# ID: svediakorp-gov425906
# author: Monti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,865
# sentences: 79
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Detta förslag till förordning är resultatet av en lång och grundlig analys av situationen inom bilindustrin.
I sin utvärdering i november 2000 drog kommissionen den slutsatsen att det nuvarande systemet inte gett de resultat som det var avsett att ge och att det därför inte kunde bekräftas i sin nuvarande utformning.
De viktigaste målen för det framtida systemet är med andra ord tydliga: Framför allt att främja konsumenternas intressen och att öka konkurrensen, inte bara i samband med försäljningen av nya bilar utan även när det gäller reparationer och underhåll.
Förslaget till förordning avser dessutom att garantera att den inre marknaden fungerar när det gäller nya bilar.
Ärade parlamentsledamöter!
Det är oacceptabelt att bilen, själva symbolen för rörlighet, fortfarande hör till de varor som är minst rörliga på den inre marknaden.
Tidigare har kommissionen varit tvungen att döma ut böter för de biltillverkare som förhindrat parallellhandel.
Dessa konkreta fall visar hur konsumenterna berövats en förmån, rätten att köpa bilar där de vill.
Därför vill jag understryka att kommissionens mål inte är att harmonisera priserna utan har den mer grundläggande målsättningen att garantera den inre marknadens funktion och framför allt att göra det möjligt för konsumenterna att köpa sina bilar, direkt eller indirekt, där det är mest praktiskt.
Även de oberoende återförsäljarna och serviceverkstäderna kan dra fördel av det nya regelverket eftersom det förstärker deras ekonomiska självständighet och ger dem nya kommersiella möjligheter.
Reaktionerna på kommissionens förslag till förordning från konsumentföreningar, bilägare och tillverkare av reservdelar samt från de oberoende verkstäderna har varit mycket positiva.
De anser att en reform av denna typ helt klart ligger i de europeiska konsumenternas intresse.
En del reaktioner tyder i själva verket på att förslaget till förordning inte har varit tillräckligt modigt.
Europeiska industriledare begär hela tiden att de europeiska institutionerna skall främja avregleringar och flexibilitet, eftersom det är grundläggande förutsättningar för en mer konkurrenskraftig industri som kan få fart på tillväxt och sysselsättning.
Detta förslag till förordning har utarbetats i den andan, en anda som den europeiska industrin hela tiden förespråkat och en anda som kommissionen helt och fullt instämmer i.
Vi har emellertid blivit förvånade över den kraftfulla lobbying mot förslaget till förordning som bedrivits av vissa berörda parter med anknytning till branschen.
Vi tycker det är tråkigt att det ibland förekommit verkliga påhopp och påståenden som helt enkelt har varit felaktiga när det gäller förslaget till förordning.
Detta står i stark kontrast mot den öppenhet och beredvillighet att samtala som kommissionen har visat prov på i sina möten med samtliga berörda parter.
Vi är helt övertygade om de fördelar som det nya förslaget kommer att medföra.
Det tar hänsyn till det faktum att motorfordon är speciella produkter.
Den nya förordningen syftar till att garantera att personbilar är säkra produkter med pålitliga eftermarknadstjänster som respekterar de miljökrav som gäller.
Vi måste ha förtroende för - vi har förtroende för - att det stora antalet kvalificerade återförsäljare fattar rätt kommersiella beslut.
Det är trots allt de som har den djupa kunskapen om konsumenternas behov och det är de som tar de kommersiella riskerna.
Det gläder mig att det har hållits grundliga diskussioner i Europaparlamentet om detta förlag till kommissionens förordning, framför allt när det gäller diskussionerna om Konrads betänkande för utskottet för ekonomi och valutafrågor, och jag har också funnit diskussionen mycket nyttig och konstruktiv.
Jag konstaterar och gläder mig åt att det betänkande som antagits av utskottet för ekonomi och valutafrågor i stort sett är positivt till den allmänna linje som angetts av kommissionen, framför allt när det gäller behovet av att förändra det nuvarande systemet.
