# ID: svediakorp-gov426405
# author: Van Hecke, Johan (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 294
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det förberedande mötet i Bali tyder verkligen inte på mycket gott inför FN-toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg denna sommar.
Jag tror att Bali var den sista chansen att besluta om ett par prioriteringar och att fastställa en konkret och bindande handlingsplan.
Men klassiska motsättningar, som klyftan mellan nord och syd och de transatlantiska spänningarna, omintetgjorde detta.
Allt började emellertid väl.
För 10 år sedan i Rio kopplades för första gången miljö och utveckling till varandra.
Samtidigt erkände alla länder nödvändigheten av hållbar utveckling.
Men sedan dess har det inte hänt särskilt mycket med resultaten från Rio.
Kyotoprotokollet lät vänta oändligt länge på sig, och dessutom kommer det fortfarande an på Ryssland om det faktiskt kommer att träda i kraft.
Förenta staterna, den största förorenaren, har förkastat Kyotoprotokollet eftersom det skulle skada den amerikanska ekonomin, och nu har även Kanada och Australien backat ur.
Washington intog samma hållning i Bali.
Bushregeringen vill tydligen inte ha några bindande avtal, utan frivilliga engagemang som förblir utan förpliktelser inom den privata sektorn.
Uppvärmningen av jorden och vår planets framtid är dock för allvarliga problem för att överlåta till industrins goodwill.
Med vilken rätt ställer Förenta staterna för övrigt krav på utvecklingsländerna när de själva struntar i alla internationella avtal?
Det är tydligt att den transatlantiska klyftan blir allt större.
Kyoto har visat att Bush-regeringen anser att Amerikas kortsiktiga intressen är viktigare än kommande generationers välbefinnande av kortsiktiga politiska skäl.
Europeiska unionen har däremot tagit sitt ansvar i Kyoto och därmed också bekräftat sitt moraliska ledarskap.
Jag hoppas att den kommer att göra det lika konsekvent och lika handlingskraftigt i Johannesburg.
