# ID: svediakorp-gov425967
# author: Santini (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 512
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Lyckligtvis lär vi befinna oss i en andra behandling, där vi bara skall behöva förtydliga vissa ståndpunkter!
Snarare verkar det som om vi står inför en närmast komplett kursändring jämfört med det som gällde under den första behandlingen.
Korten har blandats på nytt, vilket har gjort det möjligt för olika grupper att ändra sina tidigare ståndpunkter, att modifiera och lägga fram kompromissförslag som uppriktigt sagt är ganska förvånande.
Nåväl, men vi måste knyta ihop säcken ovanifrån, som vi säger i mina trakter, och komma ihåg vad det egentligen är vi talar om.
Vi diskuterar ett förslag till direktiv som i enlighet med de tekniska framsteg som har skett men som även varit ganska förutsägbara skall modifiera och modernisera Europaparlamentets och rådets tidigare direktiv 97 / 66 - det från den 15 december 1997, alltså - som föreskriver bestämmelser om behandling av personuppgifter och skydd av privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation.
Jag upprepar de invändningar jag redan framfört i samband med den första behandlingen, om meningen och effektiviteten med bestämmelser som så detaljerat, alltför detaljerat, reglerar sektorn för elektronisk kommunikation och som därmed innebär ett alltför stort intrång i medborgarnas privatliv.
Jag anser fortfarande att de bestämmelser som finns för närvarande och som har stöd på europeisk nivå kan tillämpas för att uppnå samma mål och undvika risken av en överreglering, dvs. alltför detaljerade bestämmelser.
Det är nödvändigt att undvika att denna påstådda respekt för privatlivet skapar dubbla system och dubbla spår, som framför allt ger ett överdrivet skydd av medborgarnas privatliv och som inför alltför restriktiva normer för privatlivet, samtidigt som det i stället ger medlemsstaterna absolut frihet att ingripa när det gäller de egna behoven i just dessa medborgares privatliv, till exempel genom att tvinga på den som tillhandhåller elektroniska kommunikationstjänster närmast polisiära uppgifter.
Slutligen tror jag knappast att någon blir upprörd om jag säger att jag håller med föredraganden där han säger, i ändringsförslag 4, att cookies i grunden är godtagbara, nästan lagliga, instrument som gör det möjligt att bättre förstå navigationsmetoderna och som ger klar och uttömmande information, dvs. de gör så att den som surfar blir vaksammare.
Jag tror med andra ord inte på att surfaren är offer för cookies.
En annan sak är skickande av skräppost, där vi är helt försvarslösa.
De som tillgriper detta kan ingripa när och hur de vill och framför allt i den kvantitet och kvalitet som de själva vill.
Här tror jag inte det skulle vara lätt att utfärda ett direktiv som kan stödjas av alla.
Vi har försökt.
Om det vore möjligt - men jag vet att arbetsordningen inte medger detta - så borde vi anordna en tredje behandling.
Kanske skulle vi först då kunna hitta en gemensam ståndpunkt och komma överens, något som vi efter två behandlingar, i detta ögonblick, inser att vi inte har lyckats uppnå.
