# ID: svediakorp-gov425924
# author: Stockton (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 629
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Detta är ett tredje och, anser jag, även något onödiga förslag som har kommit från Spanien.
Det söker institutionalisera skydd av offentliga personer.
Skydd av offentliga personer är definitionsmässigt något som bör arrangeras mellan medlemsstaterna, eller med andra stater, och när det gäller besökare, mellan det besökande landet och värdlandet.
Jag finner det även lite märkligt att det endast grundar sig på Artikel 29 i fördraget om Europeiska unionen, när det förefaller mig som att både artiklarna 30.1 och 34.2 c bör läggas till.
Här finns emellertid embryot till en god idé.
Så jag har tagit förslaget och ändrat det så att det skall underlätta samarbete mellan nationella underrättelsetjänster, polismyndigheter och säkerhetstjänster, utan att man inrättar en byråkratisk institution och utan nya utgifter.
Ett av de problem som jag till en början hade med förslaget var att det föreföll som att man försökte kodifiera eller skapa en tariff för skydd.
En person som ni, herr talman, som har en oerhört stor betydelse för Europeiska unionens angelägenheter, skulle således utan tvivel förses med två bepansrade bilar fyllda till bristningsgränsen med beväpnade poliser, medan en mindre betydelsefull parlamentsledamot som jag själv skulle få skatta sig lycklig om han fick se en polisman gå förbi hans hus en gång varannan dag.
Det slog mig att detta är en något märklig uppfattning, om inte annat så därför att det skulle ge någon som planerade ett mord en perfekt vägledning i fråga om vilket skydd han kunde vänta sig.
Därför tog jag bort allt det.
Kärnpunkten kvarstår emellertid och vad jag har lagt till är att det bör finnas ett samarbete och någon form av harmonisering, inte bara av det skydd som lämnas, utan av reaktionen om en sådan tragedi skulle inträffa eller ett försök genomföras.
Det finns ett antal institutioner, från SAS i Förenade kungariket till de tyska gränsvakterna, den utmärkta militärpolisen i Spanien och Italien och andra länder, som alltsedan de tragiska händelserna under Münchenolympiaden har förvärvat stor sakkunskap om hur de bör reagera om något händer.
Jag ansåg att det var rena vanvettet att utelämna frågan om hur man skall reagera.
När det gäller frågan om utbyte av information anser jag att information endast bör delges de som behöver få kännedom om den, och att den framförallt bör undanhållas politiker, byråkrater och de skyddade personerna själva, eftersom operativ säkerhet måste gå före allt annat på detta område.
Det bör inte heller finnas några extra nivåer för beslutsfattande som kan utgöra hinder för den operativa effektiviteten, Mot bakgrund av hur lång tid det ibland tar innan samtliga unionens institutioner kommer fram till ett beslut, hoppas jag att blotta tanken på ytterligare en nivå mellan ett mordförsök mot er, herr talman, och polismannens reaktion, som med nödvändighet skulle passera genom flera utskott, skall sända kalla kårar längs er ryggrad.
Till sist, det andra viktiga tillägget som jag har gjort är att varje utbyte av information måste stå i överensstämmelse med principerna i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Detta är ett område där utbyte av information skulle avse kända hot, kända misstänkta men där vi, inte desto mindre, måste vara absolut säkra på att grundläggande rättigheter respekteras.
Efter att ha sagt det hoppas jag att det skall göra tillräckligt intryck på kammaren att få veta att mina ändringsförslag var de enda som lades fram i utskottet.
De antogs enhälligt, utan några röster emot, vilket jag inser torde vara en sällsynt om än inte unik händelse.
