# ID: svediakorp-gov425928
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,282
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill tacka kammaren för att jag får tillfälle att tala vid denna tidpunkt i debatten, då jag måste resa till Rom för att delta i inledningen av en genomförbarhetsundersökning om den yttre gränsvakten.
Låt oss säga att jag får lov att tala därför att jag måste ge mig av till fronten.
De fem initiativ som lagts fram av medlemsstaterna berör olika områden men handlar alla om polissamarbete.
Jag börjar med de initiativ som berör Europol.
Det första, som Belgien tagit initiativ till, syftar till att justera grundlöner och tillägg för Europols personal.
Det är en formalitet eftersom det följer av tillämpningen av Europolförordningen och kommissionen har ingenting emot ett sådant initiativ.
När det gäller det andra initiativet från Belgien och Spanien om en rådsakt om utarbetande av ett protokoll om ändring av Europolkonventionen, är det ett betydelsefull steg för att tillämpa bestämmelserna om Europol som de anges i artikel 30.2 i fördraget om Europeiska unionen, som, vilket ni känner till, föreskriver Europols deltagande i gemensamma grupper och möjligheten att anmoda medlemsstaterna att genomföra och samordna utredningar.
Det är även en direkt uppföljning av slutsatserna 43 och 45 från Tammerfors i denna fråga.
Därför gläder det kommissionen att rådet (rättsliga och inrikes frågor) vid sitt sammanträde sistlidna april nådde en politisk överenskommelse om denna del av initiativet medan man väntade på parlamentets yttrande.
Beträffande den del av initiativet som gäller förenkling av förfarandet för ändring av Europolkonventionen, överväger rådet för närvarande två olika alternativ.
Det är kommissionens fasta övertygelse, och här följer jag Deprez argument, att Europolkonventionen bör ersättas med ett rådsbeslut i enlighet med artikel 34.2 c i Fördraget om Europeiska unionen.
På denna punkt är kommissionen fullständigt överens med Europaparlamentets förslag till rekommendation till rådet om Europols framtida utveckling och fullständiga integration i Europeiska unionens institutionella system, som det framläggs i betänkandet av Deprez.
Ett rådsbeslut kommer inte bara att göra det möjligt att ändra artiklar genom ett förenklat förfarande, utan även att anta genomförandeåtgärder med kvalificerad majoritet i enlighet med artikel 34.2.
Om Europol skulle ha bildats i dag, skulle det troligen grunda sig på ett rådsbeslut, då detta är det moderna rättsliga instrumentet.
Dessutom skulle den rättsliga grunden för Europol då stämma överens med den som valts för Eurojust.
Ett rådsbeslut skulle slutligen innebära att EG-domstolens roll bringas i överensstämmelse med vad som anges i Amsterdamfördraget.
Jag kommer nu att kommentera förslaget till rekommendation.
Vi är fullständigt överens med rekommendation 6 om samarbete med Eurojust och OLAF och i det närmaste med rekommendation 4 om demokratisk kontroll.
När det gäller den senare gläder det mig att parlamentet instämmer i det som kommissionen föreslog i det meddelande om demokratisk kontroll av Europol som vi har tagit initiativ till.
Vi har vissa betänkligheter beträffande förslaget att företrädare för parlamentet skall ingå i Europols styrelse.
Jag tror att det finns andra former för parlamentarisk kontroll som bättre passar Europols speciella karaktär.
Beträffande rekommendation 2 om budgeten, anser kommissionen, vilket den har förklarat i det meddelande jag nämnde tidigare, att frågan om gemenskapsfinansiering bör avgöras mot bakgrund av Europols möjliga framtida operativa befogenheter.
När det gäller rekommendation 3, uppgifter, kan vi instämma med allt förutom de två första punkterna: deltagande i gemensamma grupper och möjligheten för medlemsstater att begära att utredningar skall inledas.
Sett från kommissionens sida är de två senare punkterna överflödiga eftersom rådet nådde en politisk överenskommelse om dem sistlidna april.
När det gäller de tre initiativ som lagts fram av det spanska ordförandeskapet skulle jag vilja ge uttryck åt kommissionens tacksamhet gentemot det spanska ordförandeskapet för att man har placerat denna fråga på dagordningen, då de svarar mot ett verkligt behov av bättre polissamarbete i Europeiska unionen.
