# ID: svediakorp-gov425955
# author: McCartin (PPE-DE). - (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 459
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I likhet med många andra saker i den här världen så tror jag knappast att den gemensamma jordbrukspolitiken skulle få den form eller det utseende som den har för närvarande, om vi i dag hade möjlighet att skapa den från början.
När jag först blev ledamot av detta parlament var unionen mycket mindre än den är i dag.
Det fanns 9 länder med 20 miljoner jordbrukare.
I dag har unionen utvidgats betydligt och det finns bara 6 miljoner jordbrukare.
Så vi har inte lyckats uppfylla vårt ursprungliga mål att bevara befolkningen i landsbygdsområden.
Trots det har människorna i Europeiska unionen inte betraktat den gemensamma jordbrukspolitiken som ett stort misslyckande.
De medger att den har gett oss en säker tillgång på livsmedel.
De medger att livsmedlens kvalitet har förbättrats genom åren och, trots det faktum att det då och då kommer larmrapporter och att de alltid kommer att komma, så är konsumenterna i Europeiska unionen rätt så nöjda över att vi har gett dem en säker produkt.
Jag skulle vilja påpeka att medan vi lägger ned en relativt blygsam summa på någonting i storleksordningen 0,4 procent av unionens BNP på denna politik så får jordbrukarna, i till exempel Danmark och Förenade kungariket, i genomsnitt omkring 19 000 euro per capita, men om vi tittar längst ner på listan så får den halva miljonen småjordbrukare i Portugal 1 500 euro.
Så det är inte en socialt rättvis politik.
Irland ligger någonstans i mitten med 11 000 euro per capita.
Vi har inte lyckats skapa en situation med social rättvisa.
Trots det, och utöver det jag redan har sagt att vi har gjort, har vi även räddat många landsbygdsområden, många bostäder i städer, byar och samhällen har räddats av politiken.
Vi måste omskapa den på ett sätt som kommer att göra den mer socialt rättvis.
Vi får inte glömma bort att jordbruk för det första handlar om att producera livsmedel och vi måste säkerställa att livsmedlen är säkra.
För närvarande är det två saker som oroar jordbrukarna i Europa: det alltför betungande skrivbordsarbete de tvingas utföra och restriktionerna som tvingas på dem.
Livsmedel importeras från andra områden, till exempel burkmat, kyckling och andra saker, vars säkerhet de inte kan garantera och de är inte nöjda med det här.
Den tredje saken är att vi inte vet något om framtiden eftersom vi inte kan komma överens om ett avtal med amerikanerna.
Vi måste inrätta ett system som gör det möjligt att spåra livsmedel oavsett varifrån de kommer och vi måste komma överens med våra konkurrenter på världsmarknaderna.
