# ID: svediakorp-gov426031
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,035
# sentences: 93
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Fru talman, ledamöter!
Politiken för de transeuropeiska transportnäten kom till för tio år sedan och var tänkt just för att underlätta genomförandet av den inre marknaden.
Man måste också ha den i beaktande vid utvidgningen.
I dag - som några ledamöter uppmärksammat - har vi tio år senare tyvärr bara avslutat 20 procent av nätet.
För att komplettera det nät som för närvarande planerats skulle det vara nödvändigt med en investering på omkring 400 000 miljoner euro.
Efter utvidgningen kommer vi att tala om investeringsbelopp på omkring 500 000 miljoner euro och verkligheten är att gemenskapsfinansieringen i dag, om vi räknar med disponibla medel, inte når 2 500 miljoner euro per år.
Avståndet är således enormt och vi ser att den slutliga och mest betydande finansieringen måste göras på nationell nivå.
Och det förklarar några av de saker jag kommer att säga sedan.
Men det bör också visa oss att de begränsade medel vi har på ett tydligare sätt måste koncentreras till de politiska målen så att de blir en startpunkt till att skynda på den nationella finansieringen, vare sig den är offentlig eller privat, och för att genomföra dessa projekt som, vill jag påminna om, är av gemenskapsintresse på grund av sin koppling till genomförandet av den inre marknaden.
Prioriteringarna är: Balans mellan transportmedel, främjande således av transportbindelser, som är en av följderna, eliminering av punkter där trafikstockningar uppstår, vilket kommer att göra det möjligt att med en mindre investering få en större påverkan på kapacitetsökningen och förbättringen av hela systemets funktion.
Kommissionens prioritering, som är utvidgningen, skall beaktas.
Den kommer dessutom att vara den mest betydande politiska prioriteringen och frågan och under de kommande åren, inte bara nu, under förberedandet, utan då utvidgningen genomförs.
Jag skulle vilja lyckönska Bradbourn, för hans betänkande, för kvaliteten, för den klarhet med vilken han gjort det, som jag hoppas gör det möjligt att revideringen av riktlinjerna snabbt skall antas.
Jag insisterar på att det är en revidering på halva vägen eftersom den stora revideringen, med planer och kartor, bör komma 2004.
Behovet att sporra dessa transeuropeiska nät är ett engagemang som delas av stats- och regeringschefer, och det uttryckte Europeiska rådet i Barcelona - för bara några månader sedan.
Europeiska rådet begärde att texten skall antas såväl i parlamentet som i rådet före december 2002.
Det gläder mig att man i det betänkande ni diskuterar ger sitt stöd till ändringen av bilaga 3.
Jag vill påminna om att nästan alla projekt i bilaga 3 redan låg i de transeuropeiska näten från 1996, eller hade begärts av Europaparlamentet, och det som sker nu är att de prioriteras.
I bilaga 3 aktualiseras förteckningen från 1994, projekten från Essen.
Jag har särskilt uppskattat den klarhet de flesta av ledamöterna i transportutskottet visat då det tagit sig an denna del i förslaget.
Mer än hälften av ändringsförslagen från utskottet för regionalpolitik, transport och turism är mycket bra.
De förbättrar kommissionens förslag och stärker de prioriteringar som skisserades i vitboken, vare sig det handlar om att främja korta sjötransporter, flodtrafiken eller integreringen av dessa system med tågtrafiken.
Kommissionen kan därför i princip godta dem, delvis eller med redaktionella ändringar.
Dock finns det några ändringsförslag som är svåra för kommissionen och jag kommer i huvudsak att upprätthålla mig vid dem.
Ändringsförslagen 53-56 och 61-66, genom vilka man vill ändra bilaga 3.
Att godkänna dem skulle i realiteten innebära att på europeisk nivå prioritera mycket heterogena projekt som kommissionen inte har tillräcklig information om avseende dess europeiska mervärde, eller vad de kan innebära för berörda medlemsstater.
Man måste tänka på att man i dessa frågor måste räkna med medlemsstaterna.
Därför kan kommissionen inte godta dessa ändringsförslag och jag är tacksam att föredraganden och parlamentets transportutskott inte heller kan göra det.
