# ID: svediakorp-gov426437
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,195
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Som svar på den första frågan från Graefe zu Baringdorf, är situationen i det här fallet att planer för övervakning av restämnen har införts på både EU- och medlemsstatsnivå.
Dessa planer innefattar förbjudna ämnen som till exempel nitrofen.
Planerna har bevisat sin effektivitet under de senaste månaderna.
Närvaron av till exempel kloramfenikol och förvisso nitrofen identifierades genom detta förfarande.
Dessa ämnen, som båda är förbjudna, påvisades genom användningen av detta förfarande.
Sådana tester omfattar slutligen både importerade och inhemskt producerade produkter.
Ett antal ledamöter påpekade detta.
Livsmedel och foder måste vara säkra, oberoende av deras ursprung.
Övervakningsplanerna för restämnen från tredje länder, som är obligatoriska i enlighet med EU-lagstiftningen, kontrolleras noggrant för att se till att de nödvändiga kontrollerna genomförs.
Samma fråga infinner sig med kandidatländerna.
Vi är lika noga med att se till att dessa länder följer lagstiftningen.
Den andra frågan handlar om grönboken och om huruvida några sektorer skall uteslutas.
Den finansiella sektorn kommer att uteslutas, och hela området med lagstiftningen om livsmedelssäkerhet kommer inte att omfattas, eftersom detta område har sitt eget rättsliga system.
Parlamentet kommer att vara delaktigt, och inte bara kommer parlamentets yttrande om den ursprungliga texten att beaktas, utan vi kommer också att vänta på dess yttrande om detta uppföljningsmeddelande.
Så parlamentet har en möjlighet att lägga fram ett yttrande om båda texterna.
Anledningen till att vi gick vidare berodde inte på bristande respekt för parlamentet, det kan jag försäkra er om, utan på att rådet och andra utövade avsevärda påtryckningar.
Det ansågs också att den första texten inte var så detaljerad som man önskade.
Jag ansåg att det var nyttigt att göra uppföljningsmeddelandet mer detaljerat för att hjälpa parlamentet att dra sina slutsatser, och kanske kunna ge ett ännu mer värdefullt yttrande för mig att beakta när vi skall utarbeta det slutliga ramdirektivet.
Parlamentet kommer naturligtvis att spela en fullständig roll, vilket det vanligtvis gör.
Jag fick sedan frågan om huruvida jag kommer att ta hänsyn till ordförande Prodis meddelande om en bättre lagstiftning från förra veckan.
Jag bekräftar att jag kommer att göra det, och jag bekräftar också vad jag sade i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden för några veckor sedan, om att jag var delaktig i arbetet med direktivet om säljfrämjande åtgärder.
Mina tjänsteenheter och jag själv stöder detta direktiv.
Det är förenligt med detta meddelande, och med våra allmänna planer i fråga om illojala handelsmetoder.
McCarthy oroar sig över att vi gör väldigt snabba framsteg.
Det är troligen sant.
Avsikten är dock att fullständiga samråd skall äga rum med aktörerna.
Som jag sade kommer det också att finnas bestämmelser om att aktörerna på alla sidor skall ha en uppgift med avseende på tillämpningen av lagstiftningen när den träder i kraft.
Staes tog åter upp frågan om Belgien och olika behandling.
Jag kan bara upprepa vad jag sade tidigare.
Varken jag eller mina tjänsteenheter drevs av några skäl som hade med medlemsstaternas storlek att göra.
Till Oomen-Ruijten kan jag säga att vi inom Europeiska unionen endast har känt till detta sedan den 24 maj, trots att privata laboratorier i Tyskland har känt till det sedan i januari.
Vi är mycket missnöjda över att det tog så lång tid att informera de federala myndigheterna.
Som jag sade tidigare tas denna fråga för närvarande upp med de federala myndigheterna.
Denna fråga har en viss betydelse, och jag vet att den utgör ett problem i länder med en federal struktur, där kommunikationen mellan regioner eller Länder och de federala myndigheterna ibland kanske inte är så snabb.
Men jag måste betona att vår samtalspartner på EU-nivå är den federala regeringen, och att de medlemsstater som har en federal struktur därför inte kan blidka EU: s institutioner genom att svara att det faktiskt inte finns något som de kan göra, eftersom problemet ligger i deras Länder eller regioner.
Det är inte ett svar som vi på EU-nivå kan godta.
Vad gäller tredje länder kan jag bara upprepa vad jag sade tidigare som svar till Graefe zu Baringdorf.
De behandlas på samma sätt som medlemsstaterna.
Whitehead frågade sedan om jag skulle återkomma när jag hade mer information.
Jag återkommer alltid gärna till parlamentet med aktuell information i alla frågor, särskilt frågor av sådan vikt som denna.
När det gäller den andra frågan, frågade han mig om insamlingen av rättspraxis och om rättvis handel.
Människor som är vana vid ett gemensamt lagsystem är ofta oroliga över att vad vi försöker att göra här är att röra oss närmare ett kodifierat system som de inte skulle känna sig helt tillfreds med.
Jag tog upp denna fråga här tidigare, och jag sade då att jag är känslig när det gäller denna fråga, både på grund av mitt ursprung och på grund av min yrkesbakgrund.
I vårt tänkesätt i denna fråga och i fråga om den lagstiftning som införts, kommer vi att försöka att se till att befintliga rättsliga system inom Europeiska unionen fullt ut beaktas.
Patrie frågade mig sedan om grönboken.
Hon kanske missförstod vad jag sade tidigare, eller så uttryckte jag mig kanske inte särskilt väl.
Genom att lägga fram grönboken vid detta tillfälle var min mening inte att vara oartig mot kammaren genom att inte invänta dess åsikt, utan det var viktigt för oss att lägga till ytterligare detaljer till det första förslaget, och ge parlamentet ett tillfälle att lägga fram ett ännu bättre yttrande om vårt arbete på detta område.
Slutligen, som svar till Keppelhoff-Wiechert, håller jag med om att det finns problem i Tyskland och att förseningar har ägt rum.
En av de federala byråerna i Tyskland kände till detta under rätt lång tid och underlät att informera de federala myndigheterna om det.
Det handlade inte bara om att Länderna kände till och underlät att vidarebefordra information.
En federal byrå hade denna information och underlät att vidarebefordra den.
Det finns en annan fråga som jag ser som något av ett problem, eller kanske är det ett stort problem.
Privata laboratorier har mycket ofta information om frågor som rör livsmedelssäkerhet.
I enlighet med sina sekretessbestämmelser underlåter de att avslöja denna information till de behöriga myndigheterna.
Vi har i viss utsträckning löst detta problem genom den livsmedelslagstiftning som vi antog här för ett par månader sedan, men kravet och den rättsliga skyldigheten för privata laboratorier om att avslöja relevant information till de offentliga myndigheterna kommer tyvärr inte att träda i kraft förrän 2005.
Det är ett problem.
Det är något som medlemsstaterna måste ta itu med, särskilt de som har en federal struktur, för att se till att information som finns tillgänglig för privata laboratorier görs tillgänglig för dem som fattar folkhälsobeslut.
