# ID: svediakorp-gov426209
# author: Posselt (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 347
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Även jag menar att det verkligen är en rad kloka ändringar som har föreslagits.
På några centrala punkter verkar det dock som att kollegan Corbett har kastat ut barnet med badvattnet.
Min första kritik rör frågan om aktuell och brådskande debatt.
Jag har i flera år ägnat mig åt de aktuella och brådskande debatterna här i kammaren, och jag har inte kunnat konstatera att man skulle arbeta mindre seriöst och noggrant här än på något annat område som behandlas i kammaren, och jag märker att det framför allt är kolleger som aldrig har deltagit i detta arbete som uttalar sig om debatten om aktuella och brådskande frågor.
Jag är stolt att som parlamentariker många gånger rent konkret ha lyckats få orättfärdigt fängslade personer frigivna och kunnat hjälpa till att inom några få dagar stoppa kränkningar av de mänskliga rättigheterna just genom att begära brådskande debatt, och jag skulle kunna kalla hit en lång rad vittnen som kan bekräfta detta.
Därför anser jag följande: Givetvis kan vi lägga till ytterligare ett särskilt förfarande; det har jag ingenting emot.
Givetvis kan vi även koncentrera och fokusera de brådskande frågorna på mänskliga rättigheter, men förfarandet att varje månad diskutera minst fem brådskande frågor bör behållas - för det mesta föreslås ju tio eller femton frågor, och vi tvingas mödosamt enas om fem.
Detta förfarande har visat sig hållbart, och resultaten hör till de allra största höjdpunkterna och hedersbetygelser som kammaren får.
Vidare motsätter jag mig alla förslag som skapar begränsningar för de små språken, som skapar begränsningar för de små grupperna och som byråkratiserar och centraliserar kammaren.
Ett litet exempel bara: Man skall inte längre kunna visa kolleger i en mindre språkgrupp solidaritet om de anmärker på att deras förslag inte finns tillgängligt på deras eget språk.
Vi kommer att ha medlemsstater som knappt kan uppbringa de nödvändiga tolv ledamöterna.
Jag protesterar även som företrädare för en stor språkgrupp ...
(Talmannen avbröt talaren.)
