# ID: svediakorp-gov426390
# author: Lannoye (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 380
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Mötet på Bali var ett misslyckande.
Jag tror att det är ett allmänt konstaterande.
Vi måste omedelbart dra lärdom av detta misslyckande.
Vi har inte mycket tid före Johannesburg.
Risken är att vi i Johannesburg påtvingas ett koncept som vi inte vill ha, nämligen en privatisering av den hållbara utvecklingen.
Kommissionären tog just upp avtalen om frivilliga partnerskap med privata företag.
Jag tror vi skall undvika att hemfalla åt ideologin, om man kan anse att det handlar om ett verktyg som kompletterar politiken och som kan visa sig användbart, under förutsättning att dessa avtal om partnerskap regleras politiskt och att alla vet exakt i vilket sammanhang de fungerar.
Det får emellertid inte bli så att de ersätter regeringarnas frivilliga politik.
Men det är uppenbarligen vad vissa aktörer vill, och jag tänker särskilt på Förenta staterna.
Jag tror att Europeiska unionen, som kommissionären sade, behöver ambitioner inför Johannesburg.
För att kunna genomföra dem behöver vi dock allierade.
Kanske borde vi främja dialogen med de länder som förväntar sig mycket av oss, dvs. de fattiga länderna; jag tänker exempelvis på att 77-gruppen är en samarbetspartner som vi absolut behöver främja.
I det sammanhanget förefaller det mig som om två förslag skulle innebära mycket positiva politiska signaler till dessa länder.
Den första skulle bestå i att föreslå, och det togs upp av rådets ordförande, att vi förändrar vår europeiska politik som hindrar utvecklingsländerna och de fattigaste länderna från att göra framsteg i riktning mot en hållbar utveckling eller sörja för sina elementära behov.
Jag tänker bland annat på stödet till jordbruksexporten.
Det är oacceptabelt att vi fortsätter att upprätthålla ett system med exportstöd som drabbar dessa länder.
Vi behöver därför göra en viktig gest där.
Det andra förslaget skulle bestå i att göra oss till initiativtagare för en juridiskt tvingande ram för de transnationella företagen som skulle få dem att ta sitt ekologiska, sociala och ekonomiska ansvar.
Det är inte acceptabelt att de transnationella företagen, som ibland har mycket större medel än staterna, agerar ostraffat och i full frihet, samtidigt som staterna är bundna av internationella regler.
