# ID: svediakorp-gov426215
# author: Corbett (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,023
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag är tacksam för bidragen, komplimangerna och den kritik som uttrycktes så klart.
Jag kommer att inrikta mig på kritiken.
Viss kritik var väntad och viss kritik var förvånande.
Jag förvånades över våldsamheten i Frassonis kritik.
Hon gjorde samma anförande som när vi påbörjade vårt arbete i utskottet för ett och ett halvt år sedan.
Hon anklagade mig också för att inte lyssna på hennes anförande, så jag vill verkligen motbevisa hennes argument, eftersom hon tycktes påstå att vi har gjort framsteg under ett och ett halvt år.
Jag är glad över att skuggföredraganden från hennes grupp var mycket konstruktiv.
Många av de ändringsförslag som jag har lagt fram har förvisso undertecknats av både hennes grupp och min.
Låt mig till att börja med bestrida några argument som olika talare lade fram.
Jag försöker inte kväva debatten eller begränsa minoriteterna.
Jag försöker utvidga debatten i de viktiga frågorna, för att få mer tid för de verkligt viktiga och kontroversiella frågorna.
Det innebär i sin tur att man måste använda förenklade förfaranden för de mindre viktiga och mindre kontroversiella frågorna.
Hur avgör man vad som är mindre kontroversiellt?
Vi har sagt att i de fall där det finns en majoritet på över 90 procent i utskottet kan vi påtagligen säga att detta inte är kontroversiellt.
Men även i ett sådant fall kan vi gå tillbaka till de vanliga förfarandena om endast två grupper eller 32 ledamöter kräver det.
Det är en mycket låg tröskel; och det är mycket enkelt att gå tillbaka till ett helt och hållet normalt förfarande.
Men låt skyldigheten fungera i den riktningen.
Låt oss anta att en fråga som är enkel och okontroversiell kan antas med ett förenklat förfarande, såvida det inte finns någon som kräver motsatsen.
Det skulle ge oss mer tid för debatten, och göra att fler åsikter kan föras fram om de viktiga frågorna.
På samma sätt vill jag bestrida argumentet att det finns en fara för språksystemet.
Alla ledamöter kommer att kunna fortsätta att insistera på att använda hans eller hennes eget språk i alla instanser.
Jag bestrider det faktum att vi hoppar över frågan om de mänskliga rättigheterna.
Precis som Posselt håller jag med om att mänskliga rättigheter är enormt viktigt.
Jag föreslår inte att vi skall avskaffa frågan: jag föreslår att den skall behandlas med ett annat förfarande, ett förfarande som kommer att lägga större vikt vid det detaljerade arbete som utförts i utskottet, och som skulle ge ännu bättre resultat än för närvarande.
Detsamma gäller andra brådskande frågor.
Vi avskaffar dem inte, utan vi föreslår att de skall behandlas med andra förfaranden - antingen befintliga eller nya förfaranden.
Låt mig bara klargöra en eller två andra frågor.
När det gäller systemet med att fånga talmannens uppmärksamhet för att få ordet, är det förslag som lagts fram en kompromiss.
Detta system skulle bara användas i slutet av debatter.
Inte heller då är det obligatoriskt.
Det står att talmannen kan genomföra en omgång med detta system.
Det är en mycket förnuftig kompromiss.
Om de som har förbehåll inför detta förslag inte ens är villiga att prova det under en tid i slutet av debatterna, i de fall då talmannen beslutar om det, finns det verkligen inte någon större kompromissvilja alls.
Jag skulle vilja uppmana de som är tveksamma till detta att ge det ett försök.
Det skadar inte att pröva systemet.
När det gäller OLAF undvek utskottet medvetet att ta upp frågan, eftersom den var under rättslig prövning.
Nu verkar det som om det sker ett överklagande, efter att domstolen har gjort sitt avgörande, så frågan kommer fortfarande att vara under rättslig prövning.
Men även om den inte var det, skulle jag säga att denna fråga kräver en djupgående granskning i utskottet, snarare än ett ändringsförslag i sista minuten i kammaren.
Det är skälet till att vi inte har lagt fram något förslag om OLAF.
När det gäller kommissionens ordförande, och omröstningen om kommissionens ordförande och kommissionen som helhet, har Rothley gjort ett intressant påpekande.
Våra nationella traditioner är mycket olika i detta hänseende, men det stämmer att frågan skall läggas fram i kammaren, och att åsikterna kommer att skilja sig åt i många utskott i denna fråga.
Rothley har övertygat mig personligen, men jag vet att det finns många andra i kammaren som fortfarande måste övertygas.
När det gäller frågan om budgeten, skilde sig våra åsikter åt.
Somliga sade att budgetutskottet borde göra en detaljerad granskning av hur alla frågor som läggs fram i kammaren påverkar budgeten.
Andra sade att det skulle begränsa våra rättigheter att lägga fram ändringsförslag i kammaren, och att vi inte borde gå i den riktningen över huvud taget.
Vi har lagt fram en kompromiss där vi säger att, i de fall som förväntas få ekonomiska konsekvenser, måste motiveringarna innehålla en analys av hur detta är förenligt med finansieringsöversikten.
Denna kompromiss kommer inte att göra alla nöjda, men det är återigen en fungerande kompromiss för oss att gå framåt med för stunden.
Slutligen frågan om genusspråket.
Herr talman, ni hade helt rätt när ni påpekade att detta bara rör vissa språk.
Det språk som jag utarbetade betänkandet på är inte ett språk där det finns en genusdiskriminering, och jag skulle inte ha använt mig av sådana.
Jag skulle vilja påminna kammaren om att vi för fyra år sedan, när vi antog Vallelersundis och mitt betänkande, antog ett beslut om att språktjänsterna skulle se över arbetsordningen på alla språk, för att säkerställa ett genusneutralt språk.
Vi behöver inte ta upp den frågan igen, utan vi måste se till att det som vi beslutade som parlament nu tillämpas.
