# ID: svediakorp-gov426539
# author: Busquin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 3,958
# sentences: 130
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Men jag vänder mig först av allt till er herr talman; jag beklagar att ni inte kunnat ta ordet eftersom ni alltid i utövandet av ert ämbete bestämt stöttat idén med ett europeiskt område för forskning, men jag antar att ni kommer att fortsätta att göra det.
Jag skulle först av allt ännu en gång vilja tacka Caudron för att han sett till att det sjätte ramprogrammet röstades igenom under sammanträdesperioden i maj, vilket gjorde det möjligt, som ni sade, att bibehålla en tidsplan som var gynnsam för hela den vetenskapliga världen och för den europeiska industrin, och anta detta ramprogram, de särskilda programmen och reglerna för deltagande inom de planerade tidsfristerna.
Jag skulle ännu en gång vilja tacka parlamentet och alla dem som i stort sett för hela den vetenskapliga världen gjort det möjligt att genomföra det som ni med rätta betraktat som mycket positiva beståndsdelar, nämligen att anta dessa regler i tid, så att vi kan förbereda oss för datumet den 1 januari 2003 under bästa möjliga förhållanden.
Men i dag handlar det om de särskilda programmen och alltså ett nytt konkret steg som behöver tas, och jag skulle i det sammanhanget verkligen vilja tacka föredragandena för de fem särskilda programmen, nämligen: van Velzen, Zorba, Alyssandrakis, Piétrasanta och Schwaiger för kvaliteten i deras arbete.
Jag skulle också vilja tacka ledamöterna i utskottet för industri, utrikeshandel, forskning och energi som utan att vara föredragande deltagit i arbetet och lämnat viktiga bidrag till det.
Jag skulle också vilja vända mig till Graefe zu Baringdorf, som lämnat ett yttrande för utskottet för jordbruk och landsbygdens utvecklings räkning, men som nu lämnat kammaren, och precisera att det inte var fråga om att lämna sektorsvisa definitioner.
Vi har inte lyft fram någon särskild sektor, vi har betonat forskningen, men vi är inte alls ointresserade av jordbruket och det återfinns inom många områden; det är föremål för en i högsta grad särskild uppmärksamhet, som han inte tagit upp, när det gäller stöd till gemenskapspolitiken, där jordbrukets plats blir mycket viktig.
Jordbrukets mångfunktionalitet tas upp som sådan, liksom aspekterna på en hållbar landsbygdsutveckling och stödet till biologisk mångfald, vilket definitivt bevisar att vi inte enbart är intresserade av genetiken, utan även av biologisk mångfald, som ett naturligt område, som kan vara av intresse i många hänseenden.
Vad som är mycket positivt är att de särskilda programmen visat sig fullständigt förenliga med ramprogrammet som, vilket ni vet, slutgiltigt godkändes av rådet och officiellt trädde i kraft den 3 juni.
Ramprogrammet är ändå bara en grund, och jag konstaterar att föredragandena har utfört ett arbete av mycket hög kvalitet och att kommissionen därför utan några som helst tvivel kan godta en mycket stor del av ändringsförslagen, så som de formulerats, både när det gäller principen och innehållet.
Jag skulle dessutom, precis som van Velzen, vilja välkomna den åtgärd som kan betraktas som historisk och som består i att tillsammans lägga fram ändringsförslag som antagits tillsammans under sammanträdesperioden i maj, och som, om de antas, kommer att införlivas i texten enligt de villkor som anges i uttalandena från kommissionen och rådet vid antagandet av ramprogrammet.
Vi har alltså fullständigt tagit hänsyn till det avtal vi slutit och jag tror att det är en intressant och ny beståndsdel på det institutionella planet och när det gäller metoden.
Såsom Caudron med rätta betonade är det självfallet genom att arbeta i förtroende inom detta område som vi kan få saker och ting att göra framsteg snabbare, och jag ville gärna ännu en gång betona det.
