# ID: svediakorp-gov426264
# author: Cohn-Bendit (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 641
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar!
Jag medger att jag är lite förvånad över kommissionens uttalande om trojkans resa; kanske får jag möjlighet att ta upp situationen i Algeriet i den andra delen av mitt inlägg.
General Morillon och jag lägger fram ett gemensamt betänkande om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Arabiska maghrebunionen.
Morillon befinner sig mitt i valkampanjen och är tyvärr inte här i dag, men hans kollega Galeote kommer att ersätta honom strax.
Målsättningen med betänkandet är att fastställa arten och formen för förbindelserna mellan arabiska Maghreb och Europeiska unionen.
Jag avser alltså Maghreb och inte länderna inom arabiska Maghreb var för sig.
Det är den grundläggande tanken med betänkandet.
Även om vi inser att det också behöver utarbetas betänkanden om situationen och förbindelserna i respektive land, i Marocko, Tunisien, Algeriet, Mauretanien eller andra länder inom Maghreb, var vår idé till att börja med att försöka se om det i dag är möjligt att utveckla förbindelserna mellan södra Medelhavet i sin helhet, som ett möjligt kollektiv, och norra Medelhavet, dvs.
Europeiska unionen.
Jag vet att vissa kolleger inte var eller är helt överens med denna ståndpunkt, men att vi inte i betänkandet tagit upp den konkreta situation som råder i vissa länder beror inte på att vi tror att det skulle vara ett dåligt angreppssätt, utan på att vi tror att det är ett synsätt som inte passar här, med tanke på hur betänkandet är uppbyggt.
Vad vi i sakfrågan vill är att på sätt och vis tvinga länderna i Maghreb att inrätta maghrebunionen, dvs. att de lyckas utveckla en form av samarbete och att de presenterar sig som Maghreb gentemot européerna.
Det är därför som vi exempelvis vill att utvärderingen av associeringsavtalen för varje land skall genomföras inom ramen för ett system som är gemensamt för Europeiska unionen och Maghreb, dvs. en blandad delegation, och att även parlamentsledamöter deltar i bedömningen, och inte bara regeringar eller kommissionen.
Som ni vet föreskrivs i artikel 2 i associeringsavtalen att de mänskliga rättigheterna skall respekteras.
Denna artikel är på sätt och vis en spökartikel.
Den finns, men utan att man egentligen vet hur den skall användas.
Mig veterligt har det hittills inte förekommit någon egentlig dialog, någon egentlig bedömning av hur de olika friheterna utvecklats i området, och inte heller någon debatt mellan parlamentsledamöter.
Vi vill till att börja med att det inom Maghrebländerna, men även inom Europeiska unionen, skall äga rum först en debatt om utvecklingen av demokratin och sedan en debatt om konfessionsfriheten.
Jag tror att det stora problemet i alla Maghrebländer beror på att man för att bekämpa terrorismen och den religiösa traditionalismen antar allt fler lagar och regeringsåtgärder som leder till att friheten avskaffas.
Idén med betänkandet är att inrätta ett system, att skapa en maghrebunion, som en enhet, och inrätta en förbindelse mellan Maghrebländerna och Europeiska unionen.
Jag skulle vilja lägga till en liten kommentar om Algeriet.
Det är ändå otroligt att trojkan reser till Algeriet, berättar för oss om en situation där inte ens 45 procent av befolkningen deltagit i valen, där andelen valdeltagare i huvudstaden inte ens uppgick till 25 procent och där i en region som Kabylien valdeltagandet knappt var 2 procent, och sedan vågar påstå att allt är bra, fru markisinnan, att Algeriet är på väg att utvecklas till en demokrati.
Algeriet befinner sig i en ekonomisk, politisk och demokratisk kris och Europeiska unionen måste verkligen ifrågasätta om det är rätt tillfälle att underteckna ett associeringsavtal där inte något av dessa problem tas upp.
