# ID: svediakorp-gov425956
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,551
# sentences: 65
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar ledamöter, mina damer och herrar!
Först vill jag tacka de båda föredragandena, Fiori och Rodríguez, så hjärtligt för deras arbete, likaså utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, under ledning av ordförande Daul, för de omfattande inläggen i debatten om översynen efter halva tiden.
Jag tror att det i båda betänkandena i princip egentligen ställs frågan om hur den gemensamma jordbrukspolitiken skall se ut, som vi önskar oss för 2000-talet.
Svaret på denna frågar stimulerar till en bred diskussion om nya idéer.
Nya bra idéer är just det som vi behöver!
Jag tror att en sådan debatt måste baseras på två principer.
En framtida gemensam jordbrukspolitik måste i varje avseende vara hållbar - ekonomiskt, socialt och även ekologiskt.
Dessutom måste den motsvara samhällets krav och de utmaningar som ligger i tiden.
Men exakt vad är det som samhället förväntar sig?
Svaret på detta är inte nödvändigtvis så klart och enkelt som man instinktivt skulle kunna tro.
Inom jordbrukspolitiken måste man ta hänsyn till en mängd aspekter.
EU: s medborgare vet mycket väl att jordbruket i dag inte bara producerar livsmedel.
Av det skälet förväntar man sig att den skall fullgöra sina många uppgifter.
Det åligger alltså oss att stödja alla dessa funktioner.
När vi talar om samhällets intressen bör vi inte glömma bort att även jordbrukarna är en del av vårt samhälle, varför vi också måste beakta deras behov, om vi skall garantera ett socialt hållbart jordbruk.
Vi måste motsvara förväntningarna från samhället som helhet och samtidigt ta hänsyn till önskemålen från landsbygdens befolkning.
Jag har alltid sagt att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är en process.
Vi påbörjade denna process 1992, alltså för tio år sedan, och vi har möjlighet att i år vid översynen efter halva tiden fortsätta med den.
Denna översyn efter halva tiden kommer också att ge oss tillfälle att fastslå var vi skall anpassa GJP: s instrument för att bättre motsvara samhällets förväntningar.
Därför att om något går snett i en viss sektor måste vi handla nu och inte vänta till 2006, även om det vid toppmötet i Berlin inte uttryckligen gavs något uppdrag om omprövning.
Det gläder mig att man i Fioris betänkande ser på det på samma sätt.
Men vi vill i dessa analyser också ta hänsyn till de eventuella effekterna av Förenta staternas? jordbrukslag? och dessutom också ta med de analyser från det amerikanska Food and Agriculture Policy Research Institute, alltså FAPRI, som troligen kommer i början av juni.
Därför kommer vi att lägga fram vår översyn efter halva tiden den 10 juli.
Detta ger oss framför allt möjlighet att också ägna oss åt de påpekanden som ni har gjort i era betänkanden och i dag i kammaren.
Fioris betänkande innehåller en mängd konkreta idéer, som dock med tanke på de divergerande intressesfärerna i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling - och även i kammaren i sin helhet, antar jag - inte alltid är hundraprocentigt överensstämmande.
Exempelvis krävs å ena sidan ett system med direktstöd som inte får hänga samman med produktionen, och å andra sidan krävs på en rad områden en höjning av det produktionsrelaterade stödet.
Alla punkter måste naturligtvis diskuteras i detalj.
Men glöm inte bort att vi vid behandlingen av de sektorer, där man i Berlin inte beslutade om någon omprövning, alltså exempelvis socker, frukt, grönsaker, olivolja och liknande, först måste genomföra de erforderliga noggranna förarbetena.
Först därefter kan kommissionen komma med några eventuella förslag.
Vi kommer därför att lägga fram ett andra paket först nästa år.
I fråga om ris anser jag emellertid att vi inte bör vänta tills initiativet? Allt utom vapen? har fått full effekt.
I stället bör vi redan nu överväga hur vi skall reagera på de krav som är förknippade med det.
Det gläder mig att se att det i Fioris betänkande, trots att han ju primärt ägnar sig åt marknaderna, alltså den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare, erkänns att utvecklingen på landsbygden måste få en högre profil.
Därför anser jag att hänvisningarna till de ekologiska villkoren är mycket intressanta.
Trots att Förenta staternas? jordbrukslag? under tiden har antagits bör vi inte ge efter i våra ansträngningar att göra vår gemensamma jordbrukspolitik mer framtidsduglig, och detta inte bara för att den nya? jordbrukslagen? ändå starkt erinrar om beteendet när man predikar vatten för de andra och själv dricker vin.
Med denna politik vederlägger Förenta staterna allt det som man i många år har deklarerat med tanke på en handelsinriktad agenda.