Låt mig så helt kort ta upp de viktigaste ändringsförslagen i betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor.
Ett av de viktigaste inslagen i det nya systemet är förbudet mot en lokaliseringsklausul.
Detta är avgörande för att de andra åtgärderna verkligen skall bli effektiva.
Avskaffandet av denna paragraf när det gäller försäljningen av motorfordon gör det möjligt för återförsäljare att öppna försäljningsställen eller att leverera inom andra områden, inklusive andra medlemsstater, och det är grundläggande när det gäller att underlätta konsumenternas tillgång till bilar som säljs av försäljare från andra medlemsstater med lägre priser.
Detta leder till en ökad konkurrens mellan återförsäljare av samma bilmärke och man främjar en integrering av marknaden samtidigt som man även garanterar möjligheterna till försäljning av flera olika bilmärken.
Utskottet för ekonomi och valutafrågor föreslår att man för denna åtgärd, dvs. avskaffandet av lokaliseringsklausulen, skall införa en övergångsperiod till den 1 oktober 2005 och att avskaffandet av lokaliseringsklausulen skall vara beroende av resultatet från en utvärdering.
Jag inser att övergångsperioden skulle göra det möjligt, såväl för tillverkare som för återförsäljare, att förbereda sig, att anpassa sig till det nya systemet, men jag anser också, uppriktigt sagt, att det skulle vara skadligt, verkligen skadligt, att skjuta upp ett beslut om att avskaffa lokaliseringsklausulen till efter en framtida utvärdering.
Det är inte bra att förlänga osäkerheten om det framtida systemet.
Vi måste i stället bestämma tydliga regler redan från början, för annars blir övergångsperioden - det bör sägas - ganska meningslös.
Operatörerna skulle inte veta vilket framtida system de skall anpassa sig efter och de skulle naturligtvis inte vidta några förberedelser inför de nya reglerna.
Det skulle inte ske någon övergång.
Det skulle helt enkelt bara bli en väntan, väntan på ett nytt parlament, en ny kommission som skall fatta beslut om det framtida distributionssystemet för bilar i Europa.
Som någon av er sade - en undanflykt för att aldrig besluta något.
Kommissionen anser i stället att vi måste ta detta ansvar redan nu.
Vi kan inte hela tiden säga att vi vill se en union som är närmare medborgarna - hur många gånger har jag inte hört det i denna kammare och hur mycket instämmer jag inte i det! - och när det sedan gäller att fatta beslut inte uppföra oss i enlighet med det.
Men som jag redan har förklarat i utskottet för ekonomi och valutafrågor, så kan jag, men enbart när det gäller lokaliseringsklausulen, tänka mig att en längre övergångsperiod än den som anges i förslaget till förordnande skulle kunna vara nyttig.
Men vi får inte glömma att om vi förlänger övergångsperioden så skjuter vi också upp de fördelar som konsumenterna skulle kunna få genom det nya systemet.
Försäljning av flera olika bilmärken: ett av de centrala målen för förslaget är att återförsäljarna verkligen skall kunna sälja flera olika märken om de så önskar.
Förslaget syftar till att göra flermärkesförsäljning enklare för återförsäljarna, samtidigt som man skyddar den varumärkesidentitet som tillverkarna har investerat i.
På det viset främjas konsumenternas valfrihet och konkurrensen mellan olika märken skärps.
Jag håller med om att märkesidentiteten är ett viktigt konkurrensmedel för biltillverkarna.
Men separata bilsalonger eller skilda försäljare kan ändå inte rättfärdigas och det skulle göra att flermärkesförsäljningen blir ointressant ur ekonomisk synpunkt för återförsäljarna.
Jag vill understryka att försäljning av flera bilmärken är särskilt viktigt just för de små återförsäljarna, för det kan underlätta deras närvaro och överlevnad på landsbygden.