Det finns alltså ändringsförslag som är användbara klargöranden, preciseringar när det gäller att beskriva det vetenskapliga innehållet i ramprogrammet och vi måste därför självfallet beakta dem.
Det finns ibland, det måste jag säga, vissa beståndsdelar där man alltför mycket går in i detalj och även om man i vissa fall i princip kan godta dem, har dessa förslag snarare sin plats i arbetsprogrammen.
Jag kommer nu till de olika betänkandena.
Det är självklart att betänkandet från van Velzen, som omfattade det mycket stora området med den första och tredje beståndsdelen av det europeiska området för forskningsverksamhet, dvs. integrering och stärkande av det europeiska området för forskningsverksamhet, självfallet är ett betänkande som i stort sett är fullständigt komplett, och vi kan därför bekräfta att alla ändringsförslag till allra största delen är godtagbara.
Det gäller också de om villkoren för genomförande av ramprogrammet, vilket Caudron också betonat, övergången från det femte till det sjätte ramprogrammet, beståndsdelarna i budgeten, naturligtvis, som godtagits, och behovet av en flexibel övergång som finns med enligt de villkor ni önskade; jag tror att det är ett viktigt bidrag från parlamentet till en ståndpunkt från kommissionen som, det måste erkännas, var alltför voluntaristisk.
Parlamentet har visat sig klokt och förstående inför frågan om övergången från ett ramprogram till nästa.
Vi har även självfallet villkoren för ett integrerat genomförande av programmet och den information som skall överlämnas till parlamentet i frågan, bland annat när det gäller hur arbetsprogrammen skall genomföras.
Jag hoppas att vi skall kunna fortsätta att arbeta tillsammans för att genomföra det, att vi skall kunna informera er regelbundet om de olika aspekterna, att ni självfallet delger oss er uppfattning om problemen och er inställning.
Alla är överens om behovet av att bedöma de framsteg som skett tack vare ramprogrammet när det gäller att inrätta det europeiska området för forskningsverksamhet; jag vill erinra om att de nya instrumenten kommer att ses över efter två år.
Allt detta är ett arbete som vi skall utföra tillsammans.
När det gäller prioriteringen av genforskningen och biotekniken på hälsoområdet kommer kommissionen självfallet att godta samtliga ändringsförslag rörande cancerforskningen i alla dess aspekter: genetiskt, kliniskt och andra.
Och, som ni också påpekat, den transnationella dimensionen som är mycket viktig liksom givetvis förebyggande åtgärder.
Vi kommer inte heller att glömma bort diabetes och de nya framtidsutsikter som nu finns, vilket van Velzen just betonat.
Jag skulle vilja säga till Liese, som lämnat ett ändringsförslag under sammanträdet, att när det gäller palliativ vård är det fullständigt klart för mig att denna punkt kan tas upp inom ramen för det man kallar samordning av den europeiska politiken, och stödet till den forskning som bedrivs inom ramen för sjukdomar, vilka i vilket fall som helst måste ses ur ett totalperspektiv.
Det blir därför inga som helst problem att införliva den idé ni utvecklat här i kammaren.
Jag kan däremot försäkra er att kommissionen inte kan godta ändringsförslagen om biovetenskapen som just lämnats här i kammaren, eftersom de skulle äventyra balansen mellan den genetiska och icke-genetiska aspekten, som gemensamt uppnåtts i det sjätte ramprogrammet.
När det gäller de övriga prioriterade frågorna kan kommissionen godta samtliga ändringsförslag, emellertid med undantag av dem som alltför mycket går in i detalj på de vetenskapliga programmen när det gäller säkerhet och kvalitet för livsmedel.
Där går vi in på detaljfrågor och problem som inte faller under området för de särskilda programmen inom det sjätte ramprogrammet.
När det gäller ett ändringsförslag som lämnats in i kammaren, från van Velzen tror jag, om rymden och satelliterna, behöver vi utveckla en diskussion och bedriva forskning men det behöver också ske i samarbete med Europeiska rymdorganisationen som är den operativa enheten när det gäller rymdpolitiken.
