# ID: svediakorp-gov426389
# author: Andreasen (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 354
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Alltför många människor i världen svälter och alltför många lever i fattigdom.
Alltför många människor drabbas av dödliga sjukdomar som malaria och aids.
Det innebär ett hot mot den tillväxt och den utveckling som vi alla önskar.
Vägen till framgång är ökad tillväxt och ökat välstånd i utvecklingsländerna - tillväxt och välstånd som skall kombineras med hållbarhet.
Två faktorer är avgörande för tillväxt och välstånd.
Det är möjligheten att handla fritt över landgränserna, alltså frihandel, och det är en icke korrupt, begränsad statsmakt i form av en rättsstat.
Det är tullmurar och inte frihandel som skapar fattigdom.
Slutenhet skapar både fattigdom och stagnation och därför skall vi se till att få ett avtal som bryter ned tullmurarna, garanterar den fria handeln och ger utvecklingsländernas fri tillgång till marknaden - och vi måste starta hos oss själva.
Men vi skall också kräva någonting av utvecklingsländerna.
Vi skall både kräva och skärpa kraven för demokrati, efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och ett sunt styrelseskick.
Vi skall garantera internationella avtal beträffande miljöskydd och bekämpning av dödliga sjukdomar.
Utvecklingsländerna vet att deras möjlighet till välstånd ödeläggs om de isoleras.
De rika länderna lägger tyvärr ofta hinder i vägen för utvecklingsländernas tillväxt, inte minst genom att kräva tullavgifter, resa handelshinder med hänvisning till miljöbestämmelser och genom att stödja sin egen jordbruksproduktion.
De rika länderna bär således en stor del av ansvaret för utvecklingsländernas problem.
Vi behöver företa en grundläggande kursomläggning.
Det återstår för oss att avskaffa alla tullmurar och avveckla alla handelshinder.
Vår utmaning och uppgift är att få alla de rika länderna att leva upp till Förenta nationernas målsättning om att ge 0,7 procent av bruttonationalprodukten i utvecklingsbistånd, men vi skall fortfarande ställa krav på ekonomiska reformer och bättre styrelseskick i utvecklingsländerna.
I Johannesburg skall vi ta ett avgörande steg i riktning mot ett globalt reformprogram för frihet och välstånd.
Det är vi skyldiga att göra för framtiden, och det skall Europaparlamentet och Europeiska unionen arbeta för.
