# ID: svediakorp-gov426017
# author: Bradbourn (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 893
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Tillåt mig att börja med att säga att de svårigheter som vi ställs inför vid behandlingen av detta betänkande utgör några av de viktigaste utmaningarna för att fullborda den inre marknaden.
Ända sedan lägesrapporten om transeuropeiska nät (TEN) offentliggjordes vid rådets möte i Cardiff 1998 har det funnits oro över att vissa medlemsstater inte har lyckats lägga fram projekt som är lämpliga för den typ av finansiering som omfattas.
Som föredragande har jag därför strävat efter att anlägga ett balanserat synsätt på översynen av TEN-riktlinjerna i fråga om alla de transportsätt som underlättar vårt kollektiva mål om en gemensam marknad.
För att vi skall kunna utveckla nätet så att det bäst passar företagens och konsumenternas behov, anser jag att det är nödvändigt att erbjuda en stor valfrihet som främjar konkurrensen, både inom en bestämd sektor och mellan de olika transportsätten.
Det gläder mig särskilt att se den ökade vikt som ges i detta betänkande till regionala flygplatser, som inte bara kommer att ge flygresemarknaden värdefull flexibilitet, utan även avsevärt minska överbelastningen av våra viktigaste storflygplatser, jämte de åtföljande problem som den orsakar för ekonomin och miljön.
På liknande sätt gläder det mig att se att större tonvikt läggs på närsjöfart, sjöfart inom Europa och på inre vattenvägar, på områden där sådana åtgärder är lämpliga.
I våra ansträngningar att främja en mångfald av transportsätt får vi dock inte glömma medlemsstaternas olika ekonomiska och sociala behov.
Ett synsätt av typen en-storlek-passar-alla kommer inte att fungera.
Olika länder har olika förhållanden att ta itu med demografiskt, geografiskt och ekonomiskt, och jag måste erkänna att jag är emot vissa av de delar av betänkandet som antogs i utskottet, vilka otillbörligt tycks gynna vissa transportsätt på bekostnad av andra.
Om ett visst transportslag visar sig vara det effektivaste alternativet för de europeiska medborgarnas bestämda behov, bör de inte förvägras sitt naturliga val genom åtgärder som har litet samband med deras speciella omständigheter.
I min egen valkrets i West Midlands i Förenade kungariket, till exempel, som utgör kärnan i mitt hemlands logistik-, distributions- och transportnät, har vi turen att ha två TEN-projekt som löper genom regionen: västkuststambanan och motorvägen M6, som förbinder stora delar av det brittiska motorvägssystemet.
Det ter sig för mig absurt, för att ta ett exempel, att kompromissa med den direkta konkurrensen mellan dessa två transportsätt när den ger konsumenten verklig valfrihet.
Begreppet verklig multimodalitet, som föreslås av kommissionen, bör uppmuntras, och omfatta sådana projekt som väg- och järnvägsförbindelser till flygplatser, men i en form som inte snedvrider marknaden.
Jag oroar mig dessutom för att det inte kommer att vara finansiellt eller ekonomiskt genomförbart med bara järnvägstransporter i vissa områden i unionen.
Jag är således rädd för att en alltför normativ lagstiftning kommer att diskriminera vissa medlemsstater i onödan.
Jag tror att de ändringsförslag som jag har lagt fram i plenum kommer att återställa en sund konkurrens och flexibilitet och därigenom göra det möjligt för medlemsstaterna att använda tillgänglig finansiering för det transportslag som bäst svarar mot deras särskilda omständigheter.
Jag anser att EU: s finansiering bör begränsas till en rad tekniskt och ekonomiskt genomförbara projekt som avser alla transportsätt och ger verkligt enhetliga spelregler.
Tyvärr är ett av de särdrag som verkligen verkar vara gemensamt för dessa projekt benägenheten att dra ut på tiden utan att omprövas om medlemsstaterna inte skjuter till ekonomiska resurser för att genomföra dem.
Utskottet för regionalpolitik, transport och turism har redan godtagit ett ändringsförslag om att sätta en tidsgräns på 15 år för projekten, och jag skulle vilja rekommendera kammaren detta ändringsförslag.
Jag kan inte nog betona att det, för att uppnå en långsiktig lönsamhet för de transeuropeiska näten, är absolut nödvändigt att vi först garanterar en sund styrning av och ekonomisk redbarhet för lämpliga projekt.
På liknande sätt har jag inte kunnat stödja ändringsförslag som lagts fram om att lägga ytterligare projekt till bilaga 3, mot bakgrund av tidigare erfarenheter, då följden i viss mening har blivit en löftesauktion.
Det är ologiskt att sprida finansieringen ännu tunnare när projekten redan nu inte håller sig till de ursprungligen överenskomna målen.
Av samma skäl är jag stolt över att kunna säga att jag har varit kompromisslös i min ståndpunkt i fråga om den finansiella granskning som jag anser att parlamentet är skyldigt att utföra.
När det gäller Galileosystemet, till exempel, vars slutgiltiga kostnad endast har beräknats på ett ungefär, föreslår jag att en ordentlig kostnadsanalys skall göras och att parlamentet skall informeras regelbundet om projektets framåtskridande.
För att avsluta upprepar jag min övertygelse om att det som behövs är ett balanserat synsätt på transporter i hela EU, inte ett som är inriktat på det som är på modet i dag.
Det rör sig här om ett mycket långsiktigt och kostsamt program, och Europas folk kommer inte att tacka oss om vi väljer att förvägra dem de valmöjligheter och den frihet i fråga om transporter som de med rätta förväntar sig.
Jag hoppas att kammaren kommer att kunna stödja detta betänkande.
