# ID: svediakorp-gov426325
# author: Schnellhardt (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 384
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Märkningen av livsmedel har i detta parlament blivit en fråga som återkommer med regelbundna intervaller.
När det 1995 beslutades om en större ändring av märkningsdirektivet, hade vi liknande diskussioner om de frågor som vi tar upp i dag.
Att dagens diskussion är nödvändig beror dock enligt min åsikt enbart på att de allergiska reaktionerna mot vissa ingredienser har ökat bland människorna, och delvis leder till hotande tillstånd.
Enbart därför krävs det att direktivet ändras, respektive att andra åtgärder vidtas.
Ingenting har förändrats i fråga om produktionsförfarandet - det är min bedömning - sedan 1995.
Men det som har ändrats är inställningen i detta parlament, eftersom vi diskuterade redan då för eller emot 25-procentsregeln.
I dag är det inte längre något att diskutera.
Vi går alltså - tror jag - tillbaka till de 5 procenten, därför att ansatsen i denna ändring, nämligen att ge konsumenterna den tryggheten att de känner igen de allergena ämnen som hotar dem, har ju garanterats.
Därför bör vi också fortsätta på denna väg.
Men vi har i dag återigen en balansgång mellan nödvändig information och överskådlighet.
Här menar jag för det första etikettens och för det andra direktivets överskådlighet.
Den konsoliderade versionen 2000 / 13 / EG var en överflödig rättsakt.
Den som för första gången tillämpar detta direktiv behöver en jurist för att begripa det på rätt sätt, ty det är i mina ögon mycket komplicerat.
För att ni skall förstå mig rätt: Jag känner inte till någon ytterligare ändring än den som vi beslutar om i dag.
Men jag vill skärpa vårt medvetande i den riktningen att vi funderar över - nästa ändring av märkningsdirektivet ligger ju framför oss - om vi inte kan utelämna väsentliga saker på etiketten, eftersom medborgarnas kunskaper redan har ökat rejält.
Vi förutsätter ju också i restauranger och barer, där drinkar och många maträtter tillreds, att medborgarna vet vad dessa innehåller och även kan ställa frågor.
Kanske bör vi vid nästa ändring ta med detta i översikten, ty jag tror att nästa ändring redan står för dörren.
Jag tänker till exempel på alkoholhaltiga drycker.
