# ID: svediakorp-gov425926
# author: Deprez (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,067
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, kära kolleger!
Jag vill först av allt lugna er med att jag inte kommer att behöva de tio minuter som man tvingat på mig.
Herr talman!
De två betänkanden jag har äran att lägga fram i dag för kammaren är mycket olika till sin art och omfattning, även om de gäller samma fråga, nämligen Europol, vilket som alla vet är den Europeiska polisbyrån.
Det första betänkandet handlar om Belgiens initiativ om justering av grundlöner för Europols personal.
Det har en mycket begränsad omfattning och kräver uppenbarligen inga långa kommentarer.
Jag föreslår helt enkelt formellt parlamentet att av två grundläggande orsaker avvisa initiativet.
För det första förstår jag inte, och jag hoppas att parlamentet kommer att hålla med mig, varför Europols personal skall beviljas en höjning med 5,2 procent för perioden juli 2001 till juli 2002, medan Europeiska unionens tjänstemän som är anställda i samma stad i Nederländerna, nämligen Haag, bara får sina löner och tillägg höjda med 4,3 procent under samma period.
Vi har inte fått någon seriös och trovärdig motivering till denna ökning.
För det andra är det i mina ögon inkonsekvent och oacceptabelt att rådet samråder med Europaparlamentet i en sådan rutinfråga när man systematiskt vägrar att göra det när det gäller Europols budget, trots att båda besluten sorterar under förfarandet i avsnitt VI i fördraget om Europeiska unionen och alltså kräver samråd med Europaparlamentet.
Det är därför utan tvekan och utan skrupler som jag föreslår att initiativet skall avvisas.
Det andra betänkandet däremot, herr talman, kära kolleger, är av en helt annan omfattning.
Det handlar om ett initiativ från Belgien och Spanien där man dessutom föreslår en nödvändig anpassning av Europols uppdrag, ett nytt system för att ändra Europolkonventionen.
I dagsläget är Europol som ni vet, kära kolleger, en institution som sorterar under det rent mellanstatliga samarbetet.
Det innebär att alla ändringar av Europolkonventionen, oavsett hur viktiga eller brådskande de är, måste ratificeras av alla medlemsstater i enlighet med kraven i respektive konstitutionella regler.
Det innebär exempelvis att det krävdes inte mindre än tre långa år för att ratificera Europolkonventionen.
Det är självfallet, herr talman, kära kolleger, ett förfarande som är alltför långt, alltför långsamt och fullständigt olämpligt om man vill ge Europol möjlighet att snabbt reagera på det stora antalet former av omfattande och föränderlig brottslighet som förekommer.
Genom att föreslå att ändringar i Europolkonventionen hädanefter skall antas av rådet, förefaller initiativet från Belgien och Spanien innebära ett steg i rätt riktning.
Egentligen anser jag och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att initiativet innehåller tre stora brister:
1.
Man bibehåller Europol inom ramen för det enkla mellanstatliga samarbetet, i motsats till alla krav som rests vid ett flertal tillfällen av vårt parlament och trots att Europeiska rådet vid praktiskt taget alla möten ger ett allt större antal uppdrag till Europol, något som gagnar hela unionen,
2.
Beslutet riskerar att, efter utvidgningen, leda till överdriven långsamhet eller till och med till att beslutsprocessen fullständigt blockeras, eftersom konventionen innebär och fortsätter att innebära att alla beslut i rådet om Europol skall fattas enhälligt.
Jag frågar mina kolleger hur de tror att man med 27 medlemmar skall kunna komma överens enhälligt om operativa polisbeslut när vi samtidigt i Europa har en omfattande och ökande brottslighet inom vissa områden,
3.
Beslutet bekräftar Europaparlamentets rent marginella roll i allt som gäller Europol, och fråntar samtidigt Europaparlamentet rättsliga möjligheter och den institutionella ram som skulle göra det möjligt att i framtiden utöva en verklig demokratisk kontroll.
Kom inte med invändningen att det tack vare konventionen för närvarande utövas en viss demokratisk kontroll över Europol via de nationella parlamenten.
Alla som känner till hur Europol fungerar, och hur de nationella parlamenten arbetar, vet mycket väl att det för närvarande inte utövas någon verkligt seriös demokratisk kontroll över Europol.
Rådets val som består i att föreslå ett system behäftat med allvarliga brister, som jag just nämnt, är desto mer oförklarligt, herr talman, kära kolleger, som det i fördraget finns en alternativ väg som skulle göra det möjligt att på ett enkelt sätt lösa de problem jag just tagit upp.
Det räcker egentligen med att använda den formella bestämmelsen i artikel 34.2 c i fördraget om Europeiska unionen, vilken gör det möjligt att helt enkelt ersätta Europolkonventionen med ett beslut från rådet.
Om denna bestämmelse tillämpas leder det direkt till att Europol införlivas i den tredje pelaren och därmed i gemenskapsrättssystemet, vilket på kort sikt skulle innebära tre avsevärda fördelar:
1.
Förbättrad operativ kapacitet för Europol, med tanke på att enligt artikel 34 i fördraget skall alla beslut i rådet om Europol fattas med majoritet, utan någon möjlighet till undantag,
2.
Förbättrad möjlighet för parlamentet att utöva parlamentarisk kontroll över Europol, eftersom Europaparlamentet enligt artikel 39 i fördraget bör konsulteras när det gäller alla tillämpningsåtgärder som fastställs av rådet, och parlamentet skulle dessutom ha möjlighet att vända sig till EG-domstolen om dessa rättigheter inte respekteras,
3.
Automatisk tillämpning av reglerna om EG-domstolens behörighet på alla beslut i rådet som fattas på grundval av artikel 34, vilket vårt parlament hela tiden har krävt.
Det är i enlighet med dessa argument, herr talman, kära kolleger, som jag ber vår kammare att avvisa initiativet från Belgien och Spanien på grund av operativ och demokratisk otillräcklighet - det är en dålig dag för Spanien - och i stället godkänna förslaget till rekommendation som syftar till att omvandla Europolkonventionen till ett beslut från rådet och på så sätt införliva den i Europeiska unionens institutionella system.
Jag vill för min kollega Frassoni uttryckligen understryka att för min del innebär denna åtgärd bara en övergångsfas, helst kort, innan en fullständig överföring till gemenskapsnivå sker, dvs. innan fördragen slås samman och den förlamande och ålderdomliga distinktionen mellan de tre pelarna avskaffas.
Jag hoppas att konventet på detta område kommer att kunna leva upp till historiens utmaningar och medborgarnas förväntningar.
