# ID: svediakorp-gov425941
# author: Fiori (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 973
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Det är tråkigt att kommissionären inte finns här hos oss, för jag skulle vilja inleda min redogörelse om detta initiativbetänkande, som jag är föredragande för, med att säga att klimatet som jag träffat på inom jordbrukssektorn är sannerligen betydligt vänskapligare än det som finns inom fiskerisektorn, att döma av diskussionerna tidigare i dag.
Den fråga som står i centrum för vårt initiativbetänkande är delrapporten om reformen av den gemensamma organisationen av marknaden inom ramen för Agenda 2000.
Vi går nu in i ett analysskede efter introduktionsfasen för den andra stora reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, en reform som under de senaste åren har fått mycket tydligare konnotationer än vad som var avsikten från dem som skrev under Berlinavtalet 1999.
Varför?
Jo, därför att det europeiska jordbruket för närvarande genomgår en av sina svåraste, mest komplicerade och känsliga förändringsfaser sedan den gemensamma jordbrukspolitiken tillkom.
Och de svårigheter som jordbruket genomgår - svårigheter som jordbrukarna själva klart ser eftersom de uppfattar den europeiska utvecklingen som en viktig utgångspunkt - har sedan återspeglats i arbetet på att utarbeta betänkandet, i diskussionen i utskottet och i svårigheterna att utarbeta ett betänkande som får ett brett stöd.
Det finns i själva verket två huvudlinjer när det gäller detta initiativbetänkande: Å ena sidan har vi dem som vill bevara det nuvarande ramverket för den gemensamma jordbrukspolitiken och som är närmast fientliga till tanken på varje förändring som skulle kunna medföra en ändring av målen och principerna i den gemensamma jordbrukspolitik som vi har haft hittills.
Å andra sidan har vi dem som kräver kraftfulla ingripanden, ingripanden som skulle innebära en radikal förändring av det nuvarande regelverket, för att bemöta krisen i vissa sektorer, för att ta hänsyn till den utvidgning österut som för närvarande förhandlas med Europeiska unionen, för att ta hänsyn till förhandlingarna inom ramen för WTO och framför allt för att ta hänsyn till kravet att skapa en marknadsorientering, men även ett produktionssystem som över tid garanterar att jordbrukarna kan behålla acceptabla inkomster, något som tydligt påpekats av jordbrukarna själva.
Det är med andra ord en het fråga som vi tar upp.
McSharry-reformen och Agenda 2000 garanterade - så var det skrivet - att jordbrukarnas inkomstnivåer skulle bevaras och stödjas.
I många europeiska länder går detta inte att påvisa eller att verifiera.
Hittills har vi för övrigt inte förfogat över ett analysinstrument som ger oss precisa uppgifter om hur producenternas inkomster utvecklas och som skulle göra det möjligt att bedöma effekterna av Agenda 2000, även när det gäller inkomsterna.
Många olika synpunkter, många idéer har konfronterats med varandra, och jag skulle vilja kommentera några av dem, för jag har lagt fram en serie ändringsförslag som varit utsatta för en lång diskussion, en lång konfrontation.
För det första: Vi insisterar på ett bidragssystem som är direkt och som är fristående från produktionen.
Detta är naturligtvis rätt metod för att möta den omformning som är på gång inom jordbrukssektorn, men metoden skall även ställas i relation till nivån för existensminimum när det gäller de små jordbrukens avkastning.
Detta är uppgifter som vi ännu inte förfogar över, men framför allt får vi inte ens tänka tanken att jordbruksföretagens intäkter enbart skulle vara beroende av offentliga insatser.
För det andra: Det finns två instrument som vi diskuterat en längre tid.
Modulering och degressivitet.
Moduleringen har hittills varit frivillig.
I de medlemsstater där den tillämpats har den inte gett de resultat man hade kunnat förvänta sig.
Jag inser att moduleringen är ett system för att överföra resurser och medel på ett fullständigt korrekt sätt.
Överföringen, som den nu är utformad, från frivillighet till obligatorium, är ett arbetsinstrument, men kopplad till en mekanism som varken medger revidering eller analys av den formel som vi har utarbetat i initiativbetänkandet, så kan jag tänka mig att, å ena sidan, det skulle kunna skapa allvarliga problem när det gäller inkomsterna för jordbruksföretagen och, å den andra, att detta är något som måste analyseras med stor noggrannhet.
Låt mig ta som exempel en stor jordbruksnation som Frankrike.
För bara ett par dagar sedan meddelade jordbruksministern att det när det gäller moduleringssystemet, som upprättats och genomförts under de senaste två åren, har uppkommit ett överskott på 300 miljoner euro som stannat kvar i offentlig förvaltning och som inte förts över till jordbruksföretagen.
Om vi sedan förenar modulering med degressivitet, så hamnar vi i ett läge, som visats av vissa ekonometriska modeller, inför fallande inkomster för jordbruksföretagen som för en genomsnittlig gård på hundra hektar skulle kunna uppgå till nästan 30 procent.
Detta är med andra ord något som vi måste vara mycket uppmärksamma på!
Låt mig avsluta med en annan fråga.
Jag har blivit anklagad för att inte ha utnyttjat den multifunktionella idén i mitt initiativbetänkande.
Men mitt uppdrag var att utarbeta ett initiativbetänkande som var fast förankrat i den första pelaren.
Aspekterna som har att göra med omformningen av utvecklingsscenariot har tagits upp i betänkandet från Ramos, som jag känner sympati för, som jag röstade för och som jag helt och fullt stöder.
Men i samband med ett betänkande som det som utarbetats av Ramos om landsbygdens utveckling får vi emellertid inte glömma att jordbruk är företagande, det är ekonomi, det behöver en första pelare som medger en strategisk position för Europa jämfört med de stora internationella commodities, framför allt efter beslutet från den amerikanska regeringen när det gäller deras? jordbrukslag?.
(Applåder)