Det är oacceptabelt, och ni kan vara säkra på att jag även i fortsättningen kommer att kritisera detta.
Men jag anser lika bestämt att Europeiska unionen inte kan förfara på samma sätt och lägga in någon jordbrukspolitisk backväxel.
Tvärtom!
Vi bör fortsätta på den hittillsvarande vägen för att stärka de mångfunktionella aspekterna i vår jordbrukspolitik.
Detta hjälper oss inte minst i WTO-sammanhang, där det amerikanska uppträdandet kritiseras starkt av de flesta WTO-deltagarna.
Därmed är jag framme vid Rodríguez Ramos betänkande.
Resolutionsförslaget överensstämmer till största delen med kommissionens bedömning, med tanke på den framtida inriktningen av landsbygdens utveckling och dess politiska roll.
I synnerhet tror jag att en ytterligare överföring av medel från den första till den andra pelaren är en viktig signal.
Med drygt 10 procent av jordbruksutgifterna från EUGFJ till förmån för den andra pelaren kan vi nämligen inte uppnå de höga mål som stats- och regeringscheferna beslutade om vid toppmötet i Göteborg i juli förra året.
Ändå bör den gemensamma jordbrukspolitiken bidra till en hållbar utveckling.
Det bör läggas större vikt vid att främja sunda, kvalitativt högvärdiga produkter, miljövänligare produktionsmetoder, förnybara råvaror och skydd av den biologiska mångfalden.
Därför håller jag också med om konstaterandet i Ramos betänkande att den första och andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken är enhetligt koncipierade och måste kompletteras.
Vilka effekter har Agenda 2000 fått på budgeten?
Vi har - det kan vi konstatera i dag - varje år använt cirka 2 miljarder euro mindre än vad som ursprungligen planerades.
Vi hanterar alltså skattebetalarnas pengar på ett mycket ansvarsfullt sätt, och därför har vi också med tanke på utvidgningen föreslagit att införandet av direktbidrag bör utsträckas över en 10-årig period, för att å ena sidan inte kräva för mycket av EU: s 15 medlemsstaters budget, och å andra sidan inte heller blockera omstruktureringsprocessen i kandidatländerna.
Men därigenom blir det också tydligt att jordbruksbudgeten, som budget för gemenskapens enda fullständiga politik på EU-nivå, inte kan vara någon guldgruva, som skall bekosta andra politikområden, i synnerhet inte när man samtidigt förväntar sig tjänster från jordbruket, som de aldrig kommer att få ersättning för via marknadspriset.
Tillåt mig att avslutningsvis ta upp ännu en punkt som går utöver översynen efter halva tiden, men som likaväl är viktig för framtiden, och som vi därför redan i dag måste tänka på när vi tillfrågas om hur vi vill fortsätta att utveckla den gemensamma jordbrukspolitiken.
På samma sätt som när det gäller den nya? jordbrukslagen? anser jag att denna sista tanke inte i tillräcklig utsträckning tagits med i de båda betänkandena.
Hur beredd jag än var att aktivt stödja initiativet? Allt utom vapen? till förmån för de fattigaste länderna i världen, eftersom vi hade mycket hjälp av det i Doha och även kommer att ha hjälp av det i fortsättningen, så måste jag ändå med tanke på överläggningarna mana till försiktighet när det gäller att tillämpa dessa principer på alla utvecklingsländer.
Jag vill inte ta upp alla aspekter, som jag kommer att tänka på, i denna diskussion.
Jag skall begränsa mig till två.
Om Europeiska unionen skall fortsätta att obegränsat öppna sina jordbruksmarknader för utvecklingsländerna, då måste vi först hitta mekanismer som förhindrar att multinationella koncerner övertalar jordbrukarna i utvecklingsländerna att överge sitt traditionella jordbruk till förmån för stora arealer med monokulturer av produkter som lämpar sig för export.
Därmed skulle man uppnå exakt motsatsen till det som Europaparlamentet krävt i många andra sammanhang.
Om dessutom genetiskt modifierade växter - till exempel i avsikt att bekämpa sjukdomar och förbättra livsmedelssituationen - odlas i utvecklingsländerna, då kan EU inte samtidigt avvisa import av dem bara för att de innehåller genetiskt modifierade organismer.
Att garantera livsmedelssäkerheten och livsmedelskvaliteten är av utslagsgivande betydelse för acceptansen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Dessa frågor måste därför också fördjupas avsevärt, om vi vill uppfylla våra konsumenters berättigade önskemål.
Jag vill även i översynen efter halva tiden trycka på detta.
Avslutningsvis vill jag emellertid än en gång tacka föredragandena så hjärtligt för deras stora ansträngningar att på ett övertygande sätt sammanställa de ändå mycket olika idéerna och intressena när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken.
(Applåder)
