# ID: svediakorp-gov426232
# author: Pronk (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 334
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Social uteslutning är ett svårt ämne.
Bara själva ordet ger anledning till många olikheter.
Vi vet att kommissionen en gång införde ordet social uteslutning eftersom ordet fattigdom betraktades som överdrivet av vissa medlemsstater.
Nu har vi dock ett visst motsatsförhållande.
Man skulle kunna föreställa sig att en person som är socialt utesluten är miljonär.
Det är mycket tänkbart men det är inte det vi skall tala om nu.
Här handlar det ändå först och främst om pengar och allt som har med dem att göra.
Sedan är frågan naturligtvis: är fattigdom i Europa inte samma sak som i tredje världen?
Nej, det är det inte.
Man måste jämföra personer i Europa med personer i Europa.
Man kan inte jämföra någon som är i svårigheter med någon i tredje världen.
Det är alldeles för lätt för regeringarna.
Det finns dock ett problem, nämligen att i subsidiaritetssystemet vilar det största ansvaret hos medlemsstaterna, ja till och med hos kommunerna.
Vi kan visserligen ge många goda råd.
Vi kan träffa överenskommelser och vi kan göra jämförelser.
Allt det går.
Problemet kan egentligen endast lösas på lägsta möjliga geografiska nivå.
Det glömmer vissa bort ibland.
Det verkar som om vi här skulle kunna lösa hela problematiken runt den sociala uteslutningen.
Det är omöjligt.
Vi kan väl utbyta information, ge bra exempel och i viss mån avtala vissa saker på gemenskapsnivå men de gemenskapsfrågorna får då inte fungera kontraproduktivt.
Jag tror att vi tidigare i Europa genom ett stort antal ideologiskt inspirerade åtgärder inte direkt har förbättrat barnens ställning.
Det måste vi komma ihåg.
Vi kan inte göra det, medlemsstaterna måste göra det.
Vi kan i det sammanhanget endast ge några kloka ord på vägen och det är allt.
Jag tycker att föredraganden gjort ett bra betänkande men ibland förbisett dessa lärdomar en aning.
