# ID: svediakorp-gov425971
# author: Korhola (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 804
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FI) Herr talman!
Miljöpolitiken inom Europeiska unionen är på många områden ambitiös och bra.
Det är dock nästan omöjligt att genomföra den utan våra egna medborgares stöd.
Ett förhandskrav för att vi skall få medborgarnas stöd är att vi har ett öppet miljöarbete.
Detta är syftet med det förslag till direktiv som behandlas i dag.
När behandlingen av förslaget inleddes för över ett år sedan konstaterade kommissionär Wallström att för att vi skall kunna åstadkomma sådana förhållanden som hållbar utveckling kräver, måste vi börja med att sätta vår nationella miljöpolitik i centrum.
På så sätt länkar Wallström alldeles riktigt detta direktiv till den långa och bokstavligen livsviktiga process som började i Rio 1992, sedan vilken det nästa vecka har förflutit tio år.
Den tionde principen i Rioförklaringen, vilken gäller miljö och utveckling, gäller medborgarnas deltagande och i verkställandet av denna princip utgör Århuskonventionen ett viktigt steg mot praxis.
Århuskonventionen har förutom av gemenskapen undertecknats av alla femton medlemsstater, men till en ratificering har gemenskapen inte kommit, eftersom gällande lagstiftning ännu inte är i enlighet med avtalet.
Det aktuella direktivet utgör den första pelaren i ratificeringen av Århuskonventionen.
Den andra pelaren gäller allmänhetens deltagande och parlamentet kan inom kort inleda den andra behandlingen, eftersom rådets gemensamma ståndpunkt äntligen kommer att meddelas vara inkommen i början av vår session i morgon.
Således har jag i dag till sekretariatet för utskottet för miljö, folkhälsa och miljöfrågor lämnat in förslaget till rekommendation som gäller den andra behandlingen av den andra pelaren.
Den tredje pelaren, som strävar mot en ratificering av Århuskonventionen, gäller ändringsansökan och förslaget därtill bereds som bäst av kommissionen.
Dessutom måste man granska stadgarna för gemenskapens organ så att de stämmer överens med Århuskonventionen.
Kommissionen har lovat att inom juni månad ge information om ytterligare nödvändiga åtgärder och närmare tidtabell för dem.
Förhoppningsvis kan kommissionen bekräfta detta i dag.
När jag sammanställde den rekommendation som behandlas i dag inför den andra behandlingen tog jag hänsyn till att parlamentet under den första behandlingen var ovanligt enigt och godkände alla framlagda ändringsförslag.
Sålunda upprepar rekommendationen till en andra behandling praktiskt taget allt som parlamentet godkänt i den första behandlingen, vilket ännu inte ingår i rådets gemensamma ståndpunkt.
Även rådet har givit en rad viktiga förslag värda att understödas, av vilka jag framför allt vill nämna rådets förslag till definition av en offentlig myndighet, vilken är en förbättrad formulering av parlamentets förslag, såsom även rådets formulering av punkten som gäller ändringsförslag.
Rådet föreslår även att historiska dokument, med andra ord dokument som har mottagits eller upprättats före direktivets ikraftträdande, enlig myndigheternas övervägande kan göras elektroniskt tillgängliga till exempel på Internet.
Jag rekommenderar även att man godkänner detta.
Rådet har å andra sidan inte beaktat parlamentets förslag om att förkorta myndigheternas svarstid från en månad till två veckor.
Rekommendationen innehåller ett kompromissförslag som är kopierat ur den rättsakt som berör tillgången till sådan information som handhas av gemenskapens institutioner, vilken godkändes efter första behandlingen av detta förslag till direktiv och grundar sig på artikel 255 i fördraget.
Sålunda föreslår kompromissen en svarstid på 15 arbetsdagar eller minst tre veckor, vilken grundad på välgrundade skäl kan förlängas till den dubbla.
Efter den första behandlingen uttryckte främst de brittiska kollegerna sin oro över hur det går för den kommersiella försäljningen av information som myndigheterna idkar.
Jag är övertygad om att vädertjänsterna och kartinformationen inte ens hör till detta direktivs tillämpningsområde, och även om de gjorde det skulle de skyddas av en noga övervägd lista av undantag.
Efter att ha hört om denna oro beslutade utskottet ändå att stryka den del som gällde avgifterna från den andra punkten i artikeln.
Jag anser att det var en förhastad gest och ser den inte som det bästa sättet att lösa situationen på.
För att rätta till situationen har De gröna, liberalerna och vänstergruppen tillsammans givit ändringsförslag 48 för att stärka den allmänna principen om avgiftsfrihet.
Ändringsförslaget innehåller i och för sig inget att klaga över.
Jag stöder det, men jag anser att det ursprungliga ändringsförslaget som utskottet förkastade var bättre.
Detta nya förslag lär inte heller framkalla jubel hos britterna.
Avsikten är att direktivet som gäller allmänhetens tillgång till miljöinformation skall verkställas före utgången av innevarande år.
Den andra behandlingen av den andra pelaren i Århuskonventionen kan troligtvis bekräftas ännu före parlamentets sommaruppehåll och med samma tidtabell ger kommissionen besked om tidtabellen för den tredje pelaren och övriga nödvändiga åtgärder.
Århuskonventionen har på detta sätt tagit många steg framåt mot ratificering och verkställande inom Europeiska unionen.