Om det i sakfrågan finns förståelse när det gäller formen, måste vi hitta ett sätt att samarbeta.
Jag tror därför att jag i stort sett kan säga att allt som finns i van Velzens betänkande återspeglar just den gemensamma vilja vi uttryckt, även om det på vissa punkter självfallet finns detaljer som vi kanske inte kan godta direkt, men den allmänna filosofin är definitivt densamma och det kan jag därför bara glädjas åt.
Detsamma gäller självfallet för Zorbas ändringsförslag.
De är fullständigt godtagbara, och de har till och med gett diskussionen en extra dimension genom att göra en koppling till begreppet tvärvetenskaplighet genom att mer bestämt betona forskarnas rörlighet och jag instämmer i det som er granne, fru Zrihen, just sagt om Europabegreppet, eftersom Europas viktigaste rikedom är den mänskliga potentialen av forskare som vi behöver föra fram, genom en bättre koppling mellan forskningsprocessen och den s.k.
Bolognaprocessen så att vi uppnår ett kunskapens Europa, vilket för övrigt sades under mötet i Barcelona.
Det stora problemet för Europa blir att upprätthålla en mänsklig potential av hög kvalitet, och jag skall återkomma till det också när det gäller aspekten med vetenskap och samhälle och ungdomarnas intresse för forskningen.
Vi har ju också, som ni sade, stödet till att upprätta det europeiska området för undervisning.
Jag tror att vi i debatten om reglerna för deltagande också kommer att införliva denna idé om vetenskap och undervisning, vilket självfallet är en viktig punkt, men vi tror också att de olika prioriterade frågorna behöver komplettera varandra när det gäller skillnader och liknande åtgärder.
Beträffande inlägget från Purvis, där han talade om ett problem om omformulering i texten till ett ändringsförslag som lämnats in under sammanträdet och som syftar till att klargöra kriterierna för att välja ut erfarna forskare, skulle jag vilja säga att enligt andan i vår text är det fyra års erfarenhet eller doktorsgrad som avses.
Texten var alltså inte tillfredsställande i sin ursprungliga formulering.
Vi föreslår därför en text som är betydligt enklare, nämligen fyra års erfarenhet eller doktorsgrad, vilket skulle vara i samma riktning som det ändringsförslag ni lämnat in under sammanträdet, eftersom det är den känsliga punkten.
Och jag tror att ni gjorde rätt i att betona det faktum att vårt including kanske inte var tillräckligt tydligt och att det alltså är bättre med or, snarare än including, vilket skulle vara enklare.
Det var ett mycket exakt svar på ett ändringsförslag som vi kommer att rösta om under sammanträdet.
Vi har däremot, fru Zorba, svårt att godta ändringsförslaget som består i att fastställa ett i förväg avgjort belopp till internationella stipendier, eftersom jag tror att om vi lämnar förutbestämda belopp innebär det en slags stelhet som inte är helt förenlig, men vi kan försäkra er att vi kommer att vara positiva till tanken i ert ändringsförslag om individuella stipendier, eftersom det självklart är en av de inledande punkterna i programmet.
Men vi kan inte säga att man måste börja klassificera alla åtgärder när det gäller rörlighet på ett alltför stramt sätt, eftersom det skulle bli prejudicerande.
När det däremot gäller ändringsförslagen om vetenskap och samhälle instämmer vi fullständigt i era ändringsförslag som uppmanar medborgare och relevanta aktörer att bli delaktiga, liksom patientföreningar eller miljöorganisationer, i debatten om? vetenskap och samhälle?, och vi instämmer också i de ändringsförslag som betonar lärarnas och medias viktiga roll för en bättre förståelse av vetenskapen.
Vi anser emellertid att det inte skulle vara lämpligt att införa en uttrycklig hänvisning till frågorna om vetenskap och samhälle i de prioriterade frågorna, eftersom det är ett område som går utanför de prioriterade frågorna och omfattar hela området med vetenskap och samhälle.
