# ID: svediakorp-gov426269
# author: Boudjenah (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 614
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag har också återvänt från Algeriet som ledamot i parlamentets delegation och jag vill utnyttja min talartid till att tala om förväntningar och förhoppningar hos ett stort antal algerier när det gäller förbindelserna med Europa; men också ta upp frågetecknen och kraven.
Algeriet i dag är självfallet den s.k. officiella sidan av valet, den absoluta majoritet som nåddes av det s.k. nya FLN.
Men Algeriet är framför allt katastrofala sociala förhållanden som hundratusentals familjer lever i och ungdomar som till 80 procent bara har arbetslöshet att se fram emot.
Man kan också oroa sig över att situationen riskerar att förvärras av den ökande avregleringen och våra aviserade privatiseringar.
Denna sociala situation är sannolikt inte främmande för det rekordhöga antal personer som avstått från att rösta vid det senaste valet.
Algeriet är fortfarande denna medborgarrörelse i Kabylien som inleddes under våren 2001 för att protestera mot att etthundrafemton ungdomar tryckts ned och dödats.
Det är kvinnorna, det är advokaterna som försvarar över etthundrafemtio militanta inom denna rörelse, vilka hållits i förvar under mer än två månader.
Dessutom står Algeriet för enorma förhoppningar om att bygga ett samhälle som förenar landets identitet, de grundläggande friheterna och en utveckling som gynnar hela befolkningen.
Algeriets framtid består definitivt inte i att bekämpa demokratiska förhoppningar, i hindren för pressfriheten, utan i stället i att beakta de ofta mycket modiga åtgärderna inom olika sammanslutningar som försvarar exempelvis kvinnors rättigheter, som kräver att familjelagstiftningen skall upphävas, som vårdar barn som chockats av våld, eller som försvarar de mänskliga rättigheterna.
De intensiva förbindelserna mellan Europa och Algeriet måste återupptas med tanke på att algerierna i stort sett ensamma upplevt den fundamentalistiska terrorismens utbrott under ett decennium, medan vissa upptäckte farans omfattning först den 11 september.
Men mycket kritik och förväntningar har framförts av våra algeriska motparter, bland annat från föreningar, självständiga fackföreningar, studenter och rörelsen i Kabylien när det gäller bristen på samråd i förväg i Algeriet och även när det gäller innehållet i associeringsavtalet.
Beträffande avtalet gäller det i första hand för Algeriet att kunna stå för sina internationella åtaganden när det gäller frihet, men det handlar också om sociala konsekvenser av att öppna gränserna och marknaderna och en politik som gör anspråk på att vara helt liberal, samtidigt som unionen framstår som en fästning.
Avslutningsvis skulle det sannolikt vara dramatiskt om den verkliga demokratiska potentialen i det algeriska samhället fortsätter att slarvas bort eller undertryckas.
Den algeriska makten måste lyssna till dessa förhoppningar, men även Europeiska unionen.
När det gäller unionen skall jag ansluta mig till mina kolleger.
Hur kommer det sig att trojkan som var i Alger för några dagar sedan öppet både kan ställa frågan om de mänskliga rättigheterna, vilket är bra, och glädjas åt, jag citerar, att val har hållits, vilket orsakade starka protester hos många algerier?
Eftersom valen bojkottats av flera demokratiska partier och en hel region, nämligen Kabylien, förefaller det mig som om tvivel åtminstone kunde vara på sin plats.
Ja, den ekonomiska och sociala situationen för folken i Maghreb är explosiv och den lösning som planerades av partnerskapet var avslagen!
Jag vill avsluta med att varna Europaparlamentet för alla beslut som kan fattas i strid mot den internationella rätten som, sedan 1991, kräver en folkomröstning om självbestämmande för Västsahara.
Vårt parlament lyckades alltså vägra att ge efter för politiken med fullbordat faktum.
Inga avsteg eller förändringar av denna ståndpunkt skulle stärka Arabiska maghrebunionen.
