# ID: svediakorp-gov426303
# author: Nisticò (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 795
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Låt mig först av allt uttrycka min stora tillfredsställelse över att kommissionen den 23 april godkände direktivet om kvalitets- och säkerhetsnormer för humanblod, utan att den ståndpunkt och de ändringsförslag som parlamentet lade fram ändrades i någon avgörande betydelse.
Äntligen kan vi nu, efter andra behandlingen, godkänna ett direktiv som ger maximala garantier, framför allt till förmån för patienterna och konsumenterna, när det gäller kvalitet och säkerhet för blodet och dess komponenter, för att undvika infektioner och komplikationer som tidigare har varit föremål för många skandaler och många katastrofer
Antagandet av ett nytt europeiskt direktiv som ger oss en gemensam kvalitetsstandard för humanblod kommer äntligen att medge en fri rörlighet för blod och blodkomponenter i samtliga Europeiska unionens medlemsstater och avlägsna oönskade restriktioner när det gäller blodgivare som flyttar från ett land till ett annat.
Stränga kvalitets- och säkerhetskrav måste omfatta samtliga faser i transfusionskedjan, från blodgivaren med kontroll via specifika och uppdaterade laboratorietester, till insamling, bearbetning, förvaring, distribution och användning av humanblodet och blodkomponenterna.
Som alla säkert kommer ihåg var den svåraste och mest konfliktfyllda punkten i direktivet i vårt utskott och i kammaren frågan om frivillig blodgivning utan ersättning.
När det gäller den frågan löser den gemensamma ståndpunkt som godkänts av utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor, enligt min åsikt, alla tvister.
I artikel 4, som grundas på subsidiaritetsprincipen, sägs att? Medlemsstaterna har rätt att införa strängare regler för att blodgivningen skall bli frivilliga och utan ersättning?, och? medlemsstaterna kan begränsa eller förbjuda import av humanblod och dess komponenter, om dessa härrör från donatorer som får betalt?.
I utskottet för miljö och folkhälsa tog man inledningsvis bort frasen:? under förutsättning att bestämmelserna i fördragets artikel 30 är uppfyllda?.
I dag lägger socialisterna fram ett nytt ändringsförslag enligt vilket samtliga medlemsstater kan förbjuda eller begränsa importen av humanblod och dess komponenter för att garantera en hög grad av skydd för hälsan och för att uppnå de mål som anges i artikel 19.1, under förutsättning att fördragets bestämmelser uppfylls: detta tycker jag verkar vara en bra kompromiss, som förtjänar vårt stöd.
När det gäller frivillig donering utan ersättning anges vissa specifika bestämmelser i artikel 19 i den gemensamma ståndpunkten.
Enligt första stycket i den artikeln skall medlemsstaterna uppmuntra frivillig blodgivning utan ersättning och garantera att blodet, i så stor utsträckning som möjligt, kommer från den typen av blodgivare.
Detta är en mycket balanserad ståndpunkt och bestämmelsen har redan godkänts i kommissionen.
I artikel 19.2 framhålls, i allmänna termer, att medlemsstaterna skall informera övriga medlemsstater och kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att uppnå målet i första stycket.
I det sammanhanget vill jag lägga fram ett ändringsförslag enligt vilket denna information, i stället för vartannat år, skall lämnas av medlemsstaterna vart tredje år, eftersom detta ligger i linje med det som angetts i en föregående artikel.
Dessutom, och fortfarande när det gäller frivillig blodgivning utan betalning, har vissa kolleger begärt att Europarådets definition införs bland bestämmelserna, och framför allt i artikel 3.
Jag instämmer i stort med Europarådets definition, men jag anser det vara tillräckligt att man hänvisar till den i skäl 23, exakt så som det är formulerat där, nämligen att medlemsstaterna? borde? - men inte? måste? - ta hänsyn till Europarådets definition.
Jag är därför emot såväl ändringsförslag 7 som ändringsförslag 19, som avser att införa definitionen? frivillig donation utan ersättning? på ett bokstavligt och fyrkantigt vis.
Jag tror faktiskt att det är nödvändigt att behålla en viss flexibilitet för att uppmuntra blodgivarna.
Herr kommissionär!
Varje enskild medlemsstat har sin egen uppfattning, sina egna traditioner, sin egen kultur när det gäller definitionen av? utan ersättning?, och det är något man enligt min mening absolut måste respektera.
Det ankommer inte på Europa att ålägga de enskilda medlemsstaterna stelbenta kriterier.
Vad är egentligen den viktigaste frågan?
Det är att få ett tillräckligt stort antal blodgivare för att kunna uppnå det viktigaste målet, som är att undvika att det uppkommer en brist på humanblod och på dess komponenter.
En annan kontroversiell fråga gäller den ansvarige personen.
Jag anser att vi i ett kompromissändringsförslag bör ge de enskilda medlemsstaterna friheten, enligt subsidiaritetsprincipen, att besluta om vilken typ av kvalifikationer som den ansvarige personen bör ha.
Jag hoppas slutligen att detta direktiv äntligen skall se dagens ljus och bli antaget.
