# ID: svediakorp-gov426544
# author: De Miguel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,670
# sentences: 81
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag skall helt kort kommentera den fråga som väcktes av Van Orden.
Parlamentet är väl medvetet om att rådet har tagit upp Zimbabwe-frågan vid olika tillfällen och vet förvisso också att frågan togs upp vid Europeiska rådets möte i Barcelona.
Jag är mycket uppmärksam på den här frågan och vill påpeka att rådet (allmänna frågor) har möte nästa måndag.
Låt oss hoppas att vi kan ta upp frågan på utrikesministernivå och att den därefter, om det skulle visa sig nödvändigt eller lämpligt, kan gå vidare till Europeiska rådets möte i Sevilla.
Beträffande Europeiska rådet, herr talman, kommer det att hålla sitt andra och sista möte under det spanska EU-ordförandeskapet i Sevilla den 21-22 juni.
Det är framför allt fem frågor som kommer att tas upp under mötet: utvecklingen av de ekonomiska reformerna - som en uppföljning av Europeiska rådets möte i Barcelona, förhandlingarna om utvidgningen - en process där vi har kommit en bra bit på väg, inrikes och rättsliga frågor - framför allt invandringspolitiken, debatten om EU: s framtid - med ett betänkande från konventets ordförande Giscard d ' Estaing, samt de viktigaste frågorna när det gäller GUSP (den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken).
Jag skall helt kort ta upp de frågor jag har nämnt.
Jag börjar med de ekonomiska frågorna som utgör en uppföljning av Europeiska rådets vårmöte.
En viktig del av Europeiska rådets förestående möte kommer att utgöras av den här uppföljningen, eftersom man på vårmötet fastställde ett program med vissa teman som skulle följas och ett antal uppgifter som skulle lösas och sedan granskas i Sevilla.
I och med Barcelonamötet inleddes den process som initierades av Europeiska rådet i Lissabon, och vars tyngdpunkt ligger på ett ekonomiskt reformprogram som avser att förvandla EU till det mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomiska området i den nya ekonomi som råder i informationssamhället.
Därför kommer man i Sevilla, som en uppföljning av mötet i Barcelona, att behandla följande frågor: först och främst kommer Ekofin - som planerar att ha ett möte den 20 juni, dagen före Europeiska rådet - att lägga fram en slutrapport om de allmänna riktlinjer som antagits för den ekonomiska politiken.
Ordförandeskapet har för avsikt att lägga fram en rapport om hur långt man kommit i arbetet med skattepaketet, som innehåller en rad initiativ rörande beskattning av sparande, energibeskattning och samarbete med skattemyndigheterna.
Frågan om? corporate governance? (företagsstyrning) kommer också att tas upp.
I anslutning till denna fråga kan sägas att högnivågruppen för företagsrätt i sin rapport kommer att diskutera följande tre frågor: styrelsens roll och rollen för icke-verkställande chefer, styrelseledamöternas ekonomiska ersättningar och ledningens ansvar vid framtagande av finansiell information.
Andra frågor som inte löstes vid Europeiska rådets möte i Barcelona och som nu kommer att tas upp i Sevilla är de följande: En enklare och bättre lagstiftning - vilket man kallar? better regulation?, ekonomiska tjänster av allmänt intresse - kommissionen kommer även att lägga fram en rapport som den ombetts utarbeta, energiförsörjningen - även om denna kommer kommissionen att lägga fram en rapport, telekommunikationer, utbildning, forskning, de yttersta randområdena och hållbar utveckling.
Den andra stora fråga som jag nämnde var förhandlingarna om utvidgningen.
Om ni inte särskilt ber mig, herr talman, föredrar jag att inte uppehålla mig vid frågan om utvidgningen eftersom det i dag kommer att hållas en stor debatt i frågan.
Eftersom det kommer att göras ett särskilt uttalande om utvidgningen i eftermiddag, anser jag att vi tills vidare kan lämna den här frågan.
Inrikes och rättsliga frågor har varit ett område som det spanska ordförandeskapet särskilt har prioriterat.
I Sevilla kommer man framför allt att gå vidare med fyra viktiga frågeställningar.
