# ID: svediakorp-gov426229
# author: Figueiredo (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 831
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter, fru kommissionär!
Det betänkande som vi debatterar i dag är resultatet av ett arbete som inte bara har utarbetats av utskottet för sysselsättning och socialfrågor, utan också av dels utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning och media och idrott som har kommit med viktiga bidrag genom yttrandet av vår kollega Konstantinos Alyssandrakis, dels utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor genom yttrandet från vår kollega Joke Swiebel.
Jag tackar alla för era bidrag som jag hoppas att majoriteten i parlamentet kommer att godkänna.
Som grund för detta betänkande ligger kommissionens meddelande om de första 15 nationella planerna för social integration som medlemsstaterna presenterade i juni förra året, efter de beslut som fattades under Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000, om strategin för att bekämpa fattigdom och social utslagning och i beaktande av fyra gemensamma mål som fastställdes i Nice och är: att främja människors sysselsättning och tillgång till alla resurser, rättigheter och varor och tjänster viktiga för att kunna leva värdigt; förebygga risken för utslagning; verka för de känsligaste grupperna; mobilisera alla berörda aktörer.
Trots begränsningarna och splittringen mellan de olika medlemsstaternas hanteringssätt, pekar kommissionens och rådets gemensamma rapport, godkänd under det belgiska ordförandeskapet, på betydelsefulla risker och utmaningar som vi måste ta hänsyn till för att snabbare få en djup och uttömmande analys av orsakerna till den sociala utslagningen och på de konkreta åtgärder som är nödvändiga att snabbt och energiskt genomföra, om inte de uttalade intentionerna till en större ekonomisk och social sammanhållning skall bli bara en papperskonstruktion.
Jag vill påminna om betydelsen av de centrala utmaningar som identifieras i det gemensamma betänkandet, dessa är: att utveckla en integrerad arbetsmarknad och främja sysselsättningen som en rättighet och möjlighet för alla; garantera adekvata inkomstnivåer och resurser samt förutsättningar för ett värdigt liv; ersätta negativa aspekter i utbildningen, bevara familjesolidariteten och skydda barnens rättigheter; garantera alla goda bostadsvillkor; garantera lika tillgång till kvalitativ hälsovård, transporter, sociala tjänster, assistans, kultur-, rekreations- och juristtjänster; förbättra tillhandahållandet av tjänster; rehabilitera områden som berörs av eftersatthet.
För att kunna uppfylla dessa mål är det viktigt att medlemsstaterna gör betydande förbättringar av fördelningen av resurser och möjligheter i samhället för att få ett deltagande och integrering av alla människor och att de kan utöva sina grundläggande rättigheter.
Det är också viktigt att det finns en integrerad och mångsidig strategi som utifrån de mål som fastställdes i Nice och tillämpningen av gemenskapsprogrammet för att uppmuntra kampen mot social utslagning, främst i den första rundabordskonferensen i oktober under det danska ordförandeskapet, kan sträva efter ett mervärde i kampen mot fattigdomen och den sociala utslagningen.
Så den gemensamma utmaningen som gemenskapspolitiken och de olika nationella regeringarna har är att garantera att de främsta fördelningsmekanismerna för möjligheter och resurser - en arbetsmarknad för alla, med kvalitativa arbeten för kvinnor, skattesystemen, socialförsäkringssystemet, utbildningssystemet, bostäder, hälsovård och där andra offentliga tjänster ingår - blir tillräckligt allmänna för att kunna svara på behoven hos de personer som är mest utsatta för fattigdom och social utslagning.
Därför är det också viktigt att den ekonomiska och monetära politiken, där konkurrens-, jordbruks- och fiskeripolitiken samt stabilitetspakten ingår, utgör en triangel i överensstämmande med den sociala politiken, där var och en av dessa bör bedömas utifrån sina effekter på det sociala området och bör revideras och anpassas till de sociala målen, behovet av en större ekonomisk och social sammanhållning och en betydelsefull minskning av skandalen att nära 18 procent av befolkningen i Europeiska unionen, det vill säga mer än 60 miljoner, lever i fattigdom.
Lika viktigt är det att det finns trovärdiga och relevanta sociala indikatorer och, också när det gäller könsaspekter, som kan mäta människors förändrade dagliga liv, men också vara indikatorer för varning och uppföljning av den sociala situationen och särskilt när det gäller fattigdom och utslagning.
Det är alltså viktigt att inte dölja verkligheten och vara medveten om att trots svårigheterna att analysera förhållandet mellan statsutgifter, socialförsäkring och risk för fattigdom, skulle 41 procent av befolkningen i Europeiska unionen utan socialbidrag, framför allt pensioner, riskera att hamna i fattigdom och denna procentsats skulle ligga på 26 procent om vi inkluderar ålderspensioner men utesluter andra socialbidrag från inkomsterna.
Jag beklagar alltså de flesta förslag från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater, som syftar till att gömma undan verkligheten och försvåra tillämpningen av åtgärder som är viktiga för att uppnå en social integrering.
Jag vädjar om att dessa förslag skall dras tillbaka så att det arbete som redan gjorts inte skall äventyras och att vi skall få ett positivt bidrag till förverkligandet av en effektiv strategi för att bekämpa fattigdom och social utslagning.