Det skulle därför förefalla lite inskränkande att enbart föra in det i de prioriterade frågorna.
Men det här är bara detaljer jämfört med den allmänna filosofi ni föreslår.
Vidare konstaterar jag, och det är viktigt, att parlamentet sett till att? vetenskap och samhälle? utgör en starkare prioritering.
Det måste erkännas att det är första gången som detta ämne tas upp som sådant i ett ramprogram, och ni har sett till att det förstärkts budgetmässigt, vilket jag tycker är ett bra beslut.
När det gäller betänkandet från Alyssandrakis och det som Matikainen lagt till tror jag att alla era ändringsförslag, herr Alyssandrakis, innebär användbara preciseringar till kommissionens förslag.
Kommissionen är beredd att godta dem, efter en mindre omformulering, men utan att röra själva? filosofin?.
Det gäller exempelvis alla ändringsförslag om strålskydd som självfallet är en viktig fråga.
Beträffande kärnfusionen godtar vi de flesta ändringsförslag som stöder finansiering av de berörda aktiviteterna, men betonar samtidigt att ITER-projektet innebär ett nytt steg.
Jag tror att Matikainen och ni själv, ni säger ungefär samma sak, men ITER-projektet måste verkligen betraktas som next step och därmed måste det också återfinnas i det särskilda programmet eftersom det ingår i de stora riktlinjerna för kärnfusion.
Det hindrar inte att grundforskningen och forskningen i allmänhet skall fortsätta inom andra ramar än den som gäller genomförandet av ITER-projektet, vilket ni ju betonade, med JET och andra typer av tokamak, stelleratorn, exempelvis.
Men vi måste ha som målsättning att göra ITER till ett next step.
Dessutom har förhandlingarna om ITER, på internationell nivå, gjort avsevärda framsteg de senaste veckorna: i dag har vi ett förslag om minst tre platser, två i Europa, eller till och med tre - Vidal-Quadras förstår vad jag menar eftersom Spanien är sällsamt på detta område - och en plats i Japan.
Förhandlingarna gör alltså ordentliga framsteg på detta område, och det är mycket viktigt.
När det gäller hanteringen av radioaktivt avfall inser kommissionen hur viktigt det är.
Men de föreslagna ändringsförslagen tenderar att införa alltför tvingande tidsfrister för forskningen.
De kan därför inte beaktas fullständigt, eftersom hanteringen av radioaktivt avfall måste förbli ganska öppen: det kanske inte bara finns en lösning utan flera.
Beträffande betänkandet från Piétrasanta vill vi tacka er, herr Piétrasanta, och genom er hela parlamentet.
Vi tackar er, vilket för övrigt McNally erinrade om, för det intresse ni visat för GFC och för det stöd det fått i ramprogrammet.
Det är mycket viktigt att parlamentet förstår att europeiska unionen med GFC förfogar över ett instrument för att genomföra vissa politiska målsättningar.
Det är ett användbart instrument för att bidra till att genomföra det europeiska området för forskningsverksamhet genom att inrätta en gemensam grund för kunskap och åtgärder och även, vilket ni också betonat herr Piétrasanta, genom att inrätta förbindelser med nationella centrum.
Jag tycker att det är en viktig punkt som ni framhävt.
I det hänseendet skulle jag vilja säga att kommissionen avser att i rådets protokoll införa en förklaring som innebär att rådet gläds åt parlamentets avsikt att inrätta en ad hoc-grupp av parlamentsledamöter som skall fungera som gränssnitt gentemot GFC, en form av uppföljningskommitté.
Jag tror att det är en idé som redan fanns i rapporten från Avignon, men ni gjorde helt rätt i att ta upp den igen.
Ur institutionell synvinkel skall vi se till att göra det till ett uttalande i rådet för att notera det.
Idén går i rätt riktning och den stöds för övrigt av parlamentet.
Vi tycker att ändringsförslagen är godtagbara, bland annat de som betonar prioriteringen av miljöfrågorna, särskilt skyddet av ekosystemen och livsmedelssäkerheten.