Att överlåta detta element till en förhandling mellan de båda parterna är inte lämpligt så länge som återförsäljarna, ur ekonomisk synpunkt, helt är beroende av sina egna tillverkare.
För att förstärka återförsäljarnas ställning måste de därför kunna besluta om de vill ställa ut fordon av olika märken i skilda avdelningar i samma utställningshall, eller i skilda utställningshallar, och om de vill ha olika försäljare för de olika bilmärkena.
Jag anser dessutom att Europaparlamentet borde enas om behovet av att skydda återförsäljarna i enlighet med kommissionens förslag.
Kravet på en minsta uppsägningstid och skyldigheten att lämna detaljerad motivation för att säga upp ett avtal syftar till att förstärka återförsäljarnas position.
Förslaget till förordning har dessutom till syfte att omorganisera den för närvarande mycket fasta kopplingen mellan försäljning av bilar och eftermarknadstjänsterna.
En återförsäljare skall kunna välja om vederbörande vill koncentrera sin verksamhet till enbart försäljning av bilar eller om han eller hon även vill tillhandahålla service.
Denna rättighet förstärker operatörens oberoende ställning.
Eftersom eftermarknadstjänsterna enbart kan läggas ut på auktoriserade verkstäder garanteras en mycket hög grad av säkerhet och kvalitet.
Kommissionen ursprungliga förslag garanterar, enligt min mening, redan den nära kopplingen mellan en serviceverkstad och återförsäljaren om den senare väljer att lägga ut denna tjänst på entreprenad.
I ljuset av de ändringsförslag som föreslagits i denna fråga skulle en lösning kunna vara att införa en skyldighet för återförsäljaren att inte bara informera konsumenten om var den auktoriserade verkstaden är belägen utan även att ange avståndet från denna till försäljningsstället.
Att lösa upp kopplingen mellan försäljning och serviceverkstäder är särskilt viktigt, låt mig understryka det, under en period när näten av återförsäljare omstruktureras och bantas.
De återförsäljare vilkas avtal sägs upp skulle kunna stanna kvar på marknaden som auktoriserade verkstäder.
Med tanke på detta och i syfte att bevara konsumenternas intresse av ett omfattande nät av serviceverkstäder skulle det vara ett misstag att begränsa antalet auktoriserade verkstäder.
Jag är med andra ord för de ändringsförslag som syftar till att förstärka tillgången på teknisk information och att förtydliga definitionen av begreppet reservdelar.
Avslutningsvis, herr talman, tar jag tillfället i akt att tacka utskottet för ekonomi och valutafrågor för det stöd det gett till kommissionens linje.
Jag har framfört mina synpunkter på de viktigaste ändringsförslagen de har lagt fram och jag vill uppmana er, ärade ledamöter, att ta hänsyn till mina synpunkter när ni nu skall rösta, om ni så önskar.
Själva det faktum att betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor till största delen stöder kommissionens linje visar att detta parlament inte tror på de dystra scenarier som målats upp av de lobbyister som presenterade kommissionens förslag som ett slags katastrof.
Ni kanske minns att samma typ av reaktion blev resultatet när kommissionen gick emot förslaget att förlänga taxfreeförsäljningen.
Då talades det om att vi skulle skapa 140 000 arbetslösa.
Och även då utövades ett omfattande politiskt tryck på högsta nivå och en kraftfull lobbying ägde rum.
Kommissionen låter sig inte påverkas av påtryckningar.
Taxfreeförsäljningen avskaffades, till fördel för skattebetalarna.
Och inga katastrofer inträffade.
Jag vill tacka parlamentets ledamöter för denna dialog.
Jag vill också tacka personligen för den uppskattning som parlamentet har visat.
Några av er har sagt att vi varit modiga.
Jag tackar för det, men jag tror inte att det är särkilt modigt att vilja främja medborgarnas intresse.
Om jag får uttrycka en personlig åsikt, så tror jag att medborgarna, era väljare, förväntar sig att ni skall vara lika modiga.
(Applåder)
