# ID: svediakorp-gov426521
# author: Zorba (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 668
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Under de föregående månaderna har ett grundläggande politiskt problem behandlats vid alla våra diskussioner: hur vi skall åtgärda de strukturella brister som finns på samtliga områden inom den europeiska forskningen.
Jag anser att vi gemensamt bör söka efter lämpliga lösningar som gör det möjligt för Europeiska unionen att möta framtiden och motsvara medborgarnas förväntningar, för övrigt mot bakgrund av att de europeiska ekonomierna och samhällena i dag stöder sin utveckling på kunskap.
När det gäller det särskilda programmet för att strukturera det europeiska området för forskningsverksamhet innehöll kommissionens förslag verkligen alla de inslag som vi behövde för att kunna sätta fingret på de känsliga punkterna, och jag vill framföra mina tack för samarbetet i utskottet liksom för vårt mycket gedigna samarbete i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energis sekretariat.
Det föll sig så att rådet i Barcelona fattade det positiva beslutet om kommissionens förslag om att öka de totala utgifterna för forskning medan vårt arbete pågick.
Det var ett uppmuntrande beslut, som jag tror kom i rättan tid.
Jag skulle vilja ta upp några grundläggande saker: tvärvetenskaplighet och mångvetenskaplighet.
Jag anser att sådan är nödvändig för att vi skall kunna bryta traditionella mönster och våga oss på djärvare och mer innovativa projekt: vi skall inte bara våga oss på synergier mellan olika forskningsfält, utan också nya forskningsfält.
Jag är av den uppfattningen att detta kommer att frigöra skapande krafter, så att vi - som européer - vinner den tävling i internationell konkurrens som vi har framför oss mot övriga krafter som verkar på detta område.
Den andra punkten gäller samarbete och forskarnas rörlighet.
Frågan om att locka unga forskare och övervinna hindren angår inte bara Europas länder, utan även kandidatländerna och tredje länder.
Jag tror att Marie Curie-anslagen kommer att göra stor nytta.
Av den anledningen har vi begärt att kommissionen skall övervaka rörligheten, så att även Europaparlamentet får tillgång till pålitliga uppgifter för kommande år.
Europa har mycket att vinna på forskare från tredje land.
Vi får inte underskatta betydelsen av anslagen till dessa forskare, och jag anser att vi också bör förbinda oss på något sätt.
Jag tar upp frågan på nytt, herr kommissionär, eftersom jag tror att ni instämmer i dess betydelse.
Den tredje punkten gäller det europeiska området för högre utbildning.
Forskning och högre utbildning gagnar varandra och utgör kommunicerande kärl.
Det finns naturligtvis en viss konkurrens och frågan om rätten till undervisning.
Jag tror emellertid att Bolognaprocessen och de gemensamma initiativ som vi väntar från kommissionärerna Busquin, Liikanen och Reding kommer att vara av mycket stort intresse när det gäller denna punkt.
Samhälle och vetenskap: de europeiska medborgarnas rädsla för och förväntningar på forskning och vetenskap är i dag större än någonsin.
Det behövs inte bara en mer systematisk offentlig dialog, utan den offentliga dialogen måste också ha en sådan struktur att den verkligen påverkar vårt samhälle och leder till ett samhälle som präglas av problemlösning och utbildning.
Dialog innebär ett tvåvägsförhållande.
Genom dialogen måste den europeiska forskningen känna av medborgarnas behov och motsvara sociala krav.
Av denna anledning har vi insisterat ihärdigt på att samhällsvetenskap och vetenskaper som rör människan måste prioriteras.
Jag tror dock att mycket arbete återstår på området samhälle och vetenskap, och framför allt måste en strategisk strukturplanering ske.
Slutligen hoppas jag att vi - med eftertanke och lyhördhet - har gjort vad vi kunnat på det politiska planet, i det vi har löst flera av de problem som vi stod inför.
Från och med nu, när det gäller genomförandet, är det naturligtvis kommissionen som tar över rodret, men även forskarvärlden har ett huvudansvar för att genomföra programmet.
Vi förväntar oss att särskilt forskarvärlden inte skall svika våra politiska val.