Jag vill tala om de ändringsförslag som handlar om den strategiska miljökonsekvensbedömningen av nätet.
Redan 1996 då det beslut vi i dag försöker ändra antogs diskuterades denna fråga grundligt.
Därför kan kommissionen, trots det Fleming sagt, inte acceptera delar av ändringsförslag 20 och inte heller ändringsförslagen 40, 41, 42 och 43 som lägger ansvaret på kommissionen att genomföra strategiska miljökonsekvensbedömningar, då man i den europeiska lagstiftningen - direktivet som antogs 2001 - fastställer att uppgiften att göra detta åvilar medlemsstaterna.
Kommissionen kan inte ersätta medlemsstaterna i verkställandet av deras skyldigheter.
Det är en grundläggande princip och därför är det nödvändigt att medlemsstaterna inte kringgår sitt ansvar och inte försöker övervältra sådant som de själva eventuellt inte uppfyller till oss.
Gemenskapen skulle dock, tack vare att det ger ett mervärde, kunna bidra med t.ex. att stödja utvecklandet av bedömningsmetoder.
Vi är beredda att delvis godta ändringsförslag 20, men bara i den del där det föreslås en fortsatt utveckling av nämnda bedömningsmetoder.
Å andra sidan kan kommissionen inte stödja ändringsförslag som åter ifrågasätter målet med en balans mellan nya transportmedel och gemenskapens finansieringsinstrument.
Jag talar om ändringsförslag 9, 31, 33, 35-39, 45, 52 och 57.
När det gäller Galileo, kan man inte göra kostnads-nyttoanalyser varje år och ledamöterna känner redan till de analyser som gjorts av olika konsulter.
Jag hänvisar till dem.
Vi kan därför inte godta ändringsförslag 10.
Å andra sidan skulle kommissionen aldrig kunna hålla med om att innefatta en minskning av efterfrågan på transporter i målen för de transeuropeiska näten.
Jag beklagar, det är vare sig mitt ansvar, som transportkommissionär, eller de transeuropeiska nätens.
Dessutom har det aldrig någonstans, inte vid något europeiskt råd, sagts att det vi vill är att minska efterfrågan på transporter.
Det handlar inte om det.
Något annat är att inte sammankoppla den ökande efterfrågan med ekonomisk tillväxt.
Att uppnå det kommer att innebära ett stort steg framåt, och det arbetar vi med.
I ändringsförslag 12 och 34 går man utöver definitionen av ekologiskt hållbar transport som fastställdes av Europeiska rådet i Göteborg.
Å andra sidan ger många ändringsförslag om prioriteringar av gemenskapsåtgärder, i artikel 5, kommissionen vissa problem.
Därför avvisar kommissionen ändringsförslagen 13 och 49, 15, 21, 17, 27 och 18.
När det gäller fastställandet av vattenvägar håller jag med Peijs om vattenvägarnas betydelse och vi arbetar nu med mycket stora initiativ.
Ett av projekten handlar just om sammanlänkningen mellan Donausystemet och Rhen-Rhônesystemet.
Det finns ett litet problem eftersom det tyvärr inte finns några farbara floder i Europeiska unionens alla länder och inte heller i alla områden i Europeiska unionen.
Det skulle vara mycket mer genomförbart om det fanns farbara floder i hela Europeiska unionen.
Jag känner till något land, och jag känner det väldigt väl, där vi tyvärr inte har dessa floder.
Dessutom blir vi väldigt avundsjuka när vi ser dem i andra länder.
Inte bara för att de är så vackra utan också för de transportmöjligheter de ger.
Det är sant att vi har annat, men vi har inte de viktiga floderna.
Det jag vill säga er är att kommissionen stöder idén att innefatta? River Information Systems?, men vi kan inte lova att lägga fram en utvecklingsplan för dem, eftersom det när det gäller floder, till skillnad mot järnvägen, inte finns någon gemenskapsförordning för driftskompatibilitet.
Dock vill jag till Peijs säga att med grund i era förslag skall jag tillsammans med kommissionens tjänstemän fundera och vi får se om vi kan gå vidare också i dessa frågor, eftersom det vore intressant att göra det.
Jag kan alltså inte lova, jag vill se kostnads-vinstrelationen, de möjligheter som finns och om det är möjligt kommer jag i sinom tid att lägga fram ett förslag för att också söka en driftskompatibilitet i flodnavigeringssystemen.
