# ID: svediakorp-gov426427
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 746
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Som svar på Kindermanns fråga om hur vi kan se till att medlemsstaterna gör sitt arbete ordentligt, är det först och främst medlemsstaternas myndigheters främsta roll att utföra sina uppgifter och att följa lagstiftningen.
Det är ett ansvar som främst åligger medlemsstaterna själva.
Utöver detta har Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor i uppgift att se till att detta arbete utförs.
Dess roll är att kontrollera inspektörerna.
När Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor utför denna uppgift utarbetar det rapporter som offentliggörs på Internet.
Som svar till Mulder, är detta vad som hände i föreliggande fall.
Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor utförde detta arbete.
Det fanns rapporter om restämnen i Tyskland i juli 2001 och om kontroller inom den organiska sektorn.
Dessa rapporter, som påtalade allvarliga brister, finns redan tillgängliga på Internet.
De har varit föremål för diskussion tidigare.
Jag upprepar till Mulder vad jag sade i mitt svar till Kindermann: Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågors uppgift är att kontrollera inspektörerna.
Kontoret kan inte garantera att varje enskild anläggning utför sitt arbete ordentligt och noggrant.
Det är en uppgift för de inspektörer som är anställda av medlemsstaterna själva.
Den tredje frågan handlade om huruvida Belgien och Tyskland har behandlats olika.
En diskriminering innebär att man hanterar två likadana situationer olika, eller att man hanterar två olika situationer likadant.
I det här fallet har vi två olika situationer.
De går inte att jämföra i omfattning.
Stora delar av gris- och fjäderfäindustrin i Belgien var drabbade vid denna tidpunkt.
I Tyskland uppskattar man att 1 procent av den organiska sektorn - vilket i sig är en smal sektor som endast står för 2 procent av den allmänna produktionen - berörs i detta fall.
De tyska myndigheterna gjorde stora framsteg med att spåra och återkalla eventuellt kontaminerade produkter.
Omfattningen av dioxinproblemet i Belgien gjorde det tyvärr svårare att spåra produkterna.
Det är viktigt att komma ihåg att vi, på grund av att vi har arbetat tillsammans under de senaste två och ett halvt åren, har infört säkerhetsåtgärder för att garantera spårbarheten.
I detta fall fungerade lagstiftningen.
Den hade inte införts och kunde inte bistå dem som ansvarade för dessa frågor 1999.
Det fanns en avsevärd försening i fråga om rapporteringen av problemen i Belgien, vilket ledde till en risk för att dioxinet, i de fall där kontamineringsgraden var mycket stor, särskilt för griskött och fjäderfäkött, skulle sprida sig i Belgien och i andra medlemsstater i mycket större grad än i det nuvarande fallet.
Hanteringen av nitrofenkontamineringen har bemötts med en allmän tillfredsställelse i medlemsstaterna.
Den diskuterades i Ständiga kommittén i dag, och kommer att diskuteras igen på fredag.
Endast Belgien ansåg att EU: s svar på dioxinkrisen var otillräckligt när det gällde det EU-omfattande förbudet.
Tredje länder hotade också att vidta åtgärder mot all EU-export, eftersom det inte fanns bevis för att problemet var begränsat till Belgien.
Det finns återigen en avsevärd skillnad mellan de två fallen.
Mitt första stora beslut när jag tillträdde min tjänst var att avskaffa restriktionerna för exporten av belgiskt nötkött till följd av dioxinkrisen.
Ni förstår säkert att detta inte vara något enkelt beslut för en ny kommissionär för hälsa och konsumentskydd med ansvar för livsmedelssäkerheten på hans allra första dag i tjänst.
Jag fattade ändå detta beslut, eftersom man rådde mig till det, och eftersom de rön som lades fram för mig stödde detta beslut.
Jag var övertygad om att lättnaden av restriktioner var berättigad.
Jag tar därför påståendet om att kommissionen skall ha behandlat två medlemsstater olika, på grund av att den ena är stor och den andra liten, på stort allvar.
Jag är mycket känslig för dessa frågor, inte minst på grund av mitt ursprung.
Det vore helt felaktigt av någon att tro att kommissionens beslut under den senaste veckan bygger på något annat än de vetenskapliga fakta och rön som lagts fram för mig och för Ständiga kommittén, och som fick oss att dra slutsatsen att våra beslut var de rätta.
Jag betonar att mitt beslut endast grundades på en objektiv analys, och inte hade något att göra med den berörda medlemsstatens storlek.
Det är min ståndpunkt.
