# ID: svediakorp-gov426399
# author: Grossetête (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 363
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
När man talar om en hållbar utveckling har man tyvärr svårt att vara konkret.
Mötet på Bali var en besvikelse och vi har allt att frukta när det gäller Johannesburg.
Ett sådant toppmöte vart tionde år borde emellertid göra det möjligt för oss att skörda resultat, vare sig det handlar om energi, vatten, ekonomisk utveckling eller utvecklingsländerna.
Vi är emellertid medvetna om våra misstag och vi gör inga framsteg.
Entusiasmen från Kyoto minskar och besvikelserna är många.
De rika länderna står och stampar, utvecklingsländerna begraver sig i sina svårigheter, sin fattigdom och sin brist på resurser.
Jag har en känsla av att vi dövar vårt samvete när vi talar om hållbar utveckling, men att det fortfarande bara är ett tomt skal.
Vi har alla ett ansvar för kommande generationer och detta ansvar åligger alla stater; det åligger alla medlemsstater i Europeiska unionen som alltför ofta, utan någon objektiv anledning, försenar tillämpningen av sina beslut i det oändliga.
Jag beklagar slutligen Förenta staternas attityd gentemot världens engagemang för att rädda vår jord.
När det gäller kampen mot terrorismen kräver Förenta staterna ett förstärkt internationellt samarbete.
Vi är alla positiva till utvecklingen av denna privilegierade förbindelse, på samma sätt som till att detta samarbete också skall ingå i genomförandet av Kyotoprotokollet.
Den amerikanska industrin har uttalat sig till förmån för detta avtal.
Den vet att det innebär en nackdel att på sikt stå utanför systemet.
Jag hoppas att Förenta staterna under inflytande av ett sådant samarbete kan bli delaktig i denna kamp mot fattigdomen, skyddet av resurserna, energiutvecklingen och klimatförändringarna på samma sätt som Europa och snart, hoppas jag, Ryssland och Japan.
Det åligger självfallet Europeiska unionen att sätta upp ambitiösa målsättningar, men de måste vara genomförbara för att alla berörda aktörer skall kunna agera.
De lokala myndigheterna bör få rätten och möjligheterna att utöva de befogenheter de har och det skulle också vara bra att uppmuntra privata initiativ och i större utsträckning lita på det civila samhället.
