# ID: svediakorp-gov426227
# author: Zimeray (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja komma med några påpekanden, men först och främst vill jag gratulera de föredragande som enligt min mening har utfört ett utmärkt arbete i detta synnerligen komplicerade ärende.
Allt har sagts under debatten och jag skall bara framlägga några få synpunkter.
För det första bör vi i en sådan speciell situation alltid anstränga oss att bortse helt och hållet från alla politiska hänsynstaganden, i varje fall så mycket som möjligt och anlägga ett juridiskt förhållningssätt.
Den andra synpunkten som också rör detta betänkande gäller omsorgen om rättvisa, jämvikt och jämlikhet mellan parlamentsledamöterna.
Jag tror att vi är mycket måna om detta liksom om vår vilja att genom detta slag av ställningstagande, denna form av betänkande, fastställa parlamentets och ledamöternas rättigheter.
Det är också något som vi helt enkelt måste vara angelägna om, så mycket mer som det innebär en harmonisering av straffrätten - som jag i hög grad önskar mig.
Jag skulle önska att denna harmonisering medför större frihet, inte bara för ledamöterna utan för samtliga medborgare i Europeiska unionen.
På detta område är tyvärr det mesta ogjort.
Avslutningsvis två synpunkter.
För det första är det alltid beklagligt att i angelägenheter som rör den personliga friheten föredra ett kollektivt tillvägagångssätt framför ett personligt.
Men det är inte föredragandens fel.
Det hänger ihop med förfarandet och jag tror att när det gäller frågor som rör individer och deras frihet, deras straffsituation, bör vi se till att förfarandena föreskriver att en individuell undersökning skall göras från fall till fall: då undviker vi ett kollektivt tillvägagångssätt eller ett politiskt sätt att tackla problemet, även om detta inte gäller det i den affär som för tillfället bekymrar oss.
Den andra och sista synpunkten gäller fallet Dell ' Utri.
När det gäller honom ansluter jag mig till de yrkanden som har framlagts för att särbehandla honom av skäl som på har framförts på ett mycket rättmätigt sätt.
