång.
Vad kan vi säga om det som var den stora utmaningen under det svenska ordförandeskapet, hållbar utveckling?
Den är ett typexempel på sådant som inte har genomförts.
Nåväl, i resolutionen från toppmötet i Barcelona nämndes hållbar utveckling 103 gånger.
Är det någon som kan slå det?
Toppmötet i Valencia var en framgång därför att det genomfördes.
Ja, visst är jag medveten om att klimatet i Mellanöstern inte var det allra bästa, men vi var inte ens kapabla att föra fram en av det spanska ordförandeskapets få konkreta prioriteringar, utvecklingsbanken för Europa-Medelhavsområdet.
Beträffande de transatlantiska förbindelserna har det redan sagts - av Poettering - att vi aldrig har haft så många öppna tvister med USA.
Som exempel kan nämnas handels- och industrifrågorna, att Kyotoprotokollet inte ratificerades, de olika ståndpunkterna angående Mellanöstern, USA: s aggressiva ståndpunkt beträffande Internationella brottmålsdomstolen, som fått dem att hota oss med ett ingripande om någon amerikansk militär ställs inför rätta i Nederländerna.
De verkar inte ha någon större respekt för oss.
Jag vill avsluta, herr talman, med en summering av de institutionella reformerna.
Världen har blivit väldigt komplicerad, globaliseringen kräver allt starkare övergripande institutioner och en politik som förs närmare medborgarna, men jag måste tyvärr säga att det spanska ordförandeskapet har kännetecknats av motsägelsefulla och felaktiga svar på de här frågorna: en återgång till ökad nationalisering och minskat EU-styre.
På detta sätt löser vi inte några av de problem som Europa har föresatt sig att lösa.
Inskränkningen i de gemensamma institutionernas befogenheter är en försvarsreaktion som enbart kan leda till ett misslyckande.
Herr talman!
Detta är gammal mossig nationalism.
Vad mottot? mer Europa? innebär är ju i stället mindre nationalism, såväl gammal som ny.
Avslutningsvis kan man säga att vi i dag är ganska missnöjda men inget hellre vill än att ändra uppfattning, och vi hoppas därför att ni överraskar oss nu i slutspurten, under de dagar som återstår, så att ljuset kan tränga fram och skingra en del av skuggorna.
Som jag sade till ordförande Aznar den 16 januari när han besökte kammaren vill jag inget hellre än att kunna gratulera ordförandeskapet i slutändan.
