# ID: svediakorp-gov426241
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 909
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Jag skulle särskilt vilja lovorda Figueiredo samt såväl utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning och media och idrott som utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor som har medverkat till betänkandets slutgiltiga text.
I diskussionen framkom tydligt betydelsen av samordning mellan de tre huvudsakliga politikområdena, nämligen den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken.
Det som framkom var alltså behovet av balans mellan dessa tre likvärdiga politikområden vilket är nödvändigt för balanserade resultat i alla länder, däribland inom Europeiska unionen.
Vidare framlades två viktiga politiska frågor i diskussionen.
Kan och bör Europeiska unionen delta i, samordna eller föreslå politiska åtgärder som rör utslagning och fattigdom?
Givetvis har det redan berörts av två eller tre parlamentsledamöter hur fattigdom och utslagning numera definieras och naturligtvis finns en stor skillnad i förhållande till fattigdomen i tredje världen.
I Europa talar vi om en relativ fattigdom, men trots detta bör vi inte glömma att antalet människor som riskerar att närma sig fattigdomsgränsen överstiger 65 miljoner i Europa och vi bör heller inte glömma den mer omfattande frågan om utestängning vilken bestäms av nya behov som även har att göra med informationssamhället.
Vi är alltså överens om både definitionen och om den komplicerade frågan om indikatorer och går vidare till nästa fråga som gäller huruvida Europeiska unionen bör agera.
Jag tror att det har blivit tydligt, kanske mer än någon gång tidigare, både med resultatet från Nice och från Barcelona, att aspekten socialpolitik numera rör den europeiska politiken och att en utvärdering av den europeiska ekonomiska politikens följder inom det sociala området är nödvändig.
Det är första gången - vilket jag därför anser är värt att understryka - som vi på europeisk nivå har en samarbetsplan och ett försök till samarbete i frågor om fattigdom och utslagning.
Den andra frågan är om Europeiska unionen kan genomföra detta.
Om detta kan ske genom fördragen och genom åtskillnad av ansvar på europeisk och på nationell nivå.
Jag anser att vi bör vara både tydliga och försiktiga.
Naturligtvis är det också en fråga om subsidiaritet.
Givetvis decentraliseras socialpolitiken alltmer och den bedrivs i alla länder på kommunal, regional och statlig nivå.
Det är emellertid säkert att genom tillämpning av den öppna samordningsmetoden med vilken rättsliga ramar inte är nödvändiga har vi redan de första viktiga resultaten.
Länder som aldrig har haft nationella handlingsplaner lägger nu fram organiserade nationella handlingsplaner.
Mycket goda erfarenheter från länder som redan har tillämpat program överförs till alla länder.
Vi har ett betydande samarbete i fråga om indikatorerna och även ett betydande samarbete när det gäller de metoder som rör tillämpning av dessa planer.
Jag anser att ni bidrar särskilt med ert betänkande och det finns vissa punkter som jag anser är de viktigaste och vilka jag instämmer helt i och jag anser att det bör vara dessa punkter som skall tas upp vid rundabordsdiskussionen som organiseras i oktober under perioden för det danska ordförandeskapet.
Det är således mycket viktigt att den offentliga diskussionen om fattigdomen sker öppet och under former som medger större delaktighet och medverkan av de berörda själva och inte bara av parlamenten och arbetsmarknadens parter.
En stor betydelse har utvärderingen efter genomförandet av varje program.
De kvantitativa målen är nödvändiga på nationell nivå och det är mycket viktigt att åtskillnad görs beträffande ansvaret på nationell, regional och lokal nivå när det gäller de nationella handlingsplanerna och, naturligtvis, har budgeten och förbindelsen mellan å ena sidan finansiella villkor och resurser och å andra sidan föreslagen politik och föreslagna åtgärder stor betydelse.
Under perioden för det danska ordförandeskapet skall därför en utvärdering ske av de hittills genomförda nationella handlingsplanerna rörande fattigdom och diskussion skall hållas om förberedelserna för det kommande arbetet vid - jag upprepar - rundabordsdiskussionen i oktober.
Det är också dessa frågor vi bör rikta vår uppmärksamhet mot så att vi kan få mycket mer betydelsefulla resultat när det gäller andra generationens nationella handlingsplaner.
Eftersom det begärdes efter detta betänkande att kommissionen skulle aktiveras skulle jag slutligen vilja påminna om att, sedan oktober förra året då kommissionens meddelande presenterades för parlamentet, har man antagit såväl den gemensamma rapporten om sysselsättning inom den sociala sektorn som presenterades i Laeken som programmet om social utslagning i samarbete med parlamentet, ett mycket konkret program som åt medlemsstaterna tillhandahåller verktyg för utveckling av handlingsplaner rörande frågor om social utslagning.
Jag anser att det är mycket viktigt att hänvisa till att vi har gått vidare och utvidgat förfarandet till alla kandidatländerna och att vi nu undertecknar handlingsplaner mot utslagning med alla kandidatländerna så att de efter anslutningen helt skall kunna inordnas i aktuella förfaranden och naturligtvis skall jag framhålla det mycket betydelsefulla arbete om frågan med indikatorerna som har utförts och som skall fortsätta under det andra halvåret till följd av att de första 18 indikatorerna antogs vid toppmötet i Laeken i december förra året.
Jag skulle vilja återkomma till de diskussioner som upprepade gånger har genomförts med ert utskott om den stora betydelsen av indikatorerna på det sociala området när det gäller all politik som bedrivs av Europeiska unionen och den stora betydelsen av de sociala indikatorerna vid rådets vårmöte och att de i viss grad också avgör de slutgiltiga ekonomiska besluten i alla länder.
