# ID: svediakorp-gov425878
# author: Piétrasanta (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 277
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
När det gäller den gemensamma fiskeripolitiken förespråkar vi här sedan flera år försiktighet och konkreta åtgärder, förvaltning av beståndet och bevarande av den marina miljön.
Dessa förslag som går i riktning mot ett hållbart fiske har de flesta regeringar inte reagerat på.
När vi nu konstaterar att beståndet håller på att ta slut - mellan en och två tredjedelar av kummel, torsk och vitling har försvunnit - känner vi oss ställda mot väggen.
Man kan alltså inte göra besparingar genom att reformera verktyget, som måste bli mindre aggressivt och mer selektivt, eller genom att undvika exempelvis bifångsterna som ibland utgör 80 procent av fångsten, och omfattar även unga fiskar.
Detta direktiv har upprättats i allmänhetens intresse och varje medlemsstat kan tillämpa det som den finner bäst.
I motsats till ett relativt förstörande industriellt fiske förespråkar vi för vår del ett småskaligt fiske som ger större möjligheter att bevara sysselsättningen.
Men vi behöver säkert avsätta större belopp på det sociala området än de som planeras i dag.
Vi är ändå inte positiva till blinda administrativa åtgärder.
Dessa måste fastställas i samarbete med de regionala råden för samråd som föreslås av kommissionen och som skall bestå av yrkesmänniskor, medlemmar ur arbetsdomstolen, vetenskapsmän och civila samhällen och som kan anpassa åtgärderna till de särskilda förutsättningar som råder i branschen.
Vi borde då få möjlighet att inte bara rädda det som räddas kan, utan framför allt ge fisket ett nytt uppsving och den hållbara utveckling som krävs både för vår ekonomiska och mänskliga balans.
