# ID: svediakorp-gov425958
# author: Cappato (NI) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,024
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Låt mig först av allt tacka de över 17 000 personer som under bara ett par dagar har hört av sig så fort nyheten kom ut på Internet att vi ville inkludera en uttrycklig hänvisning till möjligheten att införa en skyldighet att bevara uppgifter, samtliga uppgifter - elektroniska meddelanden, telefonsamtal, Internet, SMS, mobiltelefoni - i ett instrument inom den första pelaren om harmonisering av den inre marknaden.
Femtio organisationer i Förenta staterna, American Civil Liberty Union och många andra har mobiliserats mot denna idé och detta förslag, som för oss förblir det allvarligaste och mest kontroversiella, en punkt som den folkliga och socialistiska kompromissen, som följer rådets uppmaningar, har velat och har beslutat införa i vårt direktiv, i strid mot den ståndpunkt som intogs vid första behandlingen i detta parlament och i strid mot den ståndpunkt och de åsikter som framförts av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Denna sena timme är inte särskild lämplig för en diskussion som är så viktig som denna och dessutom skulle det ha varit ett tecken på respekt om den person som i detta parlament har lagt fram dessa kompromissändringsförslag, i strid mot samtliga ståndpunkter som framförts i det utskott han tillhör, hade kommit hit för att förklara och övertyga oss om varför vi stackars fyra, fem eller sex som finns kvar i denna kammare, med våra grupper, med parlamentsledamöterna, skulle acceptera en kursändring på 180 grader jämfört med ståndpunkterna vid första behandlingen.
Vi är på väg mot en paradox: Ett direktiv om skydd för privatlivet blir ett direktiv som godkänns genom att vi gör hårt motstånd mot .... vad?
Icke önskade e-brev.
När det gäller detta - mina kolleger vet detta - har jag min åsikt klar, en åsikt som vissa inte delar.
Jag tror inte det är en lagstiftning om aktivt in- eller utträde, som kan hjälpa oss mot icke önskade, kommersiella e-postmeddelanden, och skickande av skräppost är redan förbjudet av fyra eller fem anledningar genom de redan befintliga direktiven.
Ett ytterligare förbud kommer med andra ord inte att förändra något när det gäller oförmågan att genomdriva de reglerna.
Men jag säger bara, framför allt till de kolleger som är övertygade om att det innebär en kraftig kränkning av privatlivet när någon skickar ett oönskat e-brev: hur kan just ni säga? ja? till införandet, mot alla rättsliga grunder - och jag uppmanar talmannen att även uppmärksamma detta, att kontrollera tillåtligheten för dessa ändringsförslag - av ytterligare en lag som säger: ja, detta är ett direktiv som avser att harmonisera den inre marknaden, i detta direktiv ger vi medlemsstaterna rätten - som de redan har, men om de redan har denna rätt, varför då ta upp den, varför införa den, varför lägga till den? - att bedriva ett allmänt uppgiftsbevarande, för att införa en allmänt bevarande av personuppgifter i elektroniska meddelanden?
Alla säger att vi inte skall göra detta.
Det säger företagen, på grund av kostnaderna - men, kan vi alltid säga, vem bryr sig om företagen - det säger de icke-statliga organisationerna, det säger organisationerna som ägnar sig åt friheten på nätet, det säger garanten för privatlivet, utifrån artikel 29, ordförande för gruppen av europeiska garanter, som hade intagit en positiv ståndpunkt - det var vi som följde honom, under den första behandlingen - om de garantier som krävdes för att över huvud taget införa några som helst undantag.
Men, nej!
Vi beslutade i stället, eller snarare det beslutades i stället av den folkliga / socialistiska kompromissen att allt detta skulle överges.
För att göra vad?
För att åstadkomma en kompromiss?
Nej, för att vi anammade samtliga de ståndpunkter som rådet föreslog.
Jag kan förstå de bevekelsegrunder man kan ha, det faktum att det spanska ordförandeskapet vill avsluta ärendet.
Jag kan föreställa mig att detta är vad vissa ledamöter av detta parlament skulle vilja.
Men jag förstår inte hur dessa bevekelsegrunder, enbart, har kunnat dra med sig, kan dra med sig, hela parlamentet.
Man har också sagt - och detta är verkligen det värsta som har sagts - inte i denna diskussion, för denna diskussion sker som sagt när besluten redan har fattats, utan i de tidigare diskussioner vi har haft, att ståndpunkterna var motsatta.
Det har inte förekommit någon diskussion som har kunnat övertyga, och den som föreslagit förändringarna har inte ens kommit hit för att försöka övertyga oss i kväll.
Man har talat om kampen mot terrorismen.
Behöver vi verkligen denna fras i ett instrument för harmonisering och avreglering av telekommunikationsbranschen för att bekämpa terrorismen?
Det är inte sant!
Det är en lögn.
Samtliga som har analyserat frågan är överens.
De framhåller att det som saknades efter den 11 september inte var uppgifter utan förmågan att analysera dessa uppgifter.
Just nu behöver vi just åtgärder mot brottsligheten som kan påverka vår förmåga att analysera uppgifter, och att införa ett generellt bevarande av uppgifter som omfattar samtliga medborgare går i rakt motsatt riktning, i riktning mot de misstag som har gjorts.
Därför vill jag - jag skäms nästan över att bli så upprörd, men jag tror att de kolleger som finns kvar förtjänar det - att vi fortfarande skall kunna ändra den ståndpunkt som intagits, och jag begär att åtminstone denna fras som inte har med saken att göra - det är en fras som hör hemma i tredje pelaren, en fras som har att göra med samarbete, rättsliga och inrikes frågor, införandet av möjligheten för medlemsstaterna att stifta lagar som kräver ett allmänt bevarande av uppgifter - att åtminstone denna kränkande fras skall tas bort ur vårt direktiv.