Som ni vet förfogar GFC över sakkunskap som betraktas som bland den bästa i Europa när det gäller spårbarhet, exempelvis för genetiskt modifierade organismer.
Det är därför ett viktigt verktyg, bland annat inför utvidgningen och när det gäller att öppna centret för nya medlemmar.
Jag återkommer dit när det gäller betänkandet från Schwaiger.
Herr Schwaiger!
Jag skulle vilja säga att era ändringsförslag verkligen är lägliga, vilket är normalt eftersom ni känner till frågan väl och velat besöka GFC.
Vi har inga problem, tvärtom.
Vi anser att ert betänkande tillför kompletteringar som betonar behovet av att införliva GFC i nätverk för samarbete i Europa, särskilt i expertnätverk, och vi instämmer i de principer ni tar upp, vare sig de gäller etik eller öppenhet.
Jag skulle ändå vilja betona att detsamma gäller forskningen till stöd för att harmonisera normer för kärnkraftsäkerhet och hantering av bränsle, vilket är mycket viktigt.
I det sammanhanget visar den senaste tidens händelser att bränslebranschen kräver allt större kontroll, och nedrustningsavtalet som just slutits mellan Ryssland och Förenta staterna förutsätter att Europa också är närvarande i denna diskussion.
Jag har träffat ansvariga för Internationella atomenergiorganet i Wien som ber oss att kombinera en del av vår sakkunskap med deras, just för att bättre kunna kontrollera dessa frågor om spridningen.
Er kommentar, herr Schwaiger, är alltså fullständigt relevant och aktuell.
Den måste därför införlivas i den allmänna frågan om spridning och icke-spridning och Europa måste ge sitt bidrag till denna gemensamma ansträngning.
Jag instämmer också i ert förslag som vi, tillsammans med de Palacio, kommer att stödja när det gäller de tekniska aspekterna.
Såsom ni betonade är säkerhetssituationen för vissa kärnkraftverk, bland annat i Litauen, mycket oroande och GFC har i det sammanhanget viss sakkunskap, en utbildningskapacitet som skulle kunna utnyttjas.
Jag tror att jag därmed tagit upp de olika betänkanden jag ville och jag skulle i stället för avslutning vilja reagera på vissa inlägg.
Till Purvis har jag redan sagt att när det gäller Marie Curie-stipendierna kommer vi att ändra i den riktning ni angivit.
Jag betonar att ni har rätt när ni säger att? vetenskap och samhälle? är mycket viktigt för ungdomarna.
Hur skall vi locka ungdomarna att bedriva vetenskapliga studier, vilket också McNally nämnde?
Det är alltså på detta område som det krävs samstämmiga åtgärder.
Som ni vet har vi utvecklat en handlingsplan för? Vetenskap och samhälle?.
Vi måste titta på hur vi kan genomföra den och det kan vi göra tillsammans.
Till Liese, som talat om miljöbränsle, vill jag säga att hans uttalande är mycket relevant och att hans ändringsförslag därför kan stödjas.
Det går för övrigt i samma riktning som direktivet från de Palacio i denna fråga.
Jag har redan sagt det när det gäller den palliativa vården, vi kan stödja de idéer som ni utvecklar under de offentliga sammanträdena.
Jag tror att Souchet inte längre är här, men hans fråga om kärnkraften är självfallet en allmän fråga.
Jag skulle vilja avsluta genom att ta upp de mer allmänna frågorna inom ekonomin.
Jag tror att vi i dag med ramprogrammet, med de särskilda programmen, har visat hur grundläggande forskning och innovation är för att uppnå målsättningarna från Lissabon, nämligen att bli världens mest dynamiska ekonomi.
Jag tror därför att julisammanträdet, vilket Quisthoudt-Rowohl och utskottet för industri, utrikeshandel, forskning och energi föreslog i går, blir mycket viktigt, eftersom vi kommer att vara beredda att genomföra det sjätte ramprogrammet som en del av det europeiska området för forskningsverksamhet.