Först och främst kommer gemenskapspolitiken om asyl för invandrare att tas upp - det blir huvudsakligen en översyn av åtagandena från Tammerfors.
Det kommer också att ges en beskrivning av det aktuella läget och ett tydligt program för hur vi skall kunna uppfylla de åtaganden som antogs under det finska ordförandeskapet 1999, till följd av att de inrikes och rättsliga frågorna blev gemenskapsangelägenheter i och med Amsterdamfördraget.
För det andra kommer stats- och regeringscheferna att diskutera en övergripande plan för att bekämpa den olagliga invandringen.
Därefter kommer man att diskutera ett program och en politik för att skydda unionens yttre gränser.
Slutligen kommer man att diskutera migrationspolitikens införlivande i unionens externa åtgärder.
Angående den första fråga som jag nämnde kommer Europeiska rådet, i enlighet med slutsatserna från mötet i Tammerfors och från efterföljande möten, att uppmana ministerrådet att, inom de tidsramar som fastställdes i Amsterdamfördraget, godkänna de rättsliga instrument som krävs för att kunna anta en gemensam asyl- och invandringspolitik.
Denna politik måste ta hänsyn till en rad olika principer, framför allt skyddet av flyktingar, unionens och medlemsländernas mottagningskapacitet och införlivandet av lagliga invandrare.
För det andra kommer de pågående förhandlingarna om en gemensam asyl- och invandringspolitik för laglig invandring att få förnyad kraft om unionen parallellt skaffar sig en gemensam politik för bekämpning av olaglig invandring, som kan ge effektiva resultat på kort och medellång sikt.
I linje med detta antog rådet den 28 februari i år en plan för bekämpning av olaglig invandring.
Den här frågan kommer också att tas upp av Europeiska rådet.
Förutom bevakning och skärpt kontroll vid gränser och gränsövergångar har man också andra mål, som att förhindra olagligt överskridande av EU-ländernas yttre gränser, samtidigt som asylsökande skall garanteras rätten att kunna söka internationellt skydd.
I detta sammanhang har det meddelande som kommissionen nyligen lade fram om en gemensam förvaltning av kontrollen vid unionens yttre gränser en särskild betydelse.
Slutligen kommer Europeiska rådet vid sitt möte i Sevilla att, med utgångspunkt från vad som bestämdes vid mötet i Laeken, uttrycka sin vilja att djupare införliva migrationspolitiken i unionens externa åtgärder.
Den styrande principen för externa åtgärder gentemot ursprungsländer och transitländer i invandrings- och asylfrågor bör vara en integrerad och balanserad helhetssyn enligt vilken alla gemenskapens och medlemsländernas instrument samordnas för att etablera ett samarbete med sikte på att gemensamt hantera migrationsströmmarna och behandla de djupare orsakerna till dessa och till fattigdomen, inför införlivandet av den här dimensionen i politiken för utvecklingsstöd.
Det kommer även att läggas fram ett förslag om att utveckla en extern strategi för de närmast yttre gränserna för en gemensam hantering och kontroll av migrationsströmmarna.
Ett annat viktigt tema som jag nämnde inledningsvis är det som rör de institutionella frågorna, diskussionen om EU: s framtid och reformen av rådet.
Rådet kommer framför allt att fokusera på två frågor av institutionell karaktär: diskussionen om EU: s framtid och reformen av ministerrådet.
Beträffande den första frågan hölls inledningsmötet för konventet om EU: s framtid den 28 februari i år, vilket ni säkert minns eftersom det hölls där Europaparlamentet har sitt säte, och konventet kommer fram till mötet i Sevilla redan att ha hållit fem plenarsammanträden.
Det är för övrigt möjligt att vi kan få en del preliminära slutsatser från de diskussioner som hittills har ägt rum.
Merparten av konventets medlemmar har förklarat sig vara för en realistisk fördjupning av den europeiska integrationen, i synnerhet beträffande behörighetsfördelningen.
Dessutom har presidiet i samband med konventets arbete beslutat att inrätta sex arbetsgrupper som skall lägga fram sina slutsatser mellan september och november.
I enlighet med Laekenförklaringen, kommer konventets ordförande Giscard d ' Estaing att i Sevilla muntligt rapportera om hur konventets arbete framskrider.
