# ID: svediakorp-gov426523
# author: Schwaiger (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 764
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionär Busquin, kära kolleger!
Mitt betänkande handlar om Europeiska atomenergigemenskapens direkta åtgärder, som skall genomföras av Gemensamma forskningscentret och dess institutioner Ispra, Petten, Geel, Mol och Karlsruhe.
Detta särskilda program har flera tyngdpunkter, vars politiska målsättning jag nu vill gå in på i detalj.
Men först några ord om utbildningen.
Det är mycket viktigt att även under de kommande årtiondena i Europa - det kan säkert både förespråkare för och kritiker av kärnenergin hålla med om - ett tillräckligt antal unga kärnforskare med högsta kvalifikationer aktivt bidrar till att med sin forskning garantera kärnbränslesäkerheten i de kärnkraftverk som är i drift och även, i förekommande fall, behärska den riskkälla som bränslecyklerna utgör.
Samma sak gäller för den säkra förvaringen och den snabbast möjliga dekontamineringen av kärnavfallet under de närmaste årtiondena.
Därför gäller det att vi bibehåller den höga standarden inom Gemensamma forskningscentret och fortsätter att bygga ut dess forskningskapacitet genom att frambringa unga forskare, genom utbildning och vetenskaplig praktik.
Detta kan bland annat också åstadkommas genom ett nätverk av internationella, nationella och regionala instanser på olika nivåer.
Det finns också en del att säga om de allmänna principerna - men det vill jag inte upprepa i detalj, därför att vi talade utförligt om det redan i samband med det sjätte ramprogrammet.
Det finns emellertid två principer, som jag särskilt vill ta upp: för det första att de allmänna etiska riktlinjerna skall beaktas, vilket också forskarna i Europeiska unionen och särskilt Euratom bör göra.
Acceptansen i medlemsstaterna av denna forskning spelar här en viktig roll.
Det finns ju, som ni vet, herr kommissionär, fortfarande vissa förbehåll beträffande vissa vetenskapliga forskningsområden, exempelvis när det gäller biotekniken.
För det andra beaktandet av jämställdhetsprincipen även gentemot kvinnliga forskare.
Detta gäller både deras utbildning och överlåtandet av viktiga forskningsuppdrag på dem, ensamt eller i grupp.
Nu till Gemensamma forskningscentrets särskilda forskningsuppgifter.
För mig är den viktigaste punkten att man genom forskning bidrar till säkerhet i kärnkraftverken och när det gäller den bränslecykel som hör dit.
Europas medborgare kan kräva att säkerheten för kärnkraftverken även i den utvidgade Europeiska unionen motsvarar högsta standard.
De stränga västeuropeiska reglerna, som förvisso fått en krävande utformning i medlemsstaterna, men framför allt harmoniserats i detalj, måste sammanfattas till ett gemenskapens regelverk och gälla även för kärnkraftverken i kandidatländerna i Central- och Östeuropa.
En europeisk kodex för kärnbränslesäkerhet bör utarbetas med hjälp av sakkunskapen i Gemensamma forskningscentret, med hjälp av dess forskningsresultat, men också med hjälp av de ansvariga nationella myndigheterna i Europeiska unionen, och bör träda i kraft i hela Europeiska unionen före utvidgningen.
Därigenom kan den också krävas av kandidatländerna som gällande lag.
Dessa måste godta denna kodex som gemenskapsregelverk före anslutningen, och sedan också tillämpa den.
Kommissionen, och framför allt dess vice ordförande de Palacio, reagerade positivt på dessa idéer i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, och stöder dem.
Jag antar också att ni själv kommer att reagera positivt på dessa impulser.
Vi önskar alltså att kommissionen redan denna sommar lägger fram ett förslag rörande denna fråga.
Det går exempelvis inte an att man i Litauen fortsätter med driften vid kärnkraftverket Ignalina, utan att det har upprustats.
Ett annat alternativ är naturligtvis att det snarast stängs innan Litauen ansluts till Europeiska unionen.
Totalt sett förfogar Europeiska unionen och Gemensamma forskningscentret över stor forskningskompetens i fråga om kärnbränslesäkerhet.
Att hålla denna kompetens intakt under årtionden är ett säkerhetskrav som medborgarna ställer, vilka också med tanke på förekomsten av atomsopor måste kunna leva i säkerhet för radioaktiv strålning.
Det andra är icke-spridningen av kärnvapen, och naturligtvis även av klyvbart material.
Denna kontroll - de s.k. säkerhetsbestämmelser - finns ju med i Euratomfördraget.
Men den måste med hjälp av den samlade sakkunskapen inom Gemensamma forskningscentret också utvidgas till icke-spridning av klyvbart material, vilket naturligtvis även kan användas för terrorattacker.
De stölder som förekommit i Tyskland på senare tid är här en varningssignal.
Hit hör naturligtvis också spårande och riskfri förvaring av det stulna kärnmaterialet.
En sista punkt är samarbetet mellan Gemensamma forskningscentret och det medicinska området, med nationella och regionala forskningscentrum.
Cancerforskningen vid Institutet för transuraner tillsammans med Deutsches Krebsforschungszentrum (Tyska cancerforskningscentrumet) är ett exempel på detta.