Beträffande polisiära studier har kommissionen vid flera tillfällen understrukit sitt intresse för att främja samarbetet på ett område där kunskaperna på europeisk nivå ofta är otillräckliga.
Samtidigt har vi emellertid varnat för ett mångfaldigande av nätverk, då det kan vara svårt att få dem att fungera om vi skall döma av erfarenheterna med Europeiska polisakademin.
Kommissionen har därför talat för en mera pragmatisk lösning och föreslagit en ändring av rådets beslut av den 22 december 2000, som inrättade Europeiska polisakademin, så att institut för polisiära studier i medlemsstaterna tillåts delta som fullvärdiga medlemmar i Europeiska polisakademins nätverk, förutsatt att de är åtskilda från institutioner för utbildning av poliser.
Det gläder mig att detta förslag, som i huvudsak överensstämmer med Sousa Pintos förslag, har väckt gensvar i ett antal medlemsstater och nu tycks vara det alternativ som står högst i kurs i rådet.
Beträffande initiativet till ett rådsbeslut om inrättande av ett nätverk med kontaktpunkter för nationella myndigheter med ansvar för privat säkerhet, så instämmer kommissionen i att tillväxten för den privata säkerhetssektorn i våra länder såväl som i kandidatländerna motiverar en allmän politisk diskussion om ansvarsfördelningen mellan de offentliga myndigheterna och den privata sektorn när det gäller att erbjuda våra medborgare säkerhet.
Lika mycket som vi önskar se en allvarlig politisk diskussion om denna fråga på Europeiska unionens nivå måste vi dock fullt ut respektera den behörighetsfördelning som har lagts fast av fördragen.
Kommissionen har vid flera tillfällen påpekat att även om den skulle vara positiv till upprättandet av kontakter mellan myndigheter med ansvar för privat säkerhet i medlemsstaterna, måste det framhållas att enligt EG-domstolens expertis är privat säkerhet en tjänst som vilken annan tjänst.
Som sådan faller den, som Cerdeira Morterero nyss framhöll, under Europeiska gemenskapens ansvarsområde, och att skapa ett nätverk på grundval av Avdelning 6 skulle stå i strid med artikel 47 i Fördraget om Europeiska unionen, som säger att? ingen bestämmelse i det här fördraget [skall] inverka på fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna eller på senare fördrag och rättsakter om ändring eller komplettering av de fördragen?.
Kommissionen har därför vidtagit nödvändiga åtgärder för att, inom ramen för den första pelaren, gå vidare med en undersökning av behovet av gemensamma åtgärder för att reglera privata leverantörers tillhandahållande av säkerhetstjänster inom Europeiska unionen.
Kommissionen skulle dessutom vilja upprepa sitt argument om det olämpliga i att skapa ännu ett nätverk med de konsekvenser detta skulle medföra för förvaltning och budget.
Till sist, beträffande förslaget att inrätta ett nätverk för skydd av offentliga personer, välkomnar kommissionen detta initiativ som pekar på ett område där behovet av förstärkt samarbete inom Europeiska unionen har blivit uppenbart.
Även om vi måste ifrågasätta det lämpliga i att skapa ännu ett nätverk, förefaller det uppenbart att detta initiativ svarar mot ett reellt behov, vilket har bekräftats av experter på området.
En viktig sak som påpekades av föredraganden, Stockton, och som kommissionen instämmer i, är att nätverket inte bör ha befogenhet att harmonisera medlemsstaters lagstiftning och förordningar.
Nätverket bör inte ha någon beslutsmakt, utan skall enbart fungera som ett rådgivande organ och inte påverka budgeten.
Det finns bara ett förbehåll i kommissionens stöd för detta initiativ och det är kopplat till frågan om kommissionens deltagande i nätverket: vi bör vara mer delaktiga.
Avslutningsvis vill jag tacka föredraganden, Stockton, vars arbete är ett värdefullt bidrag till detta initiativ när det gäller dess rättsliga grund, men även när det gäller det mervärde detta nätverk kommer att tillföra polissamarbetet.