Beträffande reformen av rådet, och i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona, kommer ordförandeskapet att lägga fram en rapport i Sevilla om förbättringen av verksamheten och reformer som avser att öka effektiviteten med utgångspunkt i en rapport från rådets generalsekreterare, för att på detta sätt garantera större öppenhet i en lagstiftningsprocess där man också föreslår konkreta åtgärder för antagandet av reformen.
Jag vill också klargöra något som för mig är uppenbart men som ändå tål att upprepas, och det är att reformerna av ministerrådet enbart är interna och rör den interna organisationen.
Rådet har inga planer på att ta upp frågor som kräver en ändring av primärrätten, för sådana frågor hör givetvis hemma på regeringskonferensen och i det Europakonvent som förbereder regeringskonferensen.
Det handlar följaktligen enbart om en rad praktiska reformer som kan göra Europeiska rådets uppgifter snabbare och mer dynamiska, och som självfallet också får konsekvenser för systemet med de råd som fungerar som stöd för Europeiska rådet.
Jag hoppas att Europeiska rådet redan nu kan inleda försöket med att förenkla de administrativa uppgifterna för att förbereda unionen inför den situation som uppkommer efter utvidgningen, när vi kommer att vara 25 medlemsstater.
Slutligen kommer väl Europeiska rådet, som logiskt och brukligt är, att behandla frågan om de yttre förbindelserna, och kommer då särskilt att fokusera kring ett par frågor, först och främst situationen i Mellanöstern.
I den frågan kommer Europeiska unionen att framhärda i sina ansträngningar att förhandla sig fram till en lösning av konflikten, genom att fördöma användandet av våld och förespråka en förlikning mellan parterna, som ett instrument för gemensamma åtgärder för att nå framsteg inom områden som ekonomi, politik och säkerhet.
I synnerhet beträffande krisen i Födelsekyrkan har rådet gjort lovvärda insatser som bidragit till en lösning av krisen i enlighet med det principavtal som nåddes av parterna.
De palestinier som berördes av avtalet skickades till olika länder inom EU - Spanien, Belgien, Irland, Italien och Portugal, där de togs emot av humanitära skäl, i enlighet med den gemensamma ståndpunkt som rådet antog den 21 maj.
Antagandet av den gemensamma ståndpunkten understryker EU: s åtagande att nå en bestående fred i Mellanöstern.
Därför tror jag att Europeiska rådet, inom ramen för de senaste åtgärderna, kommer att ta upp situationen och på nytt försöka ge en drivkraft till de senaste initiativ som förespråkas av den höge representanten Solana, för att snarast möjligt kunna sammankalla en fredskonferens.
Samtidigt kommer rådet att granska utvecklingen av frågorna om säkerhets- och försvarspolitik, i synnerhet frågorna om kampen mot terrorism och uppföljningen av mandatet från Laeken.
Jag tror inte heller att Europeiska rådet kan underlåta att ta upp konflikten mellan Indien och Pakistan, vilken jag särskilt kommer att ta upp här.
Trots att konflikten i ett historiskt perspektiv är strikt bilateral uppvisar den i dag en ny dimension genom att de subregionala konsekvenserna sprider sig, och konflikten nu, som en potentiell instabilitetsfaktor, berör hela världen.
Inför hotet om en fjärde väpnad konflikt mellan Indien och Pakistan, som kan urarta till en kärnvapenupptrappning, bör världssamfundet reagera med mycket tydliga signaler.
Redan i slutet av förra året, efter de tragiska attentat som terrorister från Kashmir utförde mot parlamentet i Srinagar och New Delhi, hade ordförandeskapet kontakt med båda huvudstäderna för att uppmana parterna att undvika en militär upptrappning, återuppta den politiska dialogen och söka politiska lösningar på Kashmirfrågan.
President Musharraf höll ett hoppingivande tal den 12 januari i år och New Delhi reagerade klokt på denna historiska försoningsgest från Pakistan och gick med på att stoppa den militära mobiliseringen.
Dock har nya förödande attentat i Kaluchak och Srinagar, gränstvister och förnyade verbala sammandrabbningar, i kombination med Pakistans senaste ballistiska övningar, som kan läggas till de som Indien utförde i januari, försatt båda ländernas arméer i högsta stridsberedskap.
