# ID: svediakorp-gov426387
# author: Moreira da Silva (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 447
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru kommissionär, herr minister!
Resultatet från det förberedande mötet i Bali är en besvikelse.
Att länderna visade sig oförmögna att övervinna sin ensidiga egoism gör att vi ser fram mot resultaten från Johannesburgskonferensen med stor oro.
Det är också viktigt att säga att det ligger en känsla av ett eventuellt misslyckande i luften.
Inför miljöförstöringen och de sociala villkoren som vi bevittnar, är Johannesburgmötet avgörande för att skapa en mer harmonisk värld.
Ett misslyckande skulle vara, mer än oacceptabelt, fullständigt upprörande.
Det är viktigt att skapa broar för att rädda konferensen, men låt oss säga det klart och tydligt, på den långa vägen till Johannesburg finns det flera länder som har en blockerande inställning, andra intar en passiv attityd, och jag tar nog inte miste om jag säger att objektivt sett är det bara Europeiska unionen som åker till Johannesburg med viljan att skapa ett globalt och ambitiöst åtagande för en hållbara utveckling.
I detta perspektiv måste Europeiska unionen vara ledande, för vi får inte förlora ett tillfälle som inte fanns tio år sedan och som svårligen kommer att upprepas de närmaste tio åren.
Så var det med Kyotoprotokollet, och samma sak måste ske på Johannesburgmötet.
Ett ledarskap som är inriktat på att fastställa en politik, tidsplaner och konkreta mål för områden som biologisk mångfald,? greening? av ekonomin, ekonomiskt stöd till utvecklingsländerna, energi, vatten och handel.
Men detta ledarskap får inte grundas på en institutionell obalans med kommissionen och rådet på ena sidan och Europaparlamentet på den andra.
Vi måste lära oss av tidigare misstag, men också av framgångar.
Europaparlamentets delegationers roll, till exempel vid de för Kyotoprotokollets avgörande konferenser i Haag, Bonn, Marrakech, en roll som för övrigt framhållits av kommissionen och rådet, gör att vi menar att det är nödvändigt att ge Europaparlamentet en värdigare roll på Johannesburgmötet.
Så, med respekt för de medborgare vi här företräder, anser jag att det är viktigt att Europaparlamentet har rätt att skicka, inte bara en delegation på 25 ledamöter från denna kammare, utan även och framför allt rätt att delta med företrädare på de dagliga samordningsmötena i Europeiska unionen.
Europaparlamentet vill inte förhandla, vi kan fördragen.
Det är inte Europaparlamentets behörighet att förhandla men om vi vill att parlamentet, kommissionen och rådet i Johannesburg skall ha en enhetlig roll och att denna kommer att göra konferensen framgångsrik, är det viktigt att parlamentet får delta i Europeiska unionens dagliga samordningsmöten.
