# ID: svediakorp-gov426243
# author: Stockmann (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 999
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, ärade kolleger!
Det blir allt mer rörelse på den europeiska himlen, till fromma för den europeiska luftfartspolitiken.
Följderna för luftfartsbranschen efter den 11 september tycks ha övervunnits, återigen utgår man från årliga tillväxtsiffror på upp till 5 procent; det betyder att luftfartstrafiken kommer att fördubblas till 2015.
Vårt politiska svar på denna utmaning är å ena sidan skapandet av ett enhetligt europeiskt luftrum, å andra sidan behöver vi större kapaciteter på de överbelastade flygplatserna.
Det krävs alltså ytterligare infrastruktur för flygplatserna, och trots detta kan ingen på allvar föreställa sig att vi skulle fördubbla till exempel antalet rullband till 2015.
Därför måste vi skapa ytterligare kapaciteter.
Den avgörande vägen dit består i ett optimalt system för fördelning av ankomst- och avgångstider, så kallade slots, för överbelastade flygplatser.
Förordningen om detta från 1993 kommer inte att klara de aktuella utmaningarna, och den tillämpades heller inte enhetligt av medlemsstaterna eftersom den inte var exakt.
Den gav ingen garanti för en rättvis och öppen fördelning av tider, missgynnade nya aktörer och tillät en felaktig utveckling, som t.ex. handel på den grå marknaden.
Kommissionens förslag till nya regler för fördelning av ankomst- och avgångstider är ett nödvändigt första steg.
Den slutgiltiga regleringen får utvecklas ur kommande års diskussioner.
Även om dagens steg för många tycks innebära huvudsakligen tekniska detaljförbättringar mot den gamla förordningen, får den samtidigt politiska följder som är nödvändiga ur en ordningspolitisk synvinkel och som många uppfattar som mycket omfattande.
Här vill jag passa på och tacka mina kolleger för deras goda och fokuserade samarbete i utskottet.
Trots enskilda olika åsikter har vi lyckats fokusera på balansen i regelverket som helhet.
Våra förbättringar av kommissionens förslag syftar till att precisera kommissionens dokument, att skapa enhetliga europeiska kriterier för att få status som samordnande flygplats, att fortsätta stärka samordnarens oberoende och befogenheter, att behålla flexibiliteten och tryggheten i planeringen för de etablerade flygbolagen och att stimulera flexibiliteten och möjligheten att nå ut på marknaden för nya aktörer.
Jag har några kommentarer om de enskilda punkterna.
Den viktigaste punkten i förordningen är den nya definitionen av ankomst- och avgångstider som nyttjanderätt.
Dessa ankomst- och avgångstider är alltså varken flygbolagens eller flygplatsernas egendom, utan en allmän egendom.
Utskottet har dessutom slagit fast att hela den infrastruktur som flygplatsen behöver för flygtrafiken omfattas av definitionen nyttjanderätt.
För första gången har vi rett ut sambandet mellan s.k. airway slots och s.k. airport slots för att i framtiden bereda vägen för en bättre samordning mellan dessa två.
För det andra något som är okontroversiellt men därmed inte utan betydelse: Vi har stärkt samordnarens ställning ytterligare.
Vi har till exempel befriat samordnaren från ersättningsskyldighet, och jag tror att detta är en ren nödvändighet för att bevara hans eller hennes oberoende.
Vi har tydligare definierat samordnarens befogenheter gentemot samordningskommittén genom rätten att dra tillbaka dessa ankomst- och avgångstider om flygbolaget inte sköter sin informationsplikt och rätten att jämföra de egna uppgifterna med andra samordnare och förmedlare av flygtider i syfte att avslöja oegentligheter i tidtabellerna.
För det tredje: Vi bör diskutera de etablerade flygbolagens rättmätiga intressen.
Tvärt emot kommissionens förslag är vi för en fortsatt möjlighet till omläggning av ankomst- och avgångstider (s.k. retiming) för att tidtabellerna stegvis skall kunna optimeras.
Vi har utvidgat undantagen för principen om att tiden går förlorad om den inte används (use it or lose it) för att kunna stoppa händelser likande det som skedde den 11 september, och vi har tagit tillbaka kommissionens förslag om att knyta en? Grossvaterrecht? (? hävdvunnen rättighet?) till flygplansstorleken eftersom vi tror att bolagen behöver mer flexibilitet.
Detta är bra såväl ur en ekonomisk som ekologisk synvinkel.
Något annat hade förmodligen varit kontraproduktivt.
För det fjärde: De nya flygbolagens berättigade intressen.
Kommissionens definition av nya aktörer föll visserligen inte många av de etablerade flygbolagen på läppen, men vi anser att den i princip är riktig.
Det finns nämligen en grundläggande motsättning mellan den koncentrationsprocess som skall beaktas i flygtrafiken och den konkurrens som vi genom liberaliseringen egentligen vill ha på de olika sträckorna.
För att ytterligare stärka de nya aktörerna har vi preciserat definitionen och gjort det lättare för dem att få tillgång till överföring och utbyte av tiderna.
För det femte: Där det finns tydliga regler måste det även finnas sanktionsmöjligheter.
Vi har beslutat att missbruk skall leda till att ankomst- och avgångstider dras in efter en varning.
Medlemsstaterna kan även utfärda böter.
Låt mig avslutningsvis måla upp ett litet framtidsperspektiv.
Många medlemmar i utskottet har önskat en grundläggande nyreglering så snart som möjligt.
Det kan jag förstå.
För behovet av förnyelse är inte mättat i och med dagens första steg.
Men ändå, först och främst krävs det en utvärdering av effekterna av nuvarande förordning, för luftfartsmarknaden är ett mycket känsligt område som samtidigt har stor ekonomisk betydelse.
Därför är det olämpligt med förhastade åtgärder.
Vi har ju också tid, och vi behöver tid för att nå en omfattande samstämmighet mellan huvudaktörerna inom luftfarten.
I och med den studie som kommissionen fick i uppdrag att genomföra om modellen för fördelning av avgångs- och ankomsttider har kommissionen intensifierat men inte på långa vägar avslutat processen för att nå samstämmighet.
Tyvärr var det inte möjligt att i förordningen om fördelning av avgångs- och ankomsttider förankra försöket att integrera luftfarten i den logik som optimeringen av den totala trafiken följer.
Det är synd, men vi bör ändå hålla denna aspekt i minnet under kommande lagstiftning.
Jag hoppas att betänkandet får en lika stor majoritet i plenum i morgon som det fick i utskottet.