Det räcker att vi påminner oss det nedslående innehållet i det tal som Pakistans president höll den 27 maj, och den kalla obevekliga indiska hållningen inför de maningar om återhållsamhet som gjordes på högsta politiska nivå.
Här vill jag erinra om de besök i New Delhi och Islamabad som gjordes av utrikesminister Powell, kommissionär Patten och utrikesminister Straw, president Chiracs och president Putins telefonsamtal och slutligen den resa som USA: s försvarsminister Rumsfeld för närvarande genomför.
Europeiska unionen har hittills velat inta en så neutral hållning som möjligt gentemot parterna i konflikten, och har hävdat att det krävs ansträngningar från båda sidor för att närma ståndpunkterna.
Det var den tanken som låg bakom det uttalande som ordförandeskapet gjorde i denna fråga den 21 maj.
Trots de ansträngningar som pakistanierna otvivelaktigt gjort för att krossa al Qaida-cellernas fästen, bör det internationella samfundet inte tolerera kopplingen mellan ett effektivt kärnvapenparaply och de politiska gränsöverskridande kraven.
I den bemärkelsen måste Pakistans åtagande i kampen mot den organiserade terrorn vara helhjärtat och ovillkorligt och inte selektivt, vare sig när det gäller insatserna eller tidsfristerna.
Med anledning av rådets möte (allmänna frågor) förra måndagen vill jag därför påminna om att ministrarna var överens om att gå ut med ett nytt budskap, denna gång inte i form av ett uttalande från rådet utan som ett pressmeddelande som Piqué, ordföranden för rådet (allmänna frågor), gav massmedierna, just för att inge parterna hopp vid en tidpunkt då man kunde se tecken på avspänning.
Som exempel kan nämnas att det indiska luftrummet nu har öppnats för pakistanskt civilflyg, att det för närvarande tycks råda en mera avspänd stämning och att larmberedskapen i de militariserade områdena har upphört.
Vi bör inte heller glömma bort de europeiska offren för attentaten i Islamabad i april och maj.
Vi minns bomben i den protestantiska kyrkan i ett diplomatkvarter och självmordsattacken i Karachi mot en buss med franska militära rådgivare och fackmän, som ett dramatiskt bevis på att oskyldiga EU-medborgare inte heller har undantagits från den irrationella terrorn i området.
Under dessa omständigheter anser ordförandeskapet att man bör hålla fast vid strategin att diplomatiskt följa båda parter, även om man nu med om möjligt ännu större fasthet skall kräva nya försoningsgester från båda sidor, som kan tillfredsställa de rättmätiga kraven - framför allt de indiska - om fasthet i kampen mot terrorism.
New Delhi och Islamabad bör vara medvetna om att det inte finns - och inte heller kommer att finnas - någon internationell förståelse om en av parterna skulle ta till militära medel.
Sedan den 17 maj har över 60 personer dött vid gränsen mellan Indien och Pakistan.
En miljon soldater bevakar varandra på ömse sidor om kontrollinjen, i väntan på order att starta en militär konflikt som, om den skulle komma till stånd - oberoende av utgången - skulle leda till förödelse och död för befolkningen i båda länder.
Som jag redan nämnt kommer därför Europeiska unionen att fortsatt medverka till att bägge parter nås av budskapet att de måste hålla kommunikationskanalerna öppna för att undvika ett militärt scenario med förödande konsekvenser för hela Asien.
Jag tror att det är ungefär det budskapet som stats- och regeringscheferna kommer att ge i Sevilla nästa vecka, i hopp om att de begynnande avspänningsåtgärderna ökar efter hand, och att vi i slutet av nästa vecka har ett lugnare panorama än vad vi hade för ett par dagar sedan.
Herr talman!
Låt mig avsluta mitt anförande med att säga att jag önskar och tror att Europeiska rådets möte i Sevilla kommer att utgöra en bra avslutning på det spanska ordförandeskapet, under vilket ingen av oss har sparat på ansträngningarna för att föra fram vår gemensamma Europavision och förverkliga det tema som vi föresatte oss att följa i början av ordförandeskapet:? mer Europa?.
(Applåder)