Vi kan inte heller godta ändringsförslagen 25 och 26, eftersom vi inte ytterligare vill ändra kartorna för de föreslagna inre hamnarna.
Avslutningsvis vill jag säga att jag mycket väl förstår ändringsförslagen 29, 30 och 46 som syftar till att ta bort de projekt från de prioriterade projekten i bilaga 3 som efter 15 år ännu inte avslutats.
Jag förstår det mycket väl, och de har visst fog, men det finns ett problem.
Många gånger är dessa projekt av transeuropeiskt intresse.
De är igångsatta av kommissionen och medlemsstaterna accepterar dem, men visar väldigt litet intresse.
Jag vill inte ge exempel, men vi kommer alla på något.
Om den möjlighet fanns som dessa ändringsförslag ger skulle vissa stater använda den då ett projekt som är oerhört viktigt för unionen var av litet nationellt intresse.
En annan sak vore det om vi alltid talade om projekt av nationellt intresse.
En frist på 15 eller t.o.m.
10 år kunde då vara lämplig, men det är projekt av gemenskapsintresse, och jag insisterar på att många gånger är berörda staters intresse relativt.
Därför måste vi avvisa dessa ändringsförslag, samt ändringsförslagen 44 och 50 som på förhand bedömer innehållet i nästa revidering av riktlinjerna.
Avslutningsvis kan kommissionen inte godta ändringsförslagen 59 och 60, genom vilka man tar bort eller ändrar kartorna för de transeuropeiska näten som finns med i förslaget till beslut, eftersom dessa kartor används såväl av kommissionen som av medlemsstaterna.
Det är vad bl.a.
Sterck föreslagit och jag har hänvisat till det vid andra tillfällen.
På samma sätt kan ändringsförslagen 47 och 58 inte godtas, eftersom de kolliderar med rättfärdigandet av projekten i bilaga 3 eller med subsidiaritetsprincipen.
Jag vill svara på den fråga som ställts av Savary, om att fonderna är otillräckliga.
Ledamöter!
Jag anser att det är en reflektion att ta upp vid nästa långtidsbudget.
Visst är det så att vi här försöker koncentrera fonderna mer, men utan att öka tilldelningen av fonder.
Och med koncentreringen av fonder är det vi gör att erkänna att vi ger mer för projektens stora gemenskapsintresse.
Det är sant att vissa länder kan ha ett större intresse av ett konkret projekt.
En djupare reflektion anser jag skulle kunna leda oss till slutsatsen att man måste ge större anslag till de transeuropeiska näten, just för att främja skapandet av infrastruktur av gemenskapsintresse.
Till Watts, som tyvärr just har lämnat kammaren skulle jag vilja påminna att anledningen till att ett projekt är av gemenskapsintresse i huvudsak är för att påkalla uppmärksamhet i de länder där projektet genomförs.
Vår medfinansiering är enbart partiell.
Den är ett system för att uppmuntra de länder där projekten genomförs.
I slutändan är det kommittén för finansiering av de transeuropeiska näten som fastställer det konkreta projekt som väljs och ges subventioner.
I den finns alla länder med och fördelningen sker således på ett balanserat sätt och vågen tippar inte i något fall över till finansiering av ett konkret land utan det görs på ett balanserat sätt med beaktande av gemenskapsintresset.
Ledamöter!
Avslutningsvis vill jag tacka föredraganden för det utmärkta arbete som gjorts, och hela transportutskottet som med snabbhet och effektivitet arbetat med denna fråga.
Antagandet av texten, som jag hoppas blir utan förseningar, kommer att göra det möjligt att koncentrera gemenskapens insatser på de huvudsakliga frågor som vitboken tar upp, dvs. konsekvens i hela transportpolitiken.
Den kommer också, under goda omständigheter, att göra det möjligt att förbereda en andra revidering av riktlinjerna som jag hoppas kommissionen kommer att föreslå detta parlament 2004.
Det handlar om att fortsätta att arbeta med att koncentrera sig på de stora korridorerna, däribland sjöfarten, och att integrera de prioriterade projekten i de nya framtida medlemsstaterna i unionen.