I det hänseendet kan jag berätta för er att den intresseinfordran som genomförts - det är en ny form vi för första gången använt när vi vänder oss till den vetenskapliga världen och till industrin - haft en ganska förvånande framgång, som till och med varit litet svår att hantera eftersom vi mottagit över 15 000 intresseanmälningar.
Det innebär att forskningseuropa och det europeiska området för forskningsverksamhet är i rörelse.
Problemet är att framgången riskerar att bli svår att hantera.
Tänk er 15 000 intresseanmälningar!
En sådan framgång är betecknande för den ansträngning i form av information och medvetandegörande som ni gjort.
Jag tror att denna satsning är mycket användbar eftersom den vittnar om uppkomsten av en ny medvetenhet, en strävan efter att i Europa skapa forskning och innovation.
I det här fallet har ni rätt, och jag skulle vilja svara ett antal talare när det gäller forskning och innovation: till Plooij-van Gorsel, som betonat frågan om kopplingen mellan forskning och innovation, och till Rübig som tagit upp problemet med små och medelstora företag.
Det är tydligt att vi nu måste genomföra detta och att vår målsättning på 15 procent måste uppnås; det är inte alltid enkelt eftersom det kräver information och medvetandegörande.
Inom ramen för genomförandet av denna målsättning måste vi alltså vara mycket uppmärksamma på hur vi konkret skall arbeta.
För de små och medelstora företagen ligger svårigheten i kostnaderna och i och med detta svarar jag Langenhagen: jag tror ni har helt rätt i att föra fram frågan om garantier för de små och medelstora företagen.
När det handlar om genomförande försöker vi att ha en ställning där dessa frågor om garanti inte längre orsakar oro och ytterligare svårigheter för de små och medelstora företagen.
Så långt alltså frågan om genomförandet, utifrån reglerna för deltagande, det som man kallar tillåtna kostnader.
Det är vad som planerats för tillfället, men debatten fortsätter eftersom, ni vet det bättre än någon annan, det handlar om offentliga medel, och vi kan inte använda dem hursomhelst.
Men debatten pågår och jag hoppas få tillfälle att diskutera detta med budgetutskottet och självfallet revisionsrätten.
På så sätt kommer vårt förslag att kunna bemöta denna svårighet, och vi kan samtidigt se till att vi inte tar för stora risker.
Herr Mantovani!
Även ni talade om små och medelstora företag.
Det är en målsättning vi alla har gemensamt och jag tror att det skulle vara bra att göra en informationssatsning och ifrågasätta villkoren.
Om ni vill, står jag till förfogande för att hålla ett möte om denna fråga tillsammans med er, lyssna till era förslag och fundera över hur man bättre kan genomföra denna förbindelse med de små och medelstora företagen, som ändå kommer att få över två miljarder euro enligt det nya ramprogrammet, vilket är en mycket stor summa.
Vi måste också, som ni sade, herr Rübig, se till att vi utgör ett komplement till Europeiska investeringsbanken som är beredd att göra ytterligare ansträngningar i detta hänseende.
Avslutningsvis, herr talman, mina damer och herrar, tror jag att vi skall försöka skapa en dynamik, med tanke på att vi i Barcelona kom överens om målsättningen på 3 procent av BNP.
Jag tackar van Velzen för att han återigen betonat att det är Europas framtid, att vi måste göra en ansträngning när det gäller forskning och innovation i Europa, och att vi måste göra det alla tillsammans; det var vad parlamentet önskade.
Jag minns att i samband med den första definitionen av det europeiska området för forskningsverksamhet betonade ni målsättningen på 3 procent av BNP.
Vi skall nå dit, med hjälp av er, med hjälp av den vetenskapliga världen, med hjälp av strävan efter att göra forskning och innovation till en prioritet på europeisk nivå.
Ja tackar er i vilket fall som helst för ert arbete, och jag hoppas att vi på detta sätt bidragit till att saker och ting har utvecklats.
