# ID: svediakorp-gov425922
# author: Cerdeira Morterero (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 893
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Polisväsendet är en av de grundläggande funktionerna i de moderna staterna.
En av polisväsendets viktigaste uppgifter är att garantera medborgarnas säkerhet, vilket är en grundläggande förutsättning för en samlevnad i frihet.
Emellertid har den avsevärda utvecklingen av olika verksamheter i de samtida samhällena genererat nya behov av tjänster på området för bevakning och skydd av personer och egendom, som tillhandahålls av privaträttsliga, fysiska eller juridiska personer och medlemsstaterna har varit tvungna att reagera för att funktionellt integrera den privata säkerhetsverksamheten i statens exklusiva befogenhet på säkerhetsområdet, eftersom den privata säkerhetsverksamheten skall ses som en kompletterande och underordnad verksamhet i förhållande till den offentliga säkerhetstjänsten.
Europeiska unionens medlemsstater har successivt antagit olika rättsliga bestämmelser i syfte att inrätta administrativa kontroller och dessa bestämmelser skiljer sig från en stat till en annan.
Medlemsstaterna måste garantera frihet, säkerhet och rättvisa.
Det är staterna som skall garantera sina medborgares säkerhet.
För att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa måste den privata säkerhetsverksamheten i Europeiska unionen harmoniseras.
Detta är dock ingen lätt fråga.
De undersökningar som har utarbetats på det här området visar klart och tydligt på att det finns en rad svårigheter för att kunna slutföra den här processen.
För det första beror detta på att det finns stora skillnader mellan de nationella lagstiftningarna på området.
För det andra finns det stora juridiska skillnader mellan unionens medlemsstater, vilket leder till att rätten att fritt tillhandahålla tjänster begränsas eller förhindras inom den privata säkerhetssektorn.
För det tredje är det nödvändigt att harmonisera de viktigaste aspekterna i de olika nationella lagstiftningarna för sektorn.
Det är dessa problem som ligger till grund för behovet att harmonisera Europeiska unionens medlemsstaters lagstiftningar för den privata säkerhetssektorn för att på så vis garantera fri rörlighet för tjänster i ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa.
När detta är sagt anser jag det vara min plikt att be kammaren att den stöder betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inre frågor vid morgondagens omröstning.
I betänkandet begär vi att rådet skall dra tillbaka detta initiativ, inte på grund av att det inte är lämpligt, utan för att den rättsliga form som valts är beslutsformen och på grund av att den rättsliga grund som det nuvarande ordförandeskapet har valt för att reglera det område som initiativet handlar om, nämligen artikel 29a och artikel 30.1 i Maastrichtfördraget.
Det är således av grundläggande vikt att - och detta har såväl parlamentets utskott för rättsliga frågor och den inre marknaden som jag själv i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter förklarat - fastställa om det område som skall regleras genom det initiativ som har lagts fram av Spanien faller inom gemenskapens eller unionens behörighetsområde.
I det här sammanhanget är det lämpligt att betona att EG-domstolen i tre domar har fällt Spanien, Belgien och Italien för att ha bibehållit vissa villkor för utövandet av verksamhet på området för privat säkerhet i sin lagstiftning, vilka bröt mot principen om icke-diskriminering i Fördraget om Europeiska unionen.
Ärade ledamöter!
Jag är emot att tillhandahållandet av privata säkerhetstjänster skall ingå i de offentliga tjänsterna och även EG-domstolen motsätter sig detta.
Således är inte det undantag för offentliga tjänster som föreskrivs i artikel 39.4 i EG-fördraget tillämpligt när det gäller den fria rörligheten för arbetstagare.
Jag anser inte heller att privat säkerhetsverksamhet kan betraktas som utövande av offentlig makt.
När personer som är anställda i privata säkerhetsföretag agerar för att bistå de allmänna säkerhetstjänsterna, kan sådan verksamhet enligt domstolen inte anses vara stödfunktioner.
Jag vill även betona att den privata säkerhetssektorn - och så har EG-domstolen bedömt det - är en ekonomisk sektor och följaktligen är de rättsliga bestämmelser som reglerar denna verksamhet i medlemsstaterna underställda de åtgärder som fastställts av gemenskapen med målet att inrätta en inre marknad utan gränser inom Europeiska unionens territorium.
Jag vill även nämna att gemenskapen hittills inte har antagit något direktiv för att reglera privat säkerhetsverksamhet.
Detta betyder dock inte att det inte är lagligt möjligt att harmonisera sektorn, eftersom EG-domstolen anser att denna verksamhet är av ekonomisk art.
Som föredragande anser jag att antagandet av detta initiativ till beslut skulle innebära en överträdelse av artikel 47 i Maastrichtfördraget enligt vilket unionen är skyldig att respektera gemenskapens befogenheter att agera på vissa områden där gemenskapen har tilldelats behörighet enligt EG-fördraget, vilket förhindrar unionen att lagstifta på det området.
Av ovanstående skäl anser jag att initiativets innehåll som är angeläget och av stort intresse, skall omprövas och att rådet i enlighet med artikel 208 i EG-fördraget bör uppmana kommissionen att utreda behoven av en gemensam åtgärd på området för fysiska eller juridiska personers tillhandahållande av privata säkerhetstjänster och, om så krävs, föreslå att nödvändiga bestämmelser antas.
Av dessa skäl, herr talman, föreslår jag att Spaniens initiativ förkastas, eftersom det inte är lagligt möjligt att med utgångspunkt i den tredje pelaren, som regleras av Maastrichtfördraget, reglera områden som faller inom tillämpningsområdet för EG-fördragets första pelare.
Att göra detta skulle bland annat innebära att man bryter mot artikel 47 i Maastrichtfördraget.
(Applåder)
